Senast Skrivet

Slumpa en blogg
Tabula Rasa
Tankar om en möjlig framtid...

Vill ha mitt liv tillbaka. Vad kostar det? Hur kan man ordna det?



Jobbig jobbig tillvaro. 

Mitt liv är fantastiskt på så många sätt. Och ändå inte. 

Att leva med skyddad ID är inte någon höjdare vill jag lova.

Jag kan aldrig beställa saker på internet eller använda internettjänster.

Varje gång jag ska köpa något dyrt i butik som kräver personuppgifter måste personalen ringa huvudkontoret för att kolla varför mina personuppgifter blinkar rött.

Jag måste  sitta i telefon minst en 25% tjänst (arbetstidsmässigt räknat) i veckan för att pyssla med ID-frågor, polissaker, advokater, socialtjänst o.s.v.

Proggungen kan inte vara ute och leka med sina kompisar i parken som normala barn.

Jag kan inte gå oskyddad för det mesta, utan får ta bilen av säkerhetsskäl.

Måste hela tiden vara på min vakt och scanna omgivningen.

Att starta ett nytt liv med någon är en omöjlighet eftersom andra människor inte ska bli lidande av min skit.

Tröttheten är överväldigande och ibland får jag panik eftersom min och med mig flera personers tillvaro styrs av en tredje part som behöver hjälp men inte får det.

Försöker hålla humöret uppe, men många dagar vet jag inte vad jag ska ta mig till för jag inte kan skönja ljuset på andra sidan tunneln.

Vill bara leva ett normalt liv. Ha en normal tillvaro. 

Vill inte att min framtid ska vara så styrd av ett förflutet präglat av så mycket smärta.

Ibland vet jag som sagt inte vad jag ska ta mig till.

Några snabba lösningar anyone?? 

18 kommentarer
Bruden med vinaren bredvid
12 april 2011, kl 11:28
Har inga förslag men tycker det är fruktansvärt det du har. Måste ha varit riktigt jobbigt det du har varit med om. Önskar att det löser sig för dig i framtiden. Kram
Nollställd
12 april 2011, kl 14:48
Ja, det har varit grymt jobbigt, men jag konstaterade idag med min familjebehandlare att det är en väldigt snurrig period just nu. Det är bara att bita ihop och försöka ändå.
Önskar också att det löser sig för mig i framtiden. Av hela mitt hjärta.

Kram
Stefan Sandström
12 april 2011, kl 11:31
Jag känner med dig!
Nollställd
12 april 2011, kl 14:55
Tack Stefan. Får konsultera dig någon dag kanske...
Bokmalen
12 april 2011, kl 15:00
Tyvärr har jag varken snabba eller långsiktiga lösningar att komma med.

Jag önskar också av hela mitt hjärta att ni skall kunna leva ett "normalt" liv igen. Ett liv i frihet och utan rädsla.

Kram och värme till dig är det jag kan skicka genom etern.
Nollställd
12 april 2011, kl 15:05
Tack Bokmalen :-) Jag minns en tid då jag skrev om annat än det här. När vi diskuterade böcker. Saknar den tiden.

Tack för alla kramar och all den värme du skickat genom åren.
Det betyder mycket när det kommer från dig. (från andra också för den delen, men man har ju sina hjärtebloggare) <3

Om du kommer på någon lösning som INTE innefattar orden torped och lönnmördare så hojta. Tar gärna emot tips!
Bokmalen
12 april 2011, kl 15:21
Puss!

Den tiden kommer igen, det är jag övertygad om.

Kommer jag på något så kommer jag att rusa hit och berätta.

Ha det så gott det nu går under rådande omständigheter. Kram
Nollställd
12 april 2011, kl 20:15
Rusa på du! Ingen blir gladare än jag i så fall :-)

Du med
barbis
13 april 2011, kl 15:06
Snälla, jag blir ledsen när jag ser hur du har det,och inte många råd har jag...fortsätt kämpa låter så fel...för det är just det du gör...kramar till dej...massor
Nollställd
13 april 2011, kl 16:10
Men Barbis, jag har det jättebra också. Ja, jag fortsätter kämpa.
Vill ha en quickfix, men så fungerar det ju inte... :-(
Kramar
KramgoaUllis
14 april 2011, kl 01:47
Det gör mig så ont att läsa om din situation..Och några snabba lösningar har jag dessvärre inte..

Det vore förmätet av mig att säga att jag förstår..Hur skulle jag någonsin fullt ut kunna förstå hur du har det? Inte ens om jag vore i din situation skulle jag kunna säga att jag till fullo förstår..

För varje enskild människas liv ter sig olika och vi känner och reagerar olika inför händelser som sker...

Däremot kan jag ha förståelse för din situation och känna empati..Och jag tror som du att ju fler svårigheter en människa går igenom så ökar förståelsen för andras livsöden..

Självklart finns det alltid undantag..Det finns det alltid..

Du ska ha tack för din omtänksamma kommentar inne hos mig..Det värmde!

*goa kramar och en önskan om att du finge ha ett "normalt" liv*
Nollställd
14 april 2011, kl 08:21
Hej hej. Nä, det verkar ju som om det inte finns några snabba lösningar...tyvärr...
Ja, varje enskild människas liv ter sig olika, och vi känner och reagerar olika, men en sak är lik. Affektioner är de samma i varje människa, bara det att de är olika starka vid olika skeenden och slår på på olika sätt. Det är därför man aldrig kan jämföra lidande.

Däremot kan man alltid ta sin livskunskap och som du säger använda den till att förstå andra lättare. Och undantagen finns. Det är sant.

Tack. Kram
HEMIMAMMA
14 april 2011, kl 02:57
Jag finns fortfarande här för dig vännen och mitt erbjudande kvarstår...

*Hemistyrkekramar*
Nollställd
14 april 2011, kl 13:54
Tack raring :-)

Kramar
Lindalou
19 april 2011, kl 16:00
Jag önskar er verkligen lugn och ro. Att du inte ska behöva smyga, att dina ungar ska kunna springa fritt. Jag hoppas det blir så för er och det snart!

Kram fina du♥
erviluca
19 april 2011, kl 16:15
Flytta till Ett Annat Land??? Som Norge? Eller möjligen USA. Söka asyl för att du är misshandlad i Sverige? Och sonen utsatt.
Glamouramamama
19 april 2011, kl 16:35
Usch, det låter så hemskt, jag kan bara beklaga. Själv hade jag nog valt att fly landet. Men så har jag det valet också då jag har släktingar utomlands. Tänker på filmen "Enough" där en karaktär säger : You have a divine animal right to protect your own life and the life of your offspring.

Skickar kramar.
skvitt
22 april 2011, kl 23:22
Men nu har du varit tyst så länge att jag börjar oroa mig!
Kram!
/Skvitt
Möjigheten att kommentera är avstängd av bloggens ägare

Senaste blogginläggen

Senast kommenterade


Denna blogg modereras inte på förhand av Aftonbladet och här gäller inte det utgivaransvar som finns på Aftonbladet.se. Bloggens innehavare är ansvarig för allt innehåll.

Tipsa oss om du upptäcker något regelbrott. Läs reglerna