AIK:are på Göteborgsderby.

Som Som alla  vet, och få gillar,är jag ju AIK:are, enligt min mamma t.om tillverkad på Plangatan (eller vad det hette då) utanför Råsunda.Pappa höll på AIK, kungen gör det också, och skit samma, det har inta alltid varit lätt när man bor i Göteborg.

Gårdagen var planerad i Arena Göteborgs tecken. Loket skulle intervjua nye Lisebergschefen och jag var i startgroparna dit, när det anlände ett SMS med texten -"Har två bra derbybiljetter.Med?"

Har man viljelöst hängt med på GAIS-Brommapojkarna förra året,så tänkte jag att det här är nog något bättre,särskilt som jag hade hört att det var slutsålt och kollegan och trogne GAIS:aren Mattias inte fått biljett, så  svaret blev ja.

Peter och jag gick ned till arenan, jag skrudad i GAIS-grön skjorta som en eftergift till min välgörare(trots sonens protester) och vi intog våra förnämliga platser efter att ha lyssnat på en intervju med Thomas Wernersson och inmundigat förfriskning i baren.

Jag åsåg intresserat hur GAIS numerärt underlägsna klack försökte sätta eld på sig själva med bengaliska eldar, men det enda som brann var några pappersdraperingar med GAIS hyllningar på. Hur tänker folk, om de gör det alls?

Fotbollen är jag inte man att referera, det gör andra bättre.GAIS dominerande första halvlek stort, Blåvitt andra halvleks två första tredjedelar och de hade Hysén.2-1 alltså för änglarna. Blåvitts tvåsektioners hejaklack tog tidigt kommandot och GAIS supporters var riktigt lama.

Vi avlägnade oss snabbt från arenan och inte mycket talar för att nåt av de här lagen ska rubba Häcken som Göteborgs bästa lag.

Det var ändå  en upplevelse och jag ska nog smyga mig in på fler Göteborgsderbyn, inte minst när Häcken spelar.