Fina möten

Inför söndagens paneldiskussion om människans roll i kosmos hade jag väntat mig en enorm anstormning av besökare och var med sonen Erik ute i för mig enastående god tid-en halvtimme innan start. På väg in i Pedagogen sprang jag ihop med en gammal bekant. Jag hade inte sett honom på nåt år, och jag blev presenterad för hans flickvän och deras två små barn, samt en kamrat till honom. Jag var lika förvånad över att träffa honom som han var över att se mig. Vi träffades först när han var garderobiär/vakt på Wojarsky, en kvarterskrog med centraleuropeiskt kök som specialitet-jag åt vildsvin där vid ett tillfälle.

Min vän behövdes inte så småningom, ägarens söner tog över och misskötte krogen så gruvligt att den fick säljas(men då hade jag slutat gå där för länge sen). Sen kom vännen att livnära sig på poker, ett kafé och diverse annat, men höll alltid en mycket träningsflitig profil, först bodybuilding,sen kampsport, löpning och allmänt gymmande. Om inte annat träffades vi nån gång vid inlämning av V75.

Åter till pedagogen. Att han blivit pappa,dessutom två gånger om, hade jag ingen aning om. Att han  börjat plugga på gamla dagar var också nytt. Han gick en högskoleförberedande utbildning och hade planer för framtida skolgång. Pokern hade han släppt det mesta av ,då det var kontraproduktivt i en familjerelation.

Vi berättade väl rent allmänt varför de kosmologiska och filosofiska undringarna hade lockat dit oss, egentligen är det ju funderingar som varje människa bär nånstans.

Om föredraget kommer jag att berätta om vid annat tillfälle, det motsvarade såväl mina som Eriks förväntningar i alla fall.

Efter gårdagens gemensamma Göteborgsträning på Slottsskogsvallen joggade jag förbi min syster. Hon hade klätt om våra föräldrars möbler till nåt mycket elegant och jag var ärligt talat förstummad över resultatet.

Lite upprymd tog jag den något längre vägen hem via Prinsgatan där någon ropade på mig. När jag stannade till såg att det var vännen från föreläsningen. Jag stannade till och vi kom först att tala om söndagens föreläsning, som vi delvis hade lite olika intryck av. Så är det  alltid och ska så vara.

Samtalet kom att pendla in på just nyfikenhet och  i första hand hans kunskapssökande och planer. Han hade tankar om att kunna förena sina erfarenheter från träning, spelande och ett upplevelserikt liv med de kunskaper han var i full gång att skaffa sig och där steg två var att söka in på psykolog- eller socionomprogrammet.

Jag är ju inte obekant med vare sig hans bakgrundsfond eller de områden han ville söka sig till(jag  har i alla fall ett hum) och uppmuntrade honom helhjärtat till hans satsning.

Att träning skulle fortsätta var en viktig del av hans liv var han helt klar över och undrade hur folk tänkte när de inte tränade.En helt nödvändig bit i varje förnuftig persons liv enligt hans förmenande. Vi förfasade oss gemensamt över den grupp kvinnor som ständigt står utanför en adress på Prinsgatan , rätt nära Oskar Fredriks kyrka och röker, i ur och skur, och undrade vad de jobbar med. Nån kvinnofälla vill jag tro.Vi passerar bägge där på väg till jobb respektive skola

När jag i slutet av samtalet frågade om hur det hade gått med några gemensamma bekanta, svarade han att kontakterna hade tunnats ut. Det var lite svårt att få förståelse för hans nya liv, eller så var de baserade på deras tidigare gemensamma intressen. När jag joggade slutsträckan hem, kom jag att tänka på den rödoverallsklädde man ur podiet i söndags som hade några förnuftiga inlägg i debatten där. Jag kallar honom ÖIS:aren. Vid en fikapaus i debatten gav jag honom en liten eloge för hans förnuftiga inlägg. Han svarade nåt  om intellektuellas ansvar .Anv nån orsak kom han att nämna att han hade en bakgrund som anställd på posten i tjugofem år innan han började studera. Jag frågade om han var kvar,och då ställde han motfrågan om jag känner till Platons Grottliknelse.

Se länk-viktigt

http://www.google.se/url?sa=t&source=web&cd=1&ved=0CBgQFjAA&url=http%3A%2F%2Fsv.wikipedia.org%2Fwiki%2FPlatons_grottliknelse&ei=tlDSTdmpGMqQswb79MSZCQ&usg=AFQjCNEXU-b1yS8xj_zTi0giS50mskz1wQ

På mitt ja, kommenterade han att det var ungefär så han hade hamnat till bland arbetskamraterna under och efter utbildningen och han hade sökt sig till andra revir-oklart vilka. Någon förståelse eller nåt intresse för de nya världar han hade tagit del av  fanns inte tillstymmelse till hos arbetskamraterna. Han hade väl behövt haft ett pedagogiskt sinnelag för en sån uppgift, men å andra sidan fick han ju mig att lyssna med en känd och bra liknelse, så felet kanske inte låg hos honom. Eller?

Nå, min poäng med den här lilla berättelsen är väl inte mer än  att det  ibland är väldigt givande att tala med folk-direkt spännande är det när de gjort förändringar i sina liv.

I mitt jobb är det  förändringar som är direkt avgörande för många för att överleva.

Underst en längre version av grottliknelsen.

http://www.google.se/url?sa=t&source=web&cd=6&ved=0CDsQFjAF&url=http%3A%2F%2Fwww.hedbergska.sundsvall.se%2Ffs%2Fgrottl.html&ei=tlDSTdmpGMqQswb79MSZCQ&usg=AFQjCNETKylG8Jr7Zh_jqqFGKrrYctth7Q,