Jag hatar Lotus Notes

Jag är en rätt sansad person, oftast lugn, brusar sällan upp. De flesta av livets motgångar rinner av mig, jag kan ta det mesta med en klackspark, ett glatt humör eller ett muntert tillrop. Jag tycker om skogpromenader och goda middagar.

Men jag hatar Lotus Notes.

Lotus Notes är mailprogrammet som gud glömde. En relik från datorprogrammens Krita-period. Det får min puls att rusa, adrenalinet att pumpa och mina demoner att vakna. Notes får mig att vilja döda. Ska verkligen ett e-postprogram ha den effekten på en människa? Ni som har använt Notes förstår nog mig, för er andra kommer här en förklaring.

Ungefär samtidigt som skräcködlorna härskade på jorden så satt nån stenåldersmänniska i sin grotta och hackade ihop ett groupware på sin numera fossilerade PC. Han kodade, såg att det var gott och döpte det till Lotus Notes. Sen gick han ut och klubbade ner en mammut. Tiden gick, dinosaurierna dog ut och människan lärde sig att göra upp eld, klyva atomen och flyga till månen. Men med Lotus Notes hände ingenting. Det stod emot tidens tand, evolutionens nycker och 17 istider. Långt efter att vi alla är döda och begravda kommer Lotus Notes fortfarande finnas kvar. Lotus Notes är som kackerlackor, alligatorer och gråsuggor. Ingen tycker om dom men dom dör inte ut för det.

Kort sagt, Lotus Notes är så jävla kasst. Jag ska förklara varför.

Lotus Notes kan inte göra flera saker samtidigt. Detta betyder att så fort något tar lite tid så hänger hela Notes i väntan på att det ska bli klart. T ex om det tar tid att komma åt mailservern, eller om Notes försöker öppna ett mail med en stor bifogad bild (läs: ett mail på >50K). Då hänger sig Notes tills servern är hittad, eller mailet nedladdat. Ingen möjlighet att göra andra produktiva saker medan Notes ägnar sig åt detta. Trådning, parallellism och multitasking är inget som IBM befattar sig med... Dom säger att en cigarett förkortar livet med 9 sekunder. Varje gång jag väntar på att Notes ska vittja mailservern så försvinner minuter, timmar, dagar från mitt liv. Tid som jag aldrig får tillbaks, tid som jag kunde ägnat åt att förkovra mig i konst och litteratur, leka med mina barn, lära mig spela ett instrument, älska med en vacker kvinna. Jag hatar IBM, dom har tagit livet, kärleken och lyckan ifrån mig.

Det är omöjligt att leta rätt på ett mail. Jag skojar inte, helt omöjligt. Efter att ha vant sig vid fritextsökningen i gmail så ter sig Notes än mer som inbox-helvetets sjunde krets. Jag försökte hitta ett mail från en gammal kompis tidigare idag. Notes skrattade hånfullt åt mig, straffade mig med att slumpmässigt stuva om i min inkorg och avslutade med en magnifik magplask-krash. Detta för mig osökt in på nästa Notes-elände.

Notes kraschar inte som andra datorprogram. På dagens datorer har man vant sig vid att ett program som kraschar är en irritation, men att det oftast går att avsluta, starta om och fortsätta arbeta, utan att behöva bli alltför uppgiven, frustrerad och förbannad.

Med Notes är det annorlunda.

När Notes kraschar så menar det allvar. Notes gör jävligt klart för dig att du inte ska maila nåt mer, och ser därför till att skapa en lås-fil någonstans på hårddisken. EN JÄVLA LÅSFIL! Gränsen mellan buggar och features har aldrig varit så hårfin som på IBMs utvecklingsavdelning. Nåväl, låsfilen ser till att du inte kan starta Notes igen, utan du måste starta om datorn. Lyckligtvis så finns det en räddning. En räddning som kanske är det mest symptomatiska hitills i min exposé över Notes bristande funktionalitet.

"Räddningen" heter killnotes.exe. Det är ett litet program som ser till att du kan starta om Notes utan att behöva starta om datorn. Ikonen är en dödskalle. Passande. Jag upprepar. IBM har alltså skapat en groupware som heter Lotus Notes. Detta program kraschar ofta och gärna. När det gör det så går det inte att starta igen. Därför har man på Sveriges många företag rutinmässigt börjat använda ett program som sätter den sista kulan i Notes dödsryckande kropp, så att man kan starta om eländet. Är det bara jag som tycker detta är beyond sjukt? När ett program inte funkar på min dator hemma så avinstallar jag det. Men Notes slipper man aldrig undan. Det är som binär arvssynd. Against the forces of Lotus Notes there can be no victory.

Användbarhet. Jag läste några kurser i detta ämne i skolan, och tror mig minnas att det gick ut på att konstruera datorprogram på ett sätt som gör det enkelt, intuitivt och lättförståeligt för användaren. Men programmerare är alltid programmerare, användbarhet är rätt torrt och tråkigt, och ibland kanske man inte lägger ner den tid som det krävs för att uppnå det hägrande användbarshetsmålet. Pedagogiska brister i dagens datorprogram beror nog mest på ointresse och bristande engagemang. Sådant kan jag förlåta. Men avsaknaden av användbarhet i Notes tyder på ren ondska. En djävulsk, beräknande illvilja som syftar till att förvandla produktiva datoranvändare till tragiska spillror; brutna människor som med ständigt ökande uppgivenhet klickar planlöst i menyerna efter den funktion de söker. Finns den? Går det att ändra storlek och färg på texten? Kan jag bifoga en fil? Ovissheten gör folk galna. Uppgivna skrik eker över kontorslandskapet när ännu en utvecklare, sekreterare eller administratör dukar under inför Notes förbannelse. Man kan kämpa emot, man kan intala sig själv att det räcker med webmail, men förr eller senare kommer du behöva boka ett möte, eller använda nån Notes-databas, och då är du snart förlorad. Ännu ett offer för Notes-döden.

Jag ska vara ärlig. Jag hatar datorer, och allt är Notes fel. Det fanns en tid då jag tyckte det var roligt att använda en dator. Datoranvändande var förenat med glädje och lust; en sund hobby för en tänkande människa. Den tiden är förbi, kvar är bara bitterheten och det växande vansinnet.

All Notes and no play makes Andreas a dull boy.