Senast Skrivet

Slumpa en blogg

Unio Logica

- filosofiska frågor och tankar

Vad betyder tro?

20 maj 2007, kl 01:23 Skrivet av Unio Logica Anmäl ! 

Vad menar man egentligen när man säger att man tror på något? Vad är det man avser? Anledningen till mina frågor är att man säger sig tro på människan, på kärleken eller på ödet etc., och det finner jag en smula märkligt, ja, som ett "goddag yxskaftpåstående". För är det inte så att det man avser, när man säger att man tror på någon eller något, är ett svar på frågan om vad som är den yttersta orsaken till allt som sker, till skapelsen/universum, till rörelsen, verksamheten och ordningen  i hela tillvaron? Som exempel kan jag nämna att när jag säger att jag tror på Gud så betyder det att jag tror att Gud är den yttersta orsaken till skapelsen, till rörelsen, verksamheten och ordningen i tillvaron. Det är han som får gräset att växa och körsbärsträden att blomma. Det är han som bryter ner vissnade träd och det är han som värmer vattnet med sin sol. Det är han som får luftmassorna att blåsa och det är han som ser till att hela ekologin är i balans, osv.

När man istället säger att man tror på människan så innebär det enligt den definition jag föreslår, att man anser att människan är den yttersta orsaken till allt som sker, till skapelsen - verksamheten, rörelsen och ordningen i tillvaron. Är det någon som på fullt allvar kan tro detta? Låter det inte knäppt? Skulle människan kunna skapa exempelvis sin egen kropp som är en del av skapelsen? Skulle människan kunna skapa träd, grisar och stjärnorna? Nej, det kan väl ändå ingen tro? Verkar  det inte som om de som tror på människan har missuppfattat detta med tro? Vad är det de menar med tro? Har de som påstår att de tror på människan  en annan definition av begreppet tro?

Likaså de som tror på kärleken! Skulle den yttersta orsaken till skapelsen/universum, till rörelsen, verksamheten  och ordningen i tillvaron vara kärleken? Hur kan spegling mellan likasinnade vilket ger upphov till en skön känsla,, som kärlek är, skapa något överhuvudtaget? Kärlek är ett behov hos alla medvetna varelser och hur kan ett behov  skapa stjärnor, planeter och gräshoppor?  Verkar det inte också som om dessa som tror på kärleken har missuppfattat vad tro är?

Eftersom det verkar finnas en begreppsförvirring här bör vi  alltså försöka komma överens om vad vi menar när vi säger att vi tror på något/någon/ingen! Mitt förslag på definition är att vår tro ska vara ett svar på frågon om vad/verm/ingen som är den yttersta orsaken  till allt som sker, dvs den yttersta orsaken till skapelsen/universum och den ordning som finns. Om någon har ett bättre förslag vill jag gärna höra det!

 

9 |
0
|   |

Dags att gå i ide

09 februari 2007, kl 16:00 Skrivet av Unio Logica Anmäl ! 

Jag kommer att vara borta flera månader pga att det ska ske ett stambyte med renovering av badrum m.m. i min bostadsrättsförening. Om en drygt en månad ska vi bosätta oss i en liten barack på 20 m2. Där ska vi  bo under  2 månader. Fram till dess behöver jag ägna min tid åt att städa, rensa undan, fixa och dona inför flytten. Kanske tittar jag in  någon gång ibland.

 Om det är någon som har någon fundering ang det jag skrivit - eller bara vill säga hej - så är denne välkommen att mejla.

När jag tänker efter så kanske det inte var rätt ord att säga att jag går i ide - det blir  i sådana fall en ganska aktiv dvala :)!

Ha det riktigt gott! Och läs gärna mina tidigare inlägg!/mvh Unio Logica

4 |
0
|   |

Sundby, Hedenius oh Hlatky diskuterar livsfrågor, del II

09 februari 2007, kl 11:32 Skrivet av Unio Logica Anmäl ! 



Detta är en bild av den levande enhetssyn som Stefan Hlatky har. Det orangbruna är verklighetens existens - den yttersta referensramen, och det gröna är den synliga verkligheten. Tillsammans är det en levande enhet.

Olof Sundby, som representerar kristendom, räknar också med en osynlig absolut existens (markerat med orangebrun färg ) som orsak till den synliga verkligheten, men traditionell kristendom har en annan placering av Gud ("ovan där"). Hedenius, som representerar ateism, räknar endast med den synliga verkligheten (markerat som grönt) och ser den som hela verkligheten. Skissen finns HÄR - dessutom tydligare.

Här är del II av jämförelsen mellan teism, ateism och levande enhetssyn. Bakgrunden och första delen finns HÄR.

3. Psykiska problem är typiskt för människan.  Vad är detta som vi kallar psyke? Finns det bestämda förutsättningar för ett problemfritt psyke?

Olof Sundby: Man kanske kan säga att psyket är ett resultat av en människas läggning eller utrustning och den miljö i vilken hon har växt upp och i vilken hon lever. – Goda förutsättningar för ett problemfritt psyke: T. ex. att en människa vet om, bejakar och följer vissa bestämda normer och riktlinjer i livet, eller en idé att verka och gå in för eller kanske överhuvudtaget att ha en fast punkt i livet utanför sig själv. Jag tror att en levande Gudstro hos en människa är en sådan sak, en sorts stabilisator i livet utifrån vilken man kan ta på och möta problem.

Ingemar Hedenius: Att ha ett psyke, det är att ha upplevelser, och i det ingår kärlek, hat, vilja, lust och olust, tänkande, iakttagelser, förmågan att se omkring sig i en djupare mening. Det är ju en avgjord sak att massor av problem skulle vi vilja bli av med och dit hör först och främst lasterna knark och spritmissbruk. – Till de stora problemen för mänskligheten hör ju också aggressiviteten, ilskan och vreden. Det stora problemet, problemens problem, på det området är att kanalisera ilskan, få den att rikta sig åt rätt håll. Världsnöden, krigsfaran och också vidskepelsen, det som hämmar förnuftet, det är mycket lämpliga mål för vår ilska. Stefan Hlatky: - Psyket är reflektionsförmågans formbara, föränderliga, produkt, som vi upplever som vårt värderingssystem, omdöme eller vår personlighet. Det fungerar som en programmerad handlingsberedskap eller prägling precis som hos djur, men med den skillnaden att vi fritt kan arbeta på den. Därav följer den för människan typiska ansvarskänslan, även kallad samvete. – Psykiska störningar uppstår när människan, desorienterad om den mänskliga reflektionsförmågans mening börjar uppleva och odla den teoretiska idéverkligheten som en isolerad, egen verklighet, för sig.

4. Människan har genom historien trott på naturen som överordnad. Därför har man tidigare gått in för att förstå och förhålla sig till den som överordnad. Vad har den moderna forskningen gett oss i den frågan? Är naturen överordnad oss eller är den underordnad oss? Hur är idag förhållandet mellan tro, filosofi och vetenskap?

Olof Sundby: - Den moderna forskningen och den tekniska utvecklingen måste ju sägas ha givit människan en möjlighet att råda över naturen, alltså att överordna sig själv över tingen och tillvaron. Men den har ju också visat på att vetenskap och kunnighet och kunskap kan brukas både i ett ont och i ett gott syfte. De djupaste mänskliga frågorna om mening och mål ger vetenskapen inte något svar på.  – Vetenskap utan moral, utan värderingar, kan ju idag vara och bli faktiskt förödande. Vad tron här kan bidra med är kanske att stryka under vikten av det öppna systemet, när man ser på tillvaron, att vetenskapen inte gör anspråk på att kunna förklara människans tillvaro och att man inte på något sätt med vetenskapens hjälp förkväver människans andliga dimension.

Ingemar Hedenius: Livet har mening om det är värdefullt för dem som lever det, och livet har en mening om det finns något överordnat ändamål för att leva. Det sista tror jag inte så mycket på.  – Naturen är en auktoritet på det sättet att vi inte kan leva mot naturen.  Vi är styrda genom att vara människor och tillhöra ett universum som regeras av lagar. Däremot är det nödvändigt för oss att genom vår vilja påverka skeendet. Det gör en ofantlig skillnad i skeendet om jag ingriper eller om jag inte gör det.  – Vetenskap är en form av tro, som verifieras i vår erfarenhet, och det tycker jag är en säker grund att stå på. Frågan är sedan: behöver den kompletteras av en sådan tro som inte kan verifieras i verkligheten?

Stefan Hlatky: - Om man tänker sig hela verkligheten som ett samordnat liv blir samhörighet och kärlek mera aktuellt än över- och underordnat som anger ett maktförhållande. – Antagandet att hela verkligheten är Gud och att vi lever vårt liv inbäddade i Guds existens på ett liknande sätt som cellerna lever sitt liv inbäddade i vår kropps existens stämmer med alla våra erfarenheter och med den moderna forskningens alla rön. Dessutom stämmer det med grundtanken bakom alla stora religioner. Därför upplever jag antagandet som absolut logiskt, dvs. bekräftad av alla erfarenheter. – Att vi inte kan se, finna, få tag i Gud beror på att vi ser Gud inifrån så som våra celler skulle se oss om de hade ögon och om förhållandena i vår kropp vore belysta för dem.

 

 

 

 

 

 

0 |
0
|   |

Sundby, Hedenius oh Hlatky diskuterar livsfrågor, del I

06 februari 2007, kl 22:50 Skrivet av Unio Logica Anmäl ! 



Jag hittade ett gammalt flygblad från 80-talet, i skrivbordslådan, där tre kulturpersonligheter redogör för sina tankar om några livsfrågor. De tre personerna  representerar resp. teism, ateism och levande enhetssyn. Tankarna från flygbladet är citat från två filmer som visats på Kulturhuset i Stockholm: Livets mening och Helhetsbegreppet, (regi & produktion Mats Lönnerblad) Kanske kan det vara av intresse?

De tre personerna är:

Olof Sundby – ärkebiskop 1972-83, president i kyrkornas världsråd 1975-83. Representerar teism.

Ingemar Hedenius – professor i praktisk filosofi i Uppsala 1947- 1973, ateist som är känd för sin kristendomskritik och sina böcker Tro och vetande (1949) och Helvetesläran ( 1970. Representerar ateism.

Stefan Hlatky – Dr Jur., är en ungerskfödd jurist som är upphovsman till det filosofiska helhetsperspektivet ”Levande enhetssyn”. Hans grundtanke är att hela tillvaron är en enda levande enhet, en organism, som vi lever inuti som delar och att det vi uppfattar med sinnena är en bildprojektion, ett jättelikt ”hologram”, en tredimensionell bild av universum, medan vi som mänskliga sinnen ingår i verklighetens, helhetens eller Guds bestående existens.

1. Ordet människa är en artbeteckning som måste innehålla det som är gemensamt för alla människor. Vad är då det gemensamma, det som särskiljer människan från övriga arter?

Olof Sundby: Människan ’är skapad till gemenskap med Gud. Människan är inte till bara för sin egen skull, Guds vilja finns för hennes liv, där finns medmänniskor som hon ska tjäna, och där finns hela den stora och vida och väldiga skapelsen, där hon ska göra sin insats på väg mot ett mål som är att på nytt igen förenas med Gud.

Ingemar Hedenius: ja, det är så mycket, många olika egenskaper. Något av det viktigaste med oss som djur betraktade är att vi kan tala, talet fortplantas från den ena generationen till den andra, och på det sättet samlar man erfarenheter i tusentals år. – Men med alla de mänskliga egenskaperna är det så att de måste odlas och förädlas. Min tanke är att logik, förnuft, iakttagelse är absolut nödvändiga att odla för att vi alls ska kunna överleva.

Stefan Hlatky: - Människans obegränsade medvetande och den därmed sammanhängande förmågan att filosofera. Människan har vid sidan av det biologiska perspektivet på omgivningen även ett teoretiskt perspektiv på allting. Så kan människan förstå sin egen situation och känna igen samma situation hos andra, och därmed uppleva samma kärlek för andra existenser, som för sin egen, en förmåga som djur inte har. – Det öppnar sedan möjligheten för människan att kunna omfatta hela tillvaron i samma kärlek.

2. Alla andra arter har en av naturen bestämd samlevnad som vi kallar ekologi. Människan organiserar själv sin samlevnad och det skapar det globala demokratiska problemet. Var ska man hämta riktlinjerna för mänsklig samlevnad?

Olof Sundby: Det finns i människolivet inbyggt en viss naturlig ordning, ett visst sätt att leva som är en sorts motsvarighet till den här naturbundna ordningen. Den finns nedskriven t ex i de tio budorden. – Demokrati, det är att på ett utvärtes sätt reglera den här naturliga ordningen. Det som är problemet för oss idag är att den oerhörda tekniska utvecklingen har fört upp det här problemet på global nivå.

Ingemar Hedenius: - Låt oss tänka på att inom den nationella enheten så är allt framsteg bundet vid arbetsfördelningen. Det stora problemet är att få en balans mellan de produktiva krafterna hos de enskilda och helhetens behov. Jag tror inte att det kan ske genom att människan förändras inifrån eller på annat sätt. – vad som behövs är organisation, och en organisation som inte regeras av några få egoistiskt sinnade stormakter. Den här drömmen om den stora samverkan för mänsklighetens överlevnad och om möjligt skapande av bättre förhållanden, den drömmen är något av det nödvändigaste och också något unikt för människan.

Stefan Hlatky: Vi har ett liknande förhållande till Gud, den osynliga helheten, som cellerna i vår kropp har till oss som helhet. Cellerna har sitt liv, vi har vårt liv, och samtidigt är det hela ett liv. – Allting är inordnat, samordnat, Det innebär att allt är inordnat i ordning, ständigt. Därför kan vi inte bryta naturens enhet, och problemet är då inte att råda utan problemet är att förstå. När vi fattar detta kan vi organisera vår samlevnad utan maktmedvetenhet. – problemet är att man inte kan organisera förståelse, inte ens Gud kan det.

 

 

0 |
0
|   |

Grattis Jesus på födelsdagen!

22 december 2006, kl 15:06 Skrivet av Unio Logica Anmäl ! 


Jesus hade nog inte heller en vit jul......

Även om det nu inte var riktigt den 25:e december som filosofen, människan, Den Högstes helige och  Guds medvetne son, Jesus, föddes, så vill jag gärna fira hans födelsedag då - till minne av hans lära och gärning. Bland det viktigaste som Jesus införde var tanken på Gud som kärleksfull. I Jesu lära blir den auktoritäre och mäktige Herren den gode och kärleksfulle Fadern. Allas Fader, dvs Fader vår! Och Faderns rike, där förståelse och kärlek råder i kontrast till den jakt på rikedom och maktkamp som råder i Mammons rike, är omedelbart öppet för alla som vill delta.

Så God Jul till Jesus, och God Jul till alla läsare och deltagare på min blogg!

Hälsningar Unio Logica 

 

 

 

17 |
0
|   |

Sturmark, Tännsjö och jag – tankar vid ett middagsbord, del 2

18 december 2006, kl 00:04 Skrivet av Unio Logica Anmäl ! 


restaurangen där vi satt  och åt

För bakgrund se här

Samtalet fortsatte:

"Christer Sturmark (ordf. Humanisterna): Men då är religionen ganska bra för människan i alla fall?

Torbjörn Tännsjö (prf. i praktisk filosofi): Nja, jag måste säga att jag har svårt för människor som är religiösa, jag tycker att de inte riktigt är vuxna. De vågar inte riktigt se sin plats i världen. De behöver en ”pappa” i tillvaron. Barn behöver tröst av mamma eller pappa, men som vuxen tycker jag att man måste kunna klara sig utan en låtsaspappa. Dessutom är det ju en paranoid föreställning, att det finns någon övernaturlig makt som ser just mig. Av alla varelser i hela universum på alla planeter, i alla galaxer, så ser detta övernaturliga väsen just mig! Det är en narcissistisk och paranoid föreställning, ungefär som människor som hör röster i sin TV som talar till dem etc. Paranoida vanföreställningar helt enkelt. I grund och botten tror jag att religiositet är en slags personlighetsdefekt, en ”jag-svaghet” där man inte vågar vara sig själv i universum. "

Unio Logica: Min mor brukade säga att man ska försöka se saker och ting utifrån andras synvinkel innan man dömer. Och då kan det sluta med att man aldrig behöver döma. Men du, Torbjörn, har tydligen aldrig försökt att sätta dig in i hur s.k. religiösa människor tänker och ser på saker och ting, utan går på utan ödmjukhet som om din grundsyn (ateism) vore empiriskt bevisad, vilket den inte är utan är en tro som all annan tro.  Ditt angrepp på människor som tror på Gud, inklusive mig även om jag inte direkt brukar ses som ”religiös”, är inte med verkligheten överensstämmande, m a o rätt korkat! Påminner mig lite grand om hur jag själv var som 14 – årig ateist. Så jag förstår mycket väl hur du tänker och känner inför gudstro.  Man tycker att de med en gudstro är lite naiva och fåniga, men själv vet man bättre trots att man ändå inte har full koll på livet och är totalt utan svar på de filosofiska frågorna om livets yttersta orsak och mening. Jag märker att du Torbjörn har den attityden också: ”jag ser inget bortom universum, alltså finns det inget. Och eftersom jag VET att det inte finns något så är andra dumma i huvudet som antar en levande existens bakom universum”.

Problemet med den attityden är bara att den är spontan, inte noga eftertänkt. För om det fanns endast en gnutta eftertanke så skulle man rätt snart inse att det inte alls är så ologiskt och dumt att anta en levande orsak till universums verksamhet, eftersom all aktivitet, vilket universum är rakt igenom, enligt vår erfarenhet måste ha en orsak. Och en ursprunglig orsak till aktivitet måste vara levande för det döda kan inte vara aktivt av sig själv. Att anta detta handlar inte om att man är jag-svag, narcissistisk eller hittar på Gud för att få tröst. Vad det handlar om är istället en önskan om att förstå livet och tillvaron för att i sin tur förstå människan och kunna leva livet bra. Det  och en ärlig önskan om att finna sanningen – att finna vad som är rätt. Inte att komma fram till en gudstro till vilket pris som helst på sanningens bekostnad!

Det jag vill försvara är rätten att ha en levande grundsyn på livet utan att bli smutskastad och förolämpad i samhället av ledande företrädare för den mekaniska grundsynen på livet, som ni, Christer och Torbjörn, representerar. Jag är fullt medveten om att den allmängiltiga logikens väg, dvs gudstro, är kantad av märkliga sidoläror, av begreppsförvirring och dogmatik. Detta är saker som vi måste rätta till. Men då handlar det inte om att förkasta hela grundsynen, för det vore som att kasta ut barnet med badvattnet.

 

Christer Sturmark: Men begreppet ”defekt” antyder ju att det skulle avvika från normen, men det verkar ju ändå som om normen i världen är att vara troende?

Torbjörn Tännsjö: När jag kallar det ”defekt” så menar jag inte att det är abnormt eller avviker från normen. Att det är en defekt är en moralisk värdering från min sida. Jag själv vill inte vara sådan, och jag vill inte umgås med sådana människor som tror på övernaturliga väsen.

 

 

 

Unio Logica: Du, Torbjörn,  har din fundamentalistiskt- ateistiska grundsyn och vi som tror på Gud har vår grundsyn. Skillnaden mellan tex. dig och mig är att medan jag gärna diskuterar livsfrågor med alla för att vi tillsammans ska kunna komma överens, så smiter du iväg och vill inte umgås med människor som har en gudstro. Hur ska vi då kunna mötas, tror du? Hur ska vi kunna komma överens? Och borde du inte ha en alternativ tro, för vi är hänvisade till tro vilket även din kompis Georg Klein medger, innan du uttalar dig så föraktfullt om en stor del av dina medmänniskor och kallar dem för saker hämtade ur psykiatriböcker? Du säger att religiositet är en personlighetsdefekt, men vad är då ”ateismitet” med sin materialism, egoism, kommersialism, hedonism, nihilism, meningslöshetsdogm osv.?

Jag är ganska övertygad om att om man inte får tröst av Gud så fixar man sin tröst på andra sätt: shopping, flaskan, droger, mat, spel och en mängd andra sätt att få tröst eller fly den döda verklighet som ateismen inbillar oss att vi lever i. Det är snarast det beteendet, som vi alla känner igen, som inte är riktigt friskt.

 

 

 

 

 

 

 

 

11 |
0
|   |

Sturmark, Tännsjö och jag – tankar vid ett middagsbord

16 december 2006, kl 03:48 Skrivet av Unio Logica Anmäl ! 


Det var här vi satt och åt middag

Tro det eller ej, men jag, Unio Logica, träffade Chister Sturmark, ordförande i de ateistiska Humanisterna, och Torbjörn Tännsjö, professor i filosofi och ateistisk moralfilosof, över en middag. Intervjun presenteras här  men av någon märklig anledning föll mina kommentarer bort vid publiceringen (host) . Tänkte här råda bot på detta och publicera även mina kommentarer i ett urval av de frågor som ställdes vid Sturmarks intervju. Publiceringen sker inte helt i intervjuns ordningsföljd, men ändå.

Här är samtalet:

"Crister Sturmark: Richard Dawkins menar ju att religionen är det pris vi får betala för en högt utvecklad frontallob, den delen av hjärnan där vi planerar och ser framåt. Vår planeringsförmåga har också gett oss förmåga att inse vår egen död, vilket är ångestfullt för många av oss. Religionen skulle kunna vara en försvarsmekanism mot detta.

Torbjörn Tännsjö: Ja, det är möjligt att religionen har en slags tröstfunktion, så upplever jag att religionen fungerar för många människor i alla fall."

Unio Logica: Christer, du undrar över om religionen är ett mänskligt påfund, ett försvar för ångest som man kan få vid t.ex.  tanken på döden. En inte ovanlig idé som återfinns inom ateistiska kretsar. 

Om vi börjar med att titta lite på begreppet religion så kan vi först konstatera att det finns en mängd definitioner i omlopp. Allt från tro på Gud , tomtar och troll, dvs tro på något ”övernaturligt”, till ”religiösa” upplevelser. Enligt Nielsen så är något en religion om det uppfyller vissa kriterier, tex föreställningen om ett kommande paradis. Beroende på hur man tolkar det kan även  ideologier  som ex vis kommunism  eller nazism  eventuellt vara religioner.  Jag gjorde faktiskt en egen tolkning en gång på nazismen och fann att 10 kriterier av 15 stämde in.

Men själv använder jag en helt annan definition av religion och den säger att religion är sådana filosofiska tankesystem (teorier) och handlingar, seder som är avsedda att föra teorierna vidare , via språket (minnet)  till kommande generationer. Religion kommer av re(åter) och legare (koppla, binda fast), alltså återkoppling, m a o feedback.  Och eftersom denna feedback av språket och minnet  vad gäller filosofiska tankesystem och tillhörande handlingar och seder alltid måste finnas i någon form. -  ja, ateism är också ett filosofiskt system som kopplas  vidare till kommande generationer– så kan vi aldrig bortse från religion, av vilket följer att det inte är ett mänskligt påfund utan av naturen givet. genom den talförmåga vi har tilldelats.   

Och till dig, Torbjörn, skulle jag vilja säga att man inte bör dra alla religioner över en kam. Den ateistiska religionen, med sin mekaniska döda helhetssyn på tillvaron i sin helhet, ger ingen tröst utan skapar meningslöshet, rädsla (ångest, psykos)  inför det okända, Den ateistiska religionen håller envist fast vid att livet inte går att förstå och varje försök att komma fram till förståelse betraktas som dömt att misslyckas på förhand. På så sätt är vi alla indoktrinerade av ateismens propaganda.

Den förnufsbaserade gudstron är ett försök att bryta den vanmakt som ateismens propagandaapparat har medfört. Den grundsynen antar i stället att livet går att förstå och att det är just förstråelse som är medicinen mot den ångst som drabbar människan när man tex. tänker att vårt liv tar slut vid döden. Att vi skulle sluta att existera är en absurd tanke, som innebär tron att någonting kan bli ingenting, en tanke som strider mot allt förnuft. Den förnuftsbaserade gudstron antar i stället att vi inte försvinner utan lever vidare hinsides och att samma princip gäller både härstädes och hinsides – att det ska vara gott för oss att leva.  Det som är bra med den tron är inte bara att man slipper oroas för döden utan att den även är logisk.

forts. följer

källa: http://www.troochvetande.se/humanroster.php?id=205)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2 |
0
|   |

Axiomen för 'Levande enhetssyn'

01 december 2006, kl 15:32 Skrivet av Unio Logica Anmäl ! 


Den här bilden från Abborreberg har väl inte så mycket med axiom att göra, men det har däremot Euklides geometri som är ett bra exempel på ett axiomatisk system.

Den levande enhetssynen som jag tidigare presenterat här på min blogg, tex här , bygger inte på bevis utan på axiom, dvs grundsatser som utgår från naturbaserade erfarenheter. Axiom kan diskuteras men inte argumenteras för. I stället får var och en subjektivt acceptera eller förkasta dem som respektive självklara eller inte självklara. Dvs. om de stämmer eller inte stämmer med var och ens hela, aktuella, erfarenhet.

Om du låter följande axiom gälla, utan att låta motsatserna gälla eller också gälla, är du överens med mig och andra med en levande enhetssyn på livet. Annars inte, och i så fall undrar jag varför inte?

Här är axiomen (min översättning från Understanding Reality, Dialoge 4, the axioms):

1. Inget ting kan uppstå, härstamma, från ingenting. Inte ens aktivitet kan uppstå från ingenting.

2. Det som finns, det som är verkligt, existerande, permanent, konkret, och inte illusioriskt, någonting, kan aldrig förändras, bli någonting annat, eller sluta upp att existera, dvs. bli ingenting. Inte heller kan det reduceras till endast en abstrakt förmåga (potentiality), eller till en förmåga att bli någonting, motsvarande den språkbaserade idén om energi.

3. Det är omöjligt, även för Gud, att skapa någonting annat än aktivitet.

4. Endast en medveten, levande, varelse som är medveten om sin egen existens kan vara aktiv av sig själv och sålunda vara ursprunglig orsak till sin aktivitet.

5. Endast en konkret existens som är medveten om sig själv och som existerar oföränderligt, kan vara den oföränderliga , dvs. känd som en och densamma, ursprungliga orsken till aktivitet.

9 |
0
|   |

Är universum en illusion?

20 november 2006, kl 18:29 Skrivet av Unio Logica Anmäl ! 


Existerar inte det här tornet i Stegeborgs slottsruin?

Det finns två föreställningar som hindrar människan att komma fram till verklig förståelse av tillvaron. Den ena är den felaktiga tanken att varje människa har en egen verklighet (se föregående inlägg) och att det därför måste finnas många verkligheter i stället för en gemensam verklighet.

Den andra felaktiga föreställningen är att universum existerar. Jag tänkte nu gå in lite mer på det.

I den materialistiska verklighetssynen, som blev vanlig under 1800-talet, tänkte man att universum var en fast grund att stå på (materia) och som även innehöll energi. Man tänkte sig att det fanns bestående kroppar, tex atomer, som allt var uppbyggt av.

Den moderna fysiken kom dock till en annan slutsats: även det som vi kallar materia, tex en sten, är "bara" en energiform som alla andra. Detta har Einstein formulerat i sin formel E=mc2. Stenen existerar alltså inte som verklig materia utan som s a s bunden energi - en viss tid. Man skulle kunna kalla stenen för en form av relativ materia, dvs en materia som inte finns i absolut mening.  Och det är detta som är själva illusionen: att vi "luras" att tro att det som i själva verket "endast" är ett fenomen (energi) är verklighetetens materia. Detta trix är förstås meningsfullt för vi får på så sätt en plattform att vistas i, träffa varandra i och förhoppningsvis komma fram till full förståelse i.

Detta som naturvetenskapen genomskådade på 1900-talet kände man sedan flera tusen år tillbaka till i öst omtalat som Maya.

En vanlig missuppfattning är att illusionen skulle bestå i att inte universum skulle finnas ens som fenomen betraktat. Så är förstås inte fallet eftersom vi har en erfarenhet.

När man väl känner till att universum är rakt igenom ett fenomen (energi, aktivitet, verksamhet, rörelse) kan man gå vidare och fråga sig vad den yttersta källan till detta fenomen är. För ett fenomen utan något existerande som alstrar fenomenet vore obegripligt, eller hur?

...och DET som alstrar ett fenomen måste förstås vara en NÅGON,  för något dött kan inte alstra något överhuvudtaget, dvs. kan inte vara aktivt av sig självt!

 


3 |
0
|   |

Man måste dö för att kunna födas

08 november 2006, kl 12:00 Skrivet av Unio Logica Anmäl ! 


Min trogne vän (rysk terrier) har aldrig levt i sin 'egen' verklighet!

Man måste dö för att kunna födas

Lämna dig . själv - ensamheten, den isolerade tanken på din egen existens - den lilla jagtanken!

Gå in i verkligheten! Försök att hitta dig själv i gemenskap med allting - den stora jagtanken!

I verkligheten är alla lika välkomna.

Så ser vi verkligheten som vi lever i. På natten som djupbild i belysning av alla solar. På dagen som närbild i belysning av vår sol.

Är den inte fullkomlig? Ren - oförstörbar - trygg, så som den är?

Stefan Hlatky

http://web.telia.com/~u86611126/HELHETSBEGREPPET.HTML

5 |
0
|   |

Kan en människa vara Gud?

05 november 2006, kl 18:18 Skrivet av Unio Logica Anmäl ! 


Hur skulle den yttersta orsaken till allt, Gud, kunna dö på ett kors?

Låt mig säga detta först: Jag tror på Jesu lära och att han var Messias, Guds son. Men hur kan det vara möjligt att någon varelse både kan vara Gud, det hela, och människa, del, på samma gång? Hur kan den överordnade naturen, Gud, samtidigt vara den underordnade naturen, människan??

Detta är naturligtvis en helt bisarr och ologisk  lära. Men vi får komma ihåg att Jesus hade inte ett dugg med den att göra. Den uppstod succesivt långt efter hans död. Och skrevs ner, efter hårda teologiska strider, i en trosbekännelse som kyrkorna världen över än idag använder sig av.  Men kanske ännu mer märkligt är att kristna kyrkor och företrädare själva anser att läran om Jesu gudom är ologisk pch obegriplig utan att fundera närmare på saken. I stället hyllar de lärans obegriplighet och sprider obegripligheterna vidare till våra barn som naturligtvis blir helt förbryllade av att präster och kristna inte förstår vad de pratar om.

Om inte barnen får logiska svar på sina logiska frågor så sviker de dem! Det skulle jag gärna vilja att vi undvek framöver.

38 |
0
|   |

Är den yttersta orsaken en levande varelse?/ Tankar om monoteism

03 november 2006, kl 18:33 Skrivet av Unio Logica Anmäl ! 


Kristendomen räknar sig till de monoteistiska religionerna. Här Väversunda kyrka.

Jag har tidigare berättat om två perspektiv, av tre möjliga, på helhetsfrågan: ateism och panteism. Det teredje perspektivet, monoteism, tänte jag nu ta upp lite.

Monoteism innebär tanken, eller antagandet (tron), att det finns en osynlig existens med egenskapen medvetenhet om sig själv (liv), som är den yttersta orsaken till den synliga verkligheten. Denne någon, som monoteister brukar namnge, ordnar sin skapelse på ett gott sätt för oss människor.

Den monoteistiska grundtanken finns hos de flesta världsreligioner, troligen även inom buddhismen, men har ibland ersatts eller blandats med fr a panteism (se tidigare inlägg).  Ett sådant exempel är den indiska kulturen som ursprungligen var monoteistisk, med tron på Den Ende, men som vartefter glömdes bort och ersattes av Den Endes personifierade egenskaper (gudar).

Är då monoteism ett vettigt alternativ? Ja, det anser jag, för det är logiskt att tro att det bakom den synliga världen, som vetenskapen på 1900-talet genomskådade som absolut aktivitet, finns NÅGON som är upphov till aktiviteten. För aktivitet 'i sig själv', utan att någonting  är aktivt är obegripligt. och något som är aktivit av sig själv måste vara levande, för det döda kan inte sätta igång någon aktivitet, inte tex röra sig av sig själv. Enkelt eller hur? Nästan för enkelt för den moderna människan som vant sig vid att allt ska vara så komplicerat.

Detta innebär en förnuftsbaserad gudstro som följer av ett filosofiskt resonemang, en tro där också  tanken finns att existens och aktivitet inte kan vara åtskillda utan måste höra ihop i en enhet. Om gudstron inte är logiskt förankrad blir den ofrånkomligt ologisk och svårbegriplig.  då är det lätt hänt att den börjar förvandlas till en auktoritetstro där man måste tro på olika dogmer och diverse  uppenbarelser som inte går att förstå med förnuftet - blind tro eller kulturellt självmord. Den förnuftsbaserade gudstron innebär i stället en tro som bygger på att Gud går att förstå och begripa sig på. En tro som varken godtar några motsägelser eller något som strider mot vad vi vet, dvs vetenskapliga rön.

Dessvärre är de monoteistiska traditionerna rätt fulla av märkliga teorier och teologiska resonemang, varav den kristna  treenighetsläran är endast en i raden, som en slags överbyggnad till de logiska grundtankarna om en levande orsak till allt och en given mening. Men vad det handlar om, enligt mig,  är inte att avfärda de monoteistiska traditionerna helt och hållet, som ateister och panteister vill, utan att istället reformera dem, dvs. rätta till fel och misstag. Om detta lär jag återkomma.

13 |
0
|   |

Om vetenskaplig anda i livsåskådningen

03 november 2006, kl 15:34 Skrivet av Unio Logica Anmäl ! 


Lite grekiska anda - på väg upp mot Akropolis. Aten

Den vetenskapliga andan, dvs. att sakligt och utan prestige dikutera och jämföra olika hypoteser och teorier om de verkliga förhållandena, föddes troligen i Grekland under antiken. Efter medeltiden nådde den västerlandet igen och har sedan dess inneburit en gemenskap mellan vetenskapsmän.

Den vetenskapliga andan, eller den grekiska andan, innebär att man har perspektiv på  på olika teorier och ställer upp dem jämsides för att kunna granska och kritisera dem  grundligt innan de antas som gällande tillsvidare. Man tar också som givet att endast en teori kan vara sann, aldrig två eller flera parallellt. Teorierna om jorden som rund respektive platt kan inte gälla samtidigt.Det är självklart.

Den vetenskapliga andan är oerhört värdefull och bör verkligen bevaras inför framtiden. Dessutom behöver vi låta den gälla även inom livsåskådningsområdet som idag  nästan är fullständigt i kaos med mängder av mer eller mindre förvillade teorier. Precis som att det inom det vetenskapliga området är självklart att sanningen är en gemensam angelägenhet borde det vara lika självklart att den filosofiska sanningen också är en gemensam angelägenhet, inte en privat.

Om vi börjar använda den grekiska, vetenskapliga andan också när vi diskuterar olika möjliga uppfattningar och teorier om hela verkligheten, inte bara den synliga verklighetn, är jag säker på att vi ganska snart kommer att kunna enas om en syn på verkligheten. Många tänker kanske att det är omöjligt och kanske tom tråkigt, men jag tror tvärtom - det är först då vi är eniga som livet  börjar!

 Vad jag ville säga var också att vi måste börja sluta upp att visa varandra falsk hänsyn på livsåskådningsområdet. och börja diskutera livsfrågorna sakligt och sansat i medvetenhet om att det bara kan finnas en teori om hela verkligheten som är rätt. Om man känner till vad som är rätt känner man också till vad som är fel. Det är i en situation där ingen känner till vad som är rätt som bl.a. destruktiva sekter och andra villoläror kan florera. Det är bl a därför som det är så viktigt att vi nu börjar diskutera livsfrågor med den grekiska, vetenskapliga. andan i avsikt att komma överens.

8 |
0
|   |

Finns Gud i allting? / Tankar om panteism

26 oktober 2006, kl 15:26 Skrivet av Unio Logica Anmäl ! 


Panteisterna tror att Gud är energi/kraft, identisk med universum. Enligt panteismen finns Gud utspridd i varje ek,  ja i varje minsta partikel.

Panteism, eller New Age som den ibland kallas, är idag en populär filosofisk lära. Det är en systemteori  som kan vara svår att överblicka eftersom det ingår så många olika riktiningar och element.

Gemensamt för de panteistiska systemen är att  Gud uppfattas som energi. Man har gått in för föreställningen att energi är 'något i sig', dvs man bortser från att energi, en teknisk term för aktivitet, måste ha en orsak som ligger bakom aktiviteten. I samklang med den tanken har man helt enkelt slopat tanken på Guds existens, och identifierar i stället Gud som universum, det eviga flödet av energi, naturens kraftspel och  ständig utveckling. "Allt som finns är gudomligt", är ett typiskt panteistiskt uttryck, liksom "Panta rei", allting flyter.

Panteismens syn på Gud som universum medför tron att Gud varken existerar eller är medveten. För evigt flöde har varken existens eller medvetenhet. Panteisternas 'Vara' är inte medvetet i sin helhet utan bara delvis. Det är inte Gud som skapar utan de medvetna och kreativa människorna som skapar. Men vi måste göra det i harmoni med naturens kraftspel, för det finns lagar om än opersonliga och vars ursprung är gåtfullt.

En annan tanke som är vanlig inom panteismen är tanken att vi har 'Gud i oss'.  Tanken kan lätt uppkomma när vi ser oss som delar av skapelsen och inte som delar av en bakom skapelsen liggande existens. Och eftersom skapelsen är i ständig förändring/utveckling är vi det också i panteismens tankevärld. Själva meningen med livet blir att utveckla sig, bli någon, och följaktligen är både medvetandeutveckling och självförverkligande framträdande drag inom panteismen.

Tanken att vi har 'Gud i oss' leder vidare till hierarki, eftersom det vore omöjligt för många gudar att samverka. Därför finns det en rangordning bland olika gudar med högre och lägre gudar och tom ännu lägre gudar, sk. 'gudar i vardande'. dvs. vi människor.

New Age är ett projekt, uppkommet i USA på 1960-talet, som försöker ställa samman alla panteistiska läror i historien. Det var New Age som införde det positiva tänkandet, dvs total brist på kritik och eftertanke. Efter mycket kritik gick New Age-rörelsen under jorden  i slutet av 1980-talet, men har övervintrat i företagsvärlden och i organisationer.

På grund av att det är lätt att förväxla panteism och monoteism har ofta olika blandformer uppstått. Exempelvis kan man höra kristna präster predika panteistiska tankar som att vi har 'Gud i oss'. Lite märkligt kanske för panteism och monoteism är lika oförenliga som ateism och monoteism.

Till slut:  är då panteism en vettig grundsyn? Nej, skulle jag säga, för det är självklart att energi (aktivitet) inte kan finnas 'i sig', alltså förutan något existerande bakom. Lika självklart som att vulkanutbrott inte kan förekomma utan att det finns vulkaner.

Och på frågan om Gud finns i allting, som rubriken i detta inlägg lyder. skulle jag svara: Nej, jag har ett bättre alternativ som innebär att Guds existens finns bakom allting som alltings (skapelsens) källa. Guds existens och allting hör ihop i en levande enhet. Det innebär tro på en Gud med stor begynnelsebokstav i namnet och inte, som hos panteismen: en 'gud' med liten begynnelsebokstav i namnet. En Skapare och inte skapelsen!

 

 

153 (+7) |
0
|   |

Ateismens väsen

17 oktober 2006, kl 10:37 Skrivet av Unio Logica Anmäl ! 


Under ateismens era har många människor dött i krig - bl a här på Omaha beach, Normandie

Ateismen fungerar fr a som kritik mot religionerna. Det är det som den livnär sig på. Ett exempel på det är Onfrays bok Ateistens handbok, se artikel i SvD: http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_13868271.asp. Ingenting nämns om den ateistiska filosofins grundtankar om orsak och mening, och således heller ingen argumentation för dessa.

Kritiken mot religionerna, samtidigt som man ingenting säger om sin egen filosofi, är förmodligen det enda sättet som ateismen kan överleva. För den ateistiska tanken att utesluta allt som man inte kan se med ögonen innebär förödande slutsatser. Förutom slutsatserna att det inte finns en bevisbar levande orsak och ingen mening bakom den synliga verkligheten, tror ateisterna att inte ens vi själva finns - eftersom vi inte kan se vår medvetenhet, vår verkliga identitet, med ögonen och därmed inte kan bevisa oss.

Mot bakgrund av detta är det inte så konstigt att de håller tyst om sin filosofi. För när den kommer fram i ljuset blir det uppenbart motsägande att någon som inte finns t ex kan kritisera religionerna.

60 (+1) |
0
|   |

Om moral och etik

13 oktober 2006, kl 11:20 Skrivet av Unio Logica Anmäl ! 


Det är en bit kvar tills vi  kan avskaffa lagen (I Normlösa lever man dock sedligt har jag hört)

Ett etiskt förhållningssätt innebär ett beteende som bygger på en förståelse av att livets mening är kärlek till livet och varandra, att vi ska trivas i en samlevnad med varandra. När vi har den förståelsen, och vill leva efter den, behövs inga lagar. För var och en har då "lagen i sitt hjärta" - det rätta sinnelaget - och lever frivilligt efter servicprincipen att vi ska hjälpas åt, tjäna varandra.

I brist på etik har man i historien varit tvungen att auktoritärt införa moral, lagar och regler.  På så sätt har man i kulturerna ändå fått bukt med det värsta beteendet om än inte allt. Man kan ju undra över vad som skulle hända om vi tog bort lagarna och reglerna? Ganska säkert skulle det då bli kaos i samhället och vi skulle alla drabbas katastrofalt. Du kan säkert själv tänka dig in i scenariot.

Jesus har kommenterat förhållandet mellan etik och moral så här: "Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav* inte en prick*i lagen*förgå, förrän allt har skett"(Matt. 5:18). Jesus ville alltså komplettera lagen med det rätta sinnelaget, och när det rätta sinnelaget hade införts hos folket kunde man upphäva lagen, men inte förrän detta hade skett.

Att Sverige idag har många lagar och regler tyder förstås på att vi ännu inte är i ett läge där vi lever etiskt, enligt det rätta sinnelaget. I stället måste vi ändå försöka upprätthålla en moral med lagar och regler för att inte hela samhället ska rasa ihop. Det är viktigt att respektera och hålla sig till lagen. även om vi inte alltid anser att lagarna och reglerna är befogade. För annars kommer lagen att urholkas rätt snabbt.

Mot bakgrund av det sagda är det i dag  förödande att de som regerar vårt land visar ett sådant förakt och nonchalans mot demokratiskt stiftade lagar och regler. De, om några, borde värna lagen och eventuellt arbeta för att förbättra den, men aldrig bryta mot den. Om de som ska vara föredömen sätter sig över lagen är risken stor att många följer deras exempel och den moral som våra förfäder byggt upp, under århundraden,  raseras. Märkligt nog sker detta just nu under en regering som säger sig vilja främja lag och ordning.

12 |
0
|   |

Om utanförskap och innanförskap

09 oktober 2006, kl 22:41 Skrivet av Unio Logica Anmäl ! 


Gud erjuder ett innanförskap för alla som VILL delta i hans rike.

 

Om man utgår från hypotesen att vi är delar i en levande helhet, finns vi alltid i ett innanförskap. Något utanförskap är i praktiken omöjligt annat än om vi väljer eller indoktrineras att tänka bort att vi lever i ett större sammanhang. I så fall  lever vi  i vår egenskapade verklighet – i ”vår egen värld”. Och ju längre bort vi kommer ifrån verkligheten desto större blir det psykiska utanförskapet – i värsta fall schizofreni som inträffar då människans idéverklighet (psyke) helt skiljs från verkligheten. Att leva så är att leva i en mardröm - fast jämt! Det psykiska utanförskapets känsla är ensamhet, isolering och ångest.

 

Det nu lanserade begreppet utanförskap är därmed ett enormt känsloladdat begrepp som för tankarna till just ensamhet, isolering och ångest. Men nu är det inte fråga om att känna sig utanför verkligheten utan att känna sig utanför samhället. Människor som inte har lönearbete, är sjuka, har svåra handikapp, är förtidspensionärer osv.- människor som ändå är viktiga för samhället som arbetskraftsreserv, studenter, hemmajobbare, barnuppfostrare - har i ett huj plötsligt skyfflats ut ur samhället och fått stämpeln UTANFÖRSKAP stämplat i pannan. Innan begreppet infördes var de i alla fall med i samhället fastän de ofta befann sig i en svår situation. Nu är hela 1/3 av Sveriges befolkning  s k utanför varav de flesta verkligen VILL göra en insats i det svenska samhället. Ytterst få väljer själva att stå utanför samhället. Därför borde man inte tala om utanförskap för de som VILL vara med, vare sig när det gäller deltagande i hela verkligheten eller deltagande i samhället.

 

Idag används begreppet utanförskap av såväl ledande politiker som av journalister. Det används ungefär på samma sätt som den medeltida kyrkan och vissa predikanter använde helvetesbegreppet: ”Sköt dig så att du inte hamnar i UTANFÖRSKAPET” och ”Bättra dig så att du slipper ut ur detta UTANFÖRSKAP”.

 

Varje gång ordet nämns i massmedia så känner sig verkligen 1/3 av svenska folket sig mindervärdiga. Och vad kan det leda till i förlängningen? Möjligen att några anstränger sig lite extra för att slippa det försmädliga ”utanförskapet”,. Möjligen också att några känner sig ännu mer nedtryckta och hellre satsar på att fly den jobbiga vardagen genom missbruk etc. Det finns faktiskt en viss risk att utanförskapsbegreppet kan haverera hela samhället. Människors mindervärdighetskänslor är inte att leka med.

 

Jag anser alltså att man borde sluta upp att tala om utanförskap i samband med människor som vill lönearbeta eller på något sätt inte kan lönearbeta fast de vill. Använd begreppet utanförskap endast om de som inte vill vara en del av samhället eller inte vill vara en del av hela verkligheten.

 

De som vill vara en del av Guds rike är alltid välkomna till det INNANFÖRSKAP som alltid existerar där. Den som vill riskerar inte att bli utslängd. Så borde det vara även i samhället -vare sig man lönearbetar eller inte.

Den som går in i Guds rike behöver aldrig känna sig utanför. Även om de som styr i Svea rike dömer honom eller henne till utanförskap.

 

 

11 |
0
|   |

Regeringsförklaringen döljer som vanligt Gud

06 oktober 2006, kl 11:56 Skrivet av Unio Logica Anmäl ! 


Idag avfyrades ytterligare en regeringsförklaring till Mammons fördel

 


Föga förvånande nämnde man inte Gud i dagens regeringsförklaring heller. Det kan knappast tolkas på något annat sätt än att man inte tänker ta hänsyn till honom och hans skapelse. Det betyder att vi inte nu heller kommer att anpassa oss till Guds kreativitet på ett ansvarsfullt sätt, utan fortsätta på den sedan tidigare inslagna vägen att utveckla mänsklig kreativitet, med övergripande mål som lönsamhet, tillväxt och ökad handel i tron att detta leder till ökad lycka hos medborgarna.

Om man inte låter sig styras av Gud vilja låter man sig automatiskt styras av människor och deras olika viljor. Dagens Sverige är ett bra exempel på det senare oavsett regering. Vad som är att föredra är ditt eget val!

 

23 |
0
|   |

Om vetenskapstron

30 september 2006, kl 11:36 Skrivet av Unio Logica Anmäl ! 




Enligt vetenskapstron blev hav och himmel blå och marken grön av en slump. Det var då förväl att slumpen var så god  att det inte blev grön himmel, chockrosa hav och blå mark:


Hur länge skulle vi orka om slumpen fick råda? Jag antar att det tom skulle vara mycket mycket värre än så här. Landet skulle kanske flyga i luften eller "simma" i vattnet. Ingen ordning alls. Förmodligen skulle vi inte ens kunna uppfatta detta eftersom vi antagligen inte ens hade en kropp att uppfatta med. 

Först tack till Leo och Sofia för omtanken!

Jag har tidigare nämt de tre möjliga alternativen till orsaksfrågan: levande orsak, mekanisk orsak och ingen orsak (slumpen). Vetenskapstron omfattar det tredje alternativet. 

Men först: vad är vetenskapstro och hur skiljer den sig från vetenskap. Ja, medan vetenskap handlar om att enbart beskriva den synliga verkligheten( världen) så utgör vetenskapstron en filosofisk lära med svar på de filosofiska frågorna om orsaken till allt som sker och meningen med detsamma.  De svar man framför  inom vetenskapstron är att allt endast kan förklaras inom ramen för den synliga verkligheten, att det inte finns någon orsak till det som sker (universum). Och finns det ingen grundläggande orsak så finns det heller ingen grundläggand mening. Allt som sker är meninginslöst.

Vetenskapstrons filosofiska svar är därmed en tro lika väl som religionernas svar är tro, det går inte att bevisa, endast anta. och när vetenskapstrons dogmer förs vidare från generation till generation blir den en religion ( av re=åter, ligio =koppling, länkning),  dvs återkoppling, feedback till kommande generationer.

Det är idag väldigt viktigt att vi börjar se klart på alternativet vetenskapstro: Att vetenskapstron är lika dogmatisk som någonsin den katolska kyrkan var dogmatisk en gång i tiden. Att vi under flera hundra år har blivit aggresivt indoktrinerade i vetenskapstrons läror om ingen orsak och ingen mening. Det är dags att se dess rätta ansikte och börja diskutera om den fortfarande ska få vara grunden för vårt tänkande.

Några av vetenskapstrons dogmer (grundläggande lärosatser):

1. Det finns ingen yttersta orsak till allt som sker. Allt som sker, dvs "universum", uppstod, enligt vetenskapstrons skapelseteori, genom att en extremt komprimerad del av universum exploderade. Den yttersta orsaken till denna extremt komprimerade del omtalas inte.

2. Allt som sker är i grunden meningslöst. mening får vi skapa själva helt godtyckligt.

3. Människans identitet, medvetandet, finns i hjärnan, eller är hjärnan. Problemet är "bara" att man inte har funnit det.

4. Högre arter kan uppstå ur lägre arter. Ett exempel är människan som, enligt vetenskapstron, ursprungligen härstammar från stendöda kolatomer.

 

mvh Unio Logica

 

14 |
0
|   |

År människan Guds avbild?

16 september 2006, kl 22:33 Skrivet av Unio Logica Anmäl ! 


"Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika"  (1 Mos 1:26)

Bakom bilden av skapelsen finns, antagningsvis, en levande helhet som vi är delar av. Helheten och delarna är en enhet vars existens man kan benämna Varat. Det är detta ursprungliga eller absoluta Vara som är startpunkten, den konkreta utgångspunkten för det som sker. Den borde vara det också för vårt tänkande.

Helheten och delarna benämns i bibelcitatet (under fotografiet ovan) med 'oss'.  I det ursprungliga varat  råder en situation där ingen relation är möjlig mellan 'oss', alltså mellan helheten och delarna. Men relation är varje levande varelses ursprungliga behov, för ett liv i ensamhet är inget liv, Därför skapar  Gud skapelsen, där vi är "speglar" (avbilder), så att han kan spegla sig i likasinnade ("till att vara oss lika"), uppleva gemenskap, vilket också en definiotion på kärlek.

Ensamhetens känsla är lika jobbig för Gud som för oss. Ensamhet som ensamhet. Om inte Gud skulle känna sig ensam när han är ensam, så vore han en känslokall Gud, och det är jag övertygad om att han inte är. Han vill inte vara ensam så därför agerar han  för att slippa vara det. Sen är det upp till oss om vi vill öppna oss för Guds erbjudande om gemenskap med honom, eller om vi tackar nej (vilket vi också gör om vi inte bryr oss). Vårt beslut är helt avgörande för mänsklighetens framtid med tanke på de konsekvenser både ett ställningstagande och ett icke - ställningstagande får.

/UL

PS. Tack till vän i dialog @Sofia som inspirerade mig att skriva detta inlägg.

29 |
0
|   |

Har Gud några behov?

09 september 2006, kl 13:32 Skrivet av Unio Logica Anmäl ! 


Vi är bjudna på fest hos Gud och fortfarande finns det platser kvar!

Enligt vår erfarenhet måste det ligga ett behov bakom all aktivitet. Vi äter för att kroppen behöver det, vi träffar andra människor för att vi behöver gemenskap, vi arbetar för att vi behöver försörja oss, vi läser tidningar och böcker för att vi behöver information, upplysning eller rekreation. Bakom allt vi gör finns alltså ett eller fler behov.

Om nu människors aktiviteter förklaras av bakomliggande behov, är det då rimligt att anta att det bakom aktiviteten i hela verkligheten, det vi kallar naturen,  skulle saknas ett liknande bakomliggande behov? Nej, det logiska, dvs det begripliga, svaret måste vara att det bakom verksamheten i verkligheten (naturen) istället måste finnas ett grundläggande behov  hos ett levande väsen - Gud . För endast levande väsen kan ha behov. Och  något annat kan inte förklara den meningsfulla och minutiöst ordnade naturen.

Vad är det då för ett behov som ligger bakom hela Guds verksamhet? För ett djupt behov, ett mycket angeläget syfte, måste det vara. Om vi går till oss själva så är behovet av gemenskap/kärlek vårt största behov . Om vi inte får det behovet tillfredsställt eller om vi inte finner att det finns något hopp om det, så vill vi inte leva även om vi skulle vara rikast på jorden. Ensamhetens känsla fasar vi alla för. Så också Gud eftersom han, liksom vi,  är en medveten varelse som också behöver bli förstådd och älskad!

Ensamhet måste vara hemskt även för Gud och hans enda möjlighet , eftersom han är helheten, är att vända sig inåt till sina delar, och inom sig skapa skapelsen för att vi därigenom ska få möjlighet att förstå att han finns och kunna älska det vi förstår.Eller är det ett orimligt antagande?

Ett förtydligande

Har Gud några andra behov då, typist mänskliga? Nej, Gud är ingen människa utan är Gud, helheten.. Han har inga s k existensiella, kroppsliga, behov som av sömn, värme, mat& dryck , rörelse, försvar eller fortplantniing. Det enda Gud behöver är alltså kärlek, att komma i kontakt med sina delar så att de förstår honom - en förutsättning för kärlek för man kan inte älska det man inte förstår - vilket  förklarar hela hans aktivitet - skapelsen.

På så sätt sammanfaller Guds och vårt behov. Gud  förstår, i sin egenskap av helhet, sina delar och älskar dem redan. När vi också förstår och älskar Gud: ja, det är då som festen kan börja!

 

55 |
0
|   |

Är människan skapad eller oskapad?

04 september 2006, kl 09:45 Skrivet av Unio Logica Anmäl ! 


Finns  den Heliga Birgitta här i sitt relikskrin i Blå kyrkan i Vadstena, eller finns hon någon annan stans nu?

Var uti i skogen idag och Naturen bjöd på blåbär, hallon och , ja, äpple (ödetomt). Då funderade jag också lite på vår (människans) plats i det stora sammanhanget:

Den moderna vetenskapen har idag kommit fram till att hela skapelsen är föränderlig aktivitet (energi), och alltså inte fast, bestående existens (materia). Ingenting i skapelsen varar "för evigt" utan uppstår, pågår ett slag och upphör. Så händer med såväl bilar som med vår egen skapade människokropp. Våra kroppar är därför inte att betrakta som verkligt existerande utan som "endast" relativt existerande.

Frågan är då om det bakom människans synliga kropp finns en verklig, varaktig, bestående existens som vi ÅR, en existens som utgör vår identitet (av idem=det som är detsamma)?

Frågan hänger ihop med frågan om det finns en bestående existens bakom hela skapelsen. En trosfråga likaväl som frågan om vår egen identitet.

Min slutsats är att det måste finnas en osynlig, medveten, enhetlig, oskapad, existens bakom hela skapelsen, där vi ingår som osynliga, medvetna, oskapade, delar (medvetna sinnen). Någon annan slutsats  vore omöjlig för endast det antagandet  stämmer med våra erfarenheter av att det bakom varje aktivitet måste finnas en medvetenhet, någon som orsakar aktiviteten. Brev tex öppnar sig inte själva utan det måste en människa göra.

Hela varelsen människa innebär alltså både en oskapad existens (medvetet sinne) och en skapad och hela tiden föränderlig kropp som hör ihop. 

Jaha, men hur kul är det då, kanske du undrar, att vara en del i en helhet? Inte speciellt kul , skulle jag svara, både ensamt och trist om det inte vore så  att helheten, Skaparen, hela tiden skapar en värld, i form av flera samtidigt pågående projektioner som t.ex. bild, ljud, dofter osv., inklusive våra kroppar, inom sig. En värld där vi kan "födas in" som möjliggör för oss  att förstå och leva i gemenskap med Skaparen och varandra, att njuta av allt som Skaparen bjuder på.

Om vi inte antar ett alltid existerande, osynligt, medvetet sinne, bakom vår skapade kropp, innebär det att vi måste anta att den kroppsliga döden är slutet för oss. Vi blir då rädda för döden och försöker leva som om vi vore odödliga. Om vi i stället antar ett medvetet bestående sinne bakom vår synliga kropp innebär inte "döden" slutet på vår existens. Vi fortsätter att leva men med en annan tilldelad skapad kropp. Vi kan förstå att samma principer gäller både härstädes och hinsiden, alltså att det är på gott, för skaparen är bunden av att skapa på gott annars vore det omöjligt för honom att få sitt behov av kärlek tillfresställt.

Men vad som mera precist sker kan vi aldrig få reda på eftersom det är hemligt. Vi behöver dock inte bry oss om att fundera så mycket på det utan kan, pga att det ligger helt i Skaparens händer, tryggt lita på att det blir bra. Vi kan i stället ägna oss åt att leva vårt liv på jorden så gott vi kan.

Unio Logica

15 |
0
|   |

Böcker och skrifter som jag rekommenderar....

02 september 2006, kl 01:24 Skrivet av Unio Logica Anmäl ! 


Vättern från Ellen Keys Strand. Här lästes och skrevs många böcker.

Här Sofia (som bloggar brev till Gud) och alla ni andra som läser min blogg,  ser ni några bra böcker och andra skrifter som jag gärna vill rekommendera:

1. Understandig reality - A Commoncence Theory of the Original cause. av Hlatky och Booth http://www.reality.org.uk/index.htm. Läs dialogerna, begrunda och förstå verkligheten vi lever i! Ovärderlig bok! Kan läsas online, skickas efter eller köpas i bokhandeln.

2. Människans ofrånkonliga livsfrågor av Bruno Mårtensson. Anmälan: http://web.telia.com/~u87603842/livsfragor.htm Mycket tänkvärd och bra bok! livsfrågorna är kopplade till olika religioner och ideologier. Köp billigt på: http://www.antikvariat.net/search.cgi?post Läs!

3. Läs Bibeln! Västerlandets referensverk. Börja exempelvis  med evangelierna, Jesaja och Moseböckerna. Läs framförallt inte allt bokstavligt utan ta hänsyn till den symboliska betydelsen.

4. Två texter i pdf-format från Verksamheten Vidga samtalet: Organisk Enhetssyn och Är vi lika eller olika. Bra nybörjartexter. http://hem.passagen.se/lanor/

5, Texter av Stefan Hlatky http://web.telia.com/~u86611126/index.htm. Jag rekommenderar att du börjar med att klicka på den oranga cirkeln med Helhetsbegreppet. Det är en enkel och  riktigt bra text.

6. Den tidlösa utvecklingen, Jan Adriansson. Kritik av evolutionsläran och den materialistiska världsbilden. Flera intressanta titlar. Anmälan:  http://www.varldsbild.se/ram_adri.htm

Jag lovar att det här räcker riktigt länge!

Vänliga hälsningar Unio Logica

 

14 (+1) |
0
|   |

Finns det ett himmelrike?

01 september 2006, kl 12:16 Skrivet av Unio Logica Anmäl ! 


Ett litet ljus finns i mörkret. Här i form av månen över havet.

 

Himlen, eller himmelriket, är en omskrivning i Matteus evangelium, av Guds rike.Anledningen var att man inte fick uttala Guds namn. Guds rike, eller himmelriket, är ingen speciell plats som finns därute i rymden, ingen lokal där Gud bor, utan det rike där Guds ordning gäller, dvs HÄR. Problemet är bara att vi måste inse det.

Möjligheten att träda in i Guds rike , där alla som deltar tror och litar på Gud, finns ständigt i varje ögonblick för var och en av oss.

På grund av bekymmer har människan blivit indragen i jakten på rikedom, omtalat i traditionen som Mammons rike, i tron att det löser alla bekymmer. I själva verket accelererar det bekymren när människan blir indragen i det "sysifosgöra" och den maktkamp det innebär. Men alternativet finns alltid närvarande omtalat som omvändelse eller sinnesförändring, när människan söker sig fram till Guds rike som innebär att ta emot den goda och härliga ordning som människor idag ställer sig utanför.

4 |
0
|   |

Kan man bevisa Gud?

28 augusti 2006, kl 11:29 Skrivet av Unio Logica Anmäl ! 

skapelsen är som en bro

Jag har tidigare berättat om tanken att skapelsen är som en bro mellan oss och Gud. Men hur kan man verkligen veta att Gud finns? Går det att bevisa?

Det enkla svaret är att vi aldrig kan veta eller bevisa Guds existens. Men finns det då något annat sätt att komma fram till att han finns? Glädjande nog finns det det! Metoden heter filosofisk reflektion, dvs att genom att använda sitt förnuft komma fram till ett godtagbart svar:

Det vi inte kan komma ifrån, det som är direkt uppenbart för oss, är att vi lever i en verksamhet som vi kan kalla skapelsen eller naturen. Vi upplever den dagligen via våra sinnen. Eftersom den är en verksamhet, aktivitet, rörelse, vilket den moderna vetenskapen är ense om genom Einsteins relativitetsteori, uppstår ofrånkomligen frågorna: Vad/vem orsakar denna verksamhet? Och VARFÖR!

Då är frågan: Kan verksamhet finnas i sig själv, utan att det finns en orsak bakom? Exempelvis, kan fågelkvitter finnas utan fåglar eller kan hjärtverksamhet finnas utan hjärta? Logist sett nej, för förståelse uppstår när man ser ett samband mellan verksamhet (verkan) och orsak.

Om vi vill förstå, vilket alla innerst inne vill eftersom det är ett mänskligt grundbehov, så måste vi alltså försöka finna den yttersta orsak som ligger bakom den verksamhet som vi kallar skapelsen, universum eller naturen. Vi kan visserligen förtränga det behovet, men titt som tätt poppar det upp när vi blir påminda om det, t.ex. när barnen frågar. 

Ingen orsak?

När vi inser att det måste finnas en orsak till skapelsen, så går alternativet om ingen orsak bort. Ingen orsak kallas ofta för slumpen, en tanke som den materialistiska livssynen står för. I den materialistioska livssynen är det bara ett tomrum bakom stjärnorna.

En annan tanke där man egentligen inte räknar med någon orsak är den idag så populära panteistiska tanken att skapelsen, eller energi som man säger,  är grunden. Den tanken är likaså ologisk eftersom den saknar orsak. Vi kan nu se dessa livssyner där man anser att allt kan förklaras inom ramen för den materia/energi  vi lever i, alltså inom ramen för skapelsen, som misstag.

Om vi återgår till den logiska tanken på en yttersta orsak till skapelsen. Är den yttersta orsaken i så fall levande eller död (mekanisk)?

Död orsak?

Är det inte uppenbart att en död orsak aldrig kan vara upphov till aktivitet? Och i synnerhet inte till den ordnade aktivitet som naturen utgör? En död människa kan väl inte agera, eller överhuvudtaget röra sig själv. Lika lite skulle naturen röra sig om den bakomliggande orsaken vore död, eller hur? Vi har nu länge levt med den mekaniska helhetssynen på livet, så vi vet vad den innebär av miljöförstöring, exploatering av resurser, två världskrig osv. Det är dags att ta vårt förnuft tillfånga och skrota den livssynen!

Levande orsak?

Återstår så tanken på en levande, medveten, orsak. Det är den enda tanke som är logisk, dvs förståelig:

Endast en levande, om sig själv medveten, varlese, kan skapa en ändamålsenlig och  minutiöst ordnad verksamhet.

Vi ser och upplever med våra sinnen denna verksamhet varje dag och natt med hjälp av sol, måne och stjärnor. Vi kan inte betrakta den levande orsaken, som vi lever inuti, objektivt utifrån genom att s a s hoppa ur den, vilket vore nödvändigt för att kunna bevisa den. Men är det något problem egentligen? Vi kan ju ändå räkna ut att den måste finnas med vårt förnuft!

Ha en fin dag!

Mvh Unio Logica 

 

 

41 |
0
|   |

Senaste blogginläggen

Senast kommenterade


Denna blogg modereras inte på förhand av Aftonbladet och här gäller inte det utgivaransvar som finns på Aftonbladet.se. Bloggens innehavare är ansvarig för allt innehåll.

Tipsa oss om du upptäcker något regelbrott. Läs reglerna