Sedan sist... /Trasig inuti

Mjoo.. jag lever än. Tror jag...

Jag är bara så fruktansvärt trött. Helt slut. Totalt trasig. Så känns det i alla fall. Livet går åt rätt håll på sätt och vis, men ändå står jag still.

Skolavslutningen var jättefin. Hon fick diplom som "Klassens Skribent" och ett lysande slutbetyg. En massa kramar och några tårar avslutade grundskoletiden. Vi åkte sedan in till Stockholm och hade en heldag. Åt gott, shoppade, traskade, upplevde.

Midsommar skulle firas i Värmland. Vi for till Karlstad för att se den berömda "sola" där.. men konstaterade dystert att den tagit semester. Det regnade från torsdagen då vi kom till lördagskvällen.. och på söndagens förmiddag for vi hemåt igen. Det var trevligt ändå. Staden i sig är vacker, om än väldigt stängd och "död" under en storhelg. Dottern träffade sina kompisar som bor i närheten där.

Namnbytet är genomfört..!! Papprena från Skatteverket som bekräftar det hela kom samma dag som vi hade skolavslutning, vilket gav en extra guldkant åt dagen. Det känns verkligen skönt att slippa även den kopplingen till pedofiljäveln. Smådetaljer återstår.. som att byta körkort och skaffa nya ID-handlingar till dottern.

Vuxenpsyk har hört av sig med en kallelse. Äntligen. I slutet av den här månaden ska jag dit på ett första besök. Jag ser fram emot att få påbörja resan och utmaningen med att knyckla upp mitt riktigt trasiga inre. Samtidigt är jag väl medveten om att det sannolikt kommer att bli en gropig och tung resa.

Jag har bytt medicin. Den förra hade biverkningar som jag till slut inte kunde leva med, men den nya verkar än så länge fungera bra. Synd bara att den är så ruskigt dyr...

Våra sommarplaner gick i kras när bilen havererade i slutet av april. Kostnaden gjorde ett alltför stort hål i plånboken och vår resa till hemstaden (60 mil) där vi inte varit på tre år får skjutas på framtiden. Suck..

Jag jobbar ännu en vecka eller två och tar sedan 2-3 veckors ledigt. Kolmården vill vi se, så dit ska vi i vilket fall som helst. Laddade med matig och god lunch och med kamerorna redo ska vi njuta av alla de fantastiska djuren.

Mitt trasiga inre försöker jag leva med så gott jag kan. Det känns som trasigare än någonsin men jag inser att jag behöver hjälp med att börja nysta i alla smärtor. Kanske får jag den hjälpen nu.. i slutet av månaden. Resan mot helandet kan börja.