Efter en mycket svår vecka där såväl Göteborgs Friidrottsförbund som Svenska Friidrottsförbundet fått svara på många frågor och där ÖIS har pressats hårt, så löper träningarna på.
I en fullständigt iskall majkväll på anrika Slottsskogsvallen körde vi igenom ett digert program, designat GKIK:s Elisabeth.
Förutom löpare från denna rent (finns faktiskt nåt undantag trots att GKIK betyder Göteborgs Kvinnliga IK)kvinnliga förening, syntes löpare från ÖIS, SAIK, Ullevi, MAIK, samt nån orienterare från okänd förort. Humöret var gott trots isvindarna, jag fick leda damerna och man kan bara konstatera att det är en ynnest att vara tränare ibland.
Hade en kort pratstund med en tränare från Ullevi lite senare, och man kan konstatera att föreningarna trots lite locket på, jobbar hårt för att hitta konstruktiva sätt att se till att såna här skandaler inte ska kunna vara möjliga. Om man får vara förmäten att citera sig själv från TV 4 så är välfungerande tränarteam och en viss vaksamhet nyckeln till att såna här övergrepp inte ska kunna ske. Fast mot sån förslagenhet som visades mot våra unga hoppare går ingen säker.
Här en länk till en nyanserad artikel.
Sista bilden är från Friidrottens Hus gym där jag gärna går in och lyfter en stund efter gruppen är färdig med sina pass. I dag höjde jag till 6+5+4 ggr 82.5kg. Jag misstänker starkt att man måste klara en trea på 90 kg för att kunna maxa på 100kg-ett avlägset drömmål jag har för 2011.
I morgon ska jag försöka skriva om nåt som ligger mig varmt om hjärtat-den nära kopplingen mellan hierarkiska strukturer och faran för långsamhet i beslut och kommunikation. Direkt ur livet.
barbis
barbis
barbis
barbis
barbis
barbis