Varför stannar någon kvar i ett plågsamt förhållande med en psykopaiskt störd person? Eller hur kan någon som lösgjort sig längta tillbaka till det onda? Man kan tycka att ömma känslor borde svalna eller försvinna när någon gör en illa, men så fungerar det inte alltid i verkligheten.
Svaret är enkelt, man vet inte att man träffat en känslomässigt störd person, ej heller orsaken till de svårigheter som uppstår, utan att förstå hamnat man i ett psykologiskt underläge som är svårt att ta sig ur.
Det handlar om manipulation som i förlängningen kan resultera i en form av hjärntvätt, offret tappar sitt eget jag utan att förstå vad som händer, någon tar över ens liv och innersta känslor och utnyttjar sedan övertaget för att tillfredställa eget maktbegär.
En person med psykopatisk störning manipulerar inte medvetet, det är ett inlärt mönster som tidigare gett vinst och framgång, avsaknaden av empati och medkänsla gör att liten hänsyn tas till andras känslor och olycka.
Brist på empati och medkänsla gör konflikter olösbara, psykopaten byter ofta skepnad och växlar mellan ondska och spelad snällhet, ömma ord betyder ingenting, känslorna hos den drabbade pendlar ständigt mellan hopp och förtvivlan, det finns bara en väg därifrån alla övriga är återvändsgränder.
En del har upprepade gånger försökt frigöra sig men lögner och övertalningar har ingett nytt hopp och därmed försoning, samma mönster upprepas igen och igen, att hoppas på bättring visar att känslor är starkare än förnuft, jag vill påstå att kärleken är en starkare kraft än ondskan, därför är det svårt att lösgöra sig från en psykopat som en gång vunnit ens hjärta.
Tillvaron tillsammans med en psykopat är en berg och dalbana som framkallar intensiva känslor upp eller ned, trots det onda finns korta stunder av hopp och lycka men allt måste som regel betalas tillbaka med ränta och det betyder eftergifter, lydnad och fullständig underkastelse.
Hur kan man skydda sig mot personer man inte mår bra av?
Det tar tid att lära känna en persons innre, till en början ser man bara det yttre, auran, leendet, ögonen, talförmågan, kläder, sättet att imponera och vinna tycke, har man tur vaknar inte känslorna och man går vidare men blir man imponerad och förälskad hamnar man snart i underläge.
Jag ska försöka ge några varningstecken på skeendet när någon saknar eller har nedsatt empatisk förmåga, det är graden av störning som avgör hur brutalt skeendet blir, en vardagspsykopat tillgriper inte värsta våldet men en sk. kriminell psykopat har inga gränser.
1. Man möter någon som pratar vitt och brett om sin egen persons förträfflighet och öser beröm över den nya bekantskapen, här måste man vara vaksam och ge sig själv tid, allt kan vara lögner och manipulation.
2. Leder det till ett förhållande och man tvingas ta avstånd från släkt och vänner är ett varningens tecken.
3. Stort kontrollbehov, insyn i allt som händer, vem man umgås med, vem som ringer eller vem man ringer till.
4. Att aldrig säkert veta var charmören är eller gör, frågor möts med lögner och irritation.
5. Att alltid måsta väga sina ord för att inte väcka ilska och även att allt som händer är ditt eget fel.
6. Ständiga provokationer för att väcka bråk som aldrig går att vinna.
7. Känslan av overklighet, förvirring och att allt som tidigare fungerat i umgänget med andra inte gäller längre.
8. Trakassering av ens person och utseende att likna vid "bara jag vill ha en sån som du"
9. Sexuell underdånighet där det kan förekomma sadistiska inslag.
10. Hot om våld, skrämsel och rädsla för vad som kan hända om något inte passar.
11. Slutligen, kontrollbehovet resulterar i våld både psykiskt och fysiskt där den drabbade fruktar för sitt liv.
Umgänget med en störd person är alltid lungt till en början, sedan ökar obehagen efterhand, det gäller att komma ifrån redan i ett tidigt skede medan orken och viljan finns kvar.
Det är lätt att tappa motståndskraften om man ständigt måste retirera och sätta sig själv i andra hand, som sagt fly i tid.
S-O
S-O
S-O