Senast Skrivet

Slumpa en blogg
Tabula Rasa
Tankar om en möjlig framtid...

Om kvinnor i vår situation 2011...



Har under dagen varit i samtal med kvinnojourer lite var stans i landet. 

Blir bestört över den information jag får.

Svenska staten har minskat på sina anslag till kvinnojourerna. 

De är inte lika prioriterade längre.

Många kvinnor som söker sig till kvinnojourerna blir 

utan plats och därmed utan skydd (i många fall bostadslösa då mannen står på kontraktet). 

 Det är ett svårt läge.

Och som jag tidigare nämnt har dessa kvinnor ofta barn att ta hand om, sörja för deras skolgång och välmående.

De som redan är i underläge får fortsätta fajtas till sista droppen trots att de ligger på rygg.

Fruktansvärt...  

12 kommentarer
trollgumman
25 januari 2011, kl 21:12
....och Reinfeldt vill - med en dåres envishet - fortsätta att sänka skatterna, trots att t ex detta område, som du skriver om, skriker efter mera resurser. Det är så ofattbart, att vårt s k välfärdssamhälle inte värnar om utsatta kvinnor och barn, som inte har gjort något för att förtjäna att bli negligerade.

Jag blir så ledsen, då jag läser hur illa det är.

Skickar de varmaste hälsningarna till dig. Tänker på dig ofta och på hur du har det nu.
Nollställd
30 januari 2011, kl 09:39
Jag förstår hur du tänker. Men jag tror inte att mitt problem är en politisk fråga i sig, utan snarare en miss och brist i systemet när det gäller hur myndigheter samordnar sitt arbete för att kunna få helhetsbilder av hotbilder.
Äh, jag vet inte. Men det är trist att vi måste flytta igen. Och långt! För jag kommer inte ha något nätverk i min nya stad så långt härifrån. Få klara allting själv och inte kunna ha kontakt med mina vänner.. Det är förjävligt!
Det kommer bli tufft.
Islandsmamman
26 januari 2011, kl 22:42
Ja, och det är ju inte som om kommunerna har vräkt pengar på dem innan heller. De har oftast drivits med en massa ideellt arbete och stöd-donationer, kommuner har gått in med att betala hyran och kanske en timtjänst...
Det är FÖRDJÄVLIGT att de skär ner :-(
Inger H
29 januari 2011, kl 00:14
Mycket trist.
Stolt och stark
29 januari 2011, kl 20:30
Jag fick själv hjälp att fly från mitt ex när jag var 19 och gravid. Han hittade mig. Han sparkade ihjäl bebisen i magen och gav mig men för livet... Men sen när han satt inlåst på psyk efter den attacken så flydde jag igen - och denna gången LÅNGT. Han kom efter dit också.

DOCK löste sig mitt problem lite utanför ramarna, så idag lever jag med min make och ett underbart barn på en ort några hundra mil från staden där allting började. Exet lär inte besvära oss igen.

Stå på dig. Man kan vara stark, bara man ger sig tusan på det! Och det finns hjälp att få, tyvärr sällan av myndigheter bara.

Dock har du helt rätt - jourerna borde få bättre resurser!
Nollställd
30 januari 2011, kl 09:33
Åh, fy! Vilken historia. Vilken otrolig sorg att bära med dig. Men jag blir ändå glad att det löst sig för dig och att du känner dig lycklig idag. Ja, jourerna borde få mer resurser!!!
Lindalou
29 januari 2011, kl 22:07
Det är för jävligt rent ut sagt... De lägger en jäkla massa pengar på idrottsevenemang, på att se till att poliser håller koll på ligister som förstör matcher och annat totalt oviktigt här i landet men de drar in anslagen för livsviktiga kvinnojourer. Det är svagt..
Kram vännen
Nollställd
30 januari 2011, kl 09:35
Japp. Svagt och arrogant. Man visar verkligen vad som är viktigt för folket när man prioriterar på det sättet. För det är ju ändå folket som väljer politikerna.
Däremot har borgarna kommit med en bra ide när det gäller män som överträder besöksförbud (fotbojan och det). Men det hjälper inte mig, eftersom han inte överträder besöksförbudet!
Kram
Filosophia
30 januari 2011, kl 20:51
Ja det är helt sjukt! Jag tror att väldigt mycket beror på okunskap. De styrande skulle behöva ut och praktisera bland utsatta kvinnor, långtidssjukskrivna och arbetslösa...dom lever ju själva så skyddade liv att dom inte vet hur verkligheten ser ut!
Kram
trollgumman
31 januari 2011, kl 15:31
Det är så hemskt att vara tvungen att flytta. Ifrån sina vänner och hela sitt nätverk. Jag vet bara hur det var då jag och min familj var tvungna att flytta från Kiruna till Finspång p g a att inga jobb fanns där upp. Vi kallar det ibland att vi blev deporterade. Det var inte lätt att lämna all släkt och alla vänner där uppe. 150 mil ifrån.

Det är klart att det inte är jämförbart med ditt liv, och varför du måste flytta. Men jag vill bara säga, att det gör ont i mig att du inte kan få bo kvar där du trivs och har allt du behöver. Förutom HONOM då. Vad är det som driver sådana? Jag kan inte sätta mig in i hans tankevärld hur jag än försöker.
Tinluk
15 februari 2011, kl 13:00
Hej
Hur går det för er??? Tänker på er varje dag!! Mitt hem i småland finns för dig och dina barn om det skulle behövas!!!!!
Kram
Nan
15 februari 2011, kl 13:23
Ja,det är inte mycket hjälp man får egentligen.
Det är de som är oskyldiga som ska uppoffra sig dvs barnen
och den fungerande föräldern, som sliter hårt för att barnen
ska må bra, Behöva flytta gömma sig ,och med skyddad
identitet. Det är många som har det så här!
År efter år, det tar ju aldrig slut om man inte ändrar om
våra lagar.
Ta tag i den personen som har problem i stället,
lite tidigare!
barn ska inte behöva ha det så här.
Kvinnojouren är bara en trygg plats för tillfället.
Någonting är allvarligt fel i vårt samhälle när det är så här!
Jag är Mamma till numera vuxna barn som flytt hemifrån
med min hjälp och mår relativt bra!
Det är tröttsamt att som Mamma behöva vara ensam
stark under lång tid. Hoppas allt löser sig för dig och dina barn!
Möjigheten att kommentera är avstängd av bloggens ägare

Senaste blogginläggen

Senast kommenterade


Denna blogg modereras inte på förhand av Aftonbladet och här gäller inte det utgivaransvar som finns på Aftonbladet.se. Bloggens innehavare är ansvarig för allt innehåll.

Tipsa oss om du upptäcker något regelbrott. Läs reglerna