Finns det bara en väg?(Om mörk energi och livsföring)

Det finns ett antal naturlagar. En av de ofrånkomligare är att ingen kommer levande från den här planeten. En annan är Newtons graviationslag(historien om äpplet,ni vet) http://sv.wikipedia.org/wiki/Newtons_gravitationslag Den senare har använts i alla sammanhang ,bl.a för att förklara himlakropparnas rörelser och interna positioner. När Hubble 1929 kom med sin upptäkt att Universum expanderar och när man ännu mycket senare insåg det sensationella i att Universum expanderar allt snabbare, förstod man att någon kraft ,ej känd, sätter gravitationslagarna ur spel. Forskarna drog slutsatsen att det fanns en ännu ej känd kraft, kallad mörk energi som driver på expansionen. Vi vet ännu inte ett dyft om den här kraften, bara att den finns, eller måste finnas. Om några år vet vi mer.

Gravitationslagarna gör en del med människokroppen också och vid min höga ålder är jag jobbigt medveten om effekterna av det.Det finns såväl speglar som rättfram omgivning som inte hymlar. Och jag ser ju att även omgivningen drabbas, snällt uttryckt. Jag kan se tillbaka på mina nyårslöften(publicerade här) och konstatera att jag inte hållt dem alls.En revbensskada(eller vad det var)följt av en elak förkylning har spolierat träningen under snart två månader och att form är en färskvara har jag blivit medveten om på det hårda sättet. Så smått har jag börjat röra på mig, men det går så trögt att jag funderar-"OK, det här är en nära dödensupplevelse, men hur fanen ska det inte vara för folk som inte rört sig på ett år, fem år, tjugo år eller aldrig?" De har ett tufft jobb framför sig, men måste ju börja, annars stupar de i förtid. Det är oklart när den dagen kommer för mig själv-lever ju med en synnerligen begiven inställning på det mesta, men hade jag inte tränat hade tidpunkten kanske redan varit här-vem vet?

För mig fungerar det så här. Först en adapationsfas, där jag tränar milt, men ändå förbereder kroppen på kommande ansträngingar.Jag lyfter lättare vikter,springer kortare sträckor, springer långsammare och gör färre morgonarmhävningar.Jag försöker grundlägga regelbundenhet och hitta lustfyllda situationer i träningen, för de finns. Sen kommer Stålbadet. Det är en period av löpning till och från jobbet,helst varje dag om inte arbetet kräver fin klädsel, runt 40 morgonarmhävningar OCH att hänga med vår friidrottsgrupp aktivt, inte bara stå bredvid. Vid dagens löpning till jobbet värkte vaderna, det kändes som om all fotspänst var bortflugen efter gårdagens gympass på Friidrottens Hus. I såna lägen känns det trösterikt att tänka sig Newtons lag som den lathetskonstant som alla har i sig, men den viljekraft som man med Nikereklamens hjälp,"Just Do It(now)" som den mörka energi som faktiskt finns, för att upphäva den, om inte till de förtidig död ledande,så i alla fall till korpulens, svaghet,depression och en plats på åskådarläktaren i onödan. Själva skrivandet här är ett sätt att söka energin, eller kanske mer, ett sätt överföra fysikaliska lagar till en psykisk metafor för att få fysisk styrka.Puh!Hängde ni med.

Stålbadet var en roman av Anders Harning som jag läste för 20 år sen, lånade själva ordet av denne för tidigt bortgånge författare och samhällssatiriker