Eid al-Adha!

Idag är det den andra av då två muslimska högtider, Eid al-Adha som också brukar kallas för den ”stora” Eid. För tio dagar sedan började vallfärden i Mecka där muslimer kommer från alla världens håll och kanter för att göra vallfärd. Jag har en kompis som åkte dit med sin familj så jag hoppas att det går bra får dem och Allah accepterar deras vallfärd.

Vällfärd är en av islams fempelare och obligatoriskt för varje muslim om den har möjlighet och råd att göra det. Man ska göra det en gång i livet men det finns människor som gör det flera gånger fast egentligen gäller bara en av de gångarna. Hela vallfärden är tio dagar och man gör olika saker under de tio dagar. På den tionde dagen blir det fest som avslutning för vallfärden men först och främst för att komma ihåg för Abrahams prövning. Då Gud provade hans tro genom att be att offra hans son Ismael till Gud. Abraham även om han var ledsen över att ska behöva döda sitt barn var ändå beredd att göra detta men Gud i sista sekunden stoppade Abraham och gav honom ett får att offra istället. Därför brukar man på första Eid dagen offra ett får och sedan äta lite av det och ge resten till de fattiga och behövande.

Även denna Eid handlar om att lovprisa Gud, ge kärlek och omtanke åt varandra, familjen och vänner, hjälpa de fattiga. Dagen börjar med en gemensam bön på morgonen, precis som förra Eid. Så jag gick up tidigt idag. Duschade, satte på mig finare och en del nyare kläder. Det är bra att vara lite finklädd men man ska inte överdriva med detta och åkte till moskén.

På vägen dit lämnade jag min son med min mamma. Jag planerade egentligen inte det men hon envisades sig att ha honom hos sig just idag och jag orkade inte tjafsa. Fast det var riktigt svårt att hitta på andledning varför jag ska åka någonstans tidigt en lördags morgon. Tillsist blev det någon på hittad historia om att jag ska först till biblioteket och sedan träffa tjejkompisar men jag visste att hon var lite misstänksam ändå. Skulle jag också bli. Så när vi sågs så frågade hon mig igen vart jag sa. Jag svarade lugnt att jag ska först till biblioteket och sedan till Medborgarplatsen. Hon tittade på mig och frågade om inte moskén ligger där och jag ska till moskén. Så det visade sig att hon vet i alla fall vart Stockholms moské ligger. Där stod jag i slöjan fast med mössa och halsduk på mig så att slöjan inte skulle synas. Det var varmt och lite nervöst. Tänk om hon skulle få för sig att ta av mössan på mig. Man får ju sina tvångstankar ibland. På hennes fråga svarade jag bara ”ja, moskén är där men jag ska inte träffa tjejerna där”.

Jag hatar att ljuga och dölja och börjar bli trött på det men samtidigt att säga sanningen, det går bra inte. Jag måste bli mer starkare och våga mer att stå emot allt jag kommer att få från dem på grund av det.

Hur som helst lämnade jag sonen och åkte till moskén. Stockholms gator var ganska tomma så här tidigt på morgonen. Det var inte så mycket folk i tunnelbanan men när jag byte tåg till den som går till moskén så var den helt plötsligt fullt av människor. De flesta var muslimer och var på väg till moské. Många var finklädda och hela tunnelbanevagnen fylldes med blandad doft av manlig parfym. Då började jag känna att det är Eid.

Jag kom fem minuter försenat till första bönen så de stängde dörrar till moské på grund av att det var för mycket folk där inne. Vi fick stå och vänta en halvtimme och bli insläppta inför den andra omgången av Eid bönen. Sammanlagt blev det tre omgångar på grund av det var så mycket folk som ville be. Moskén var like fin som under första Eid och stämningen var god och alla var glada.  Jag får så speciell känsla på Eid.

Efter bönen samlades vi tjejer en stund, byte presenter och även gjorde en liten insamlig av pengar som vi bestämde att skicka till Sudans barn. Det tyckte jag var fin tanke. Det var en av tjejerna som kom på idén men hon sa bara att ta med ett present för max 20 kronor och en guldtia. Igår hade jag två. En ganska gammal och en helt ny, helt skinande och fin. Så jag bestämde att spara den fina för att ge den idag. Sedan blev alla helt galna i att rengöra sina guldmynt utan att någon egentligen viste vad vi skulle göra med dem tills att hon berättade att hon vill att vi skänker dessa till de barn som vi tycker behöver det. Så valet blev Sudans barn.

Efter det åkte jag hem. Mitt firande av Eid var slut men Eid är inte slut egentligen. Den är i fyra dagar. Även om jag inte har en familj idag att fira det med som alla andra så finns det ändå glädjen inom mig och tanken på Gud, vilket är ju det viktigaste under Eid dagarna. Man ska alltid komma ihåg Gud att tänka på honom.

Jag önskar alla muslimer en trevlig Eid.

Eid moubarak