cjva bloggar för pöbeln

Den enda högtid som på riktigt är värd att fira, att hedra. En manifestation inte för den värld vi lever i, inte den värld vi kommer ifrån utan en manifestation för den värld vi vill bygga.

Varseig det är Tanzania, Palestina eller Sverige så är det samma sak, det enda som skiljer är grader i helvetet. det är samma kamp och det är samma mål.

Kravet vi ställer på 1'a maj är rätt litet, ett värdigt liv. Ett liv där vi inte tvingas försörja överklassen med vårt slit och som tack får deras smulor.

Båda sammanfattar i stort en sund människosyn och en sund nationalism. Jag älskar Sveriges vanliga folk, de som sköter sig, sliter i sitt anletes svett för att bygga framtiden för oss alla.

P1s Kaliberredaktions inslag om djurrättsaktivister, djurrättsalliansen och djurens befrielsefront har verkligen fått genomslag i övrig media, och diskussionens stormar går hög.

Genomgripande för den här diskussionen är att man fäller djurrättsalliansen medelst metoden "guilt by association". Individuella aktivister inom djurrättsalliansen har kopplingar till djurens befrielsefront, alltså har djurrättsalliansen kopplingar till djurens befrielsefront.

Det blir lätt hänt ett ganska oärligt debattklimat när man tillåter sig att göra denna typen av kopplingar. Det är lite samma sak som straw man argumentation. Istället för att argumentera mot meningsmotståndarens faktiska argument så tillskriver man värden, åsikter till sin motståndare, man lägger ord i munnen på dem, som man sen kan angripa.

Senaste och tydligaste exemplet på detta hittar vi i hos norrköpingstidningens ledarredaktion. Man tillskriver djurrättsalliansen, individuella djurrättsaktivister och djurrättsarbetet fascistiska värden.

En sak ska NT's ledarredaktion har en eloge för innan vi börjar, det är bland de första som faktiskt förstår allvar i argumentationen att djur har samma värden som människor. Det är grunden för djurrättsarbetet, och det moraliska konsekvenserna ser man i djurrättsalliansens stöd till djurens befrielsefront.

Man hävdar likt kaliber att DRA ägnar sig åt maffiametoder, och det kan man väl säga ifall man har en liberal syn på vad som är maffiametoder. Man använder sig av lagliga medel för att tvinga handlare att sluta sälja päls. Att skriva "kontrakt" med handlare är bara ett sätt att formalisera det, och att lägga upp listor på nätet över vilka butiker och kedjor som är pälsfria respektive säljer päls är ett bra sätt att sprida konsumentinformation. Vi är många som aldrig skulle handlar kläder i en butik som också säljer päls.

Något jag alltid har stött på under mina år som vegan och under mina aktiva år som djurrättsaktivist är påståendet om att vi veganer och djurrättsaktivister på något sätt skulle ha en fruktansvärd/nedvärderande/fascistisk människosyn. Hur får man ihop denna argumentationen? Står människors välbefinnande på något sätt i kontrast till djurens välbefinnande? Kan inte en människa må bra ifall hon får förtrycka djur?

Det är mycket riktigt att som man skriver bland annat i norrköpingstidningen att djurrättsideologin ställer djurens individuella värde och lidande på samma nivå som en människans, vilken som helst. Det är lika hemskt att hålla en mink i fångenskap som att hålla en människa i fångenskap. En apa eller mus i forskningen lider precis lika mycket av kanyler som sticks i deras kroppas som en människa i samma situation. Det finns mycket som skiljer människorna från de andra djuren, men i lidandet så är jämlikheten total och skillnaderna utraderade.

Det kan aldrig vara fascism att kämpa för någons frigörelse, det kan aldrig vara fascism att ta till våld för att stoppa våldet, det kan aldrig vara fascism att rädda liv och stoppa lidandet.

De verkliga fascisterna är alla de som stödjer djurhållningsindustrin. Minkfarmaren blir lägervakt, och på samma sätt som vi alla idag känner avsmak för nazisternas forskning och experiment på judar, handikappade och zigenare så kommer framtidens generationer känna avsmak för dagens experiment på djur.

För är det något man kan vara säker på så är det en sak

Djurrättsrörelsen ger sig aldrig, och vi vinner alltid.

LIte artiklar i media om kopplingar mellan djurrättalliansen och djurens befrielsefront. P1's Kaliber tycker tydligen att det är nyhetsvärde i det faktum att det i den fredliga organisationen (djurrättsalliansen) även finns personer är beredda att bryta mot lagen.

Vad som grämer mig lite med rapporteringen idag är det faktum att man så tydligt använder sig utav guilt by association. För att det finns andra aktivister som är beredda att bryta mot lagen så är alla det. Det moraliska stödet blir i rapporteringen ett brott i sig. Att aktivister håller hemliga möten lyfts fram som ett tecken på brott. Man lyfter även fram att det är ett tecken på brott att en aktivist i djurrättsalliansen är tillsammans med en person som dömts för brott.

Vill du själv lyssna på reportaget så hittar du det på Sveriges Radios hemsida.

Hur definierar vi mångkultur? Hur definierar vi assimilation?

Som jag uppfattar det så är Sverigedemokraterna ett parti som förespråkar assimilation, att inflyttade medborgare skall anpassa sig till den rådande kulturen, språket och värdegrunden. Det mest lämpliga i en sådan politik är att den invandrade befolkningen flyttas ut och blandas upp med den övriga befolkningen, och kanske till viss del att gruppen hålls förhållandevis liten, så att människor även tvingas interagera utanför sin egen kulturella befolkningsgrupp.

Är det speciellt knepigt? Skiljer sig den synen ens nämnvärt från vad etablerade politiker och partier häver ut sig?

Mångkultur å andra sidan skulle jag definiera som flera samexisterande kulturer. Där en svensk kultur kan leva sida vid sida med flertalet invandrade kulturer, och dessa kulturer ges utrymme och möjlighet att att existera efter sina egna villkor. Lever vi i ett sådant samhälle? Ett på riktigt mångkulturellt samhälle, som faktiskt ger kulturer rätt och möjlighet att samexistera? Eller är det bara ett mantra som repeterats så många gånger att människor faktiskt tror att det är sant.

Mångkultur enligt mig kräver ett flertal saker, men de viktigaste skulle kunna ses som

1. Erkännande av andra språk. Du skall kunna vända dig till svenska myndigheter utan att tala majoritetskulturens språk. Det gäller alla former av myndigheter, statliga och kommunala instanser. Vi borde helt enkelt erkänna alla minoritetsspråk i sverige, och inte kräva av inflyttade kulturer att lära sig svenska.
2. Stödja och inte se något egentligt fel i bostadssegregation. Att människor flyttar till områden där många andra av den kulturen man själv ser sig tillhöra bor är bara logiskt, och det ger trygghet åt individen.
3. Bygga ut kulturella skolor. Muslimska skolor som ser att den islamistiska värdegrunden ges möjlighet att frodas är naturligt om vi skall acceptera islam som religion och de många muslimska kulturer vi har i samhället.
4. Motverka ekonomisk segregation. Ge alla kulturella grupper möjligheten att gynna och stärka sina egna medlemmar.

Mångkulturen skulle kunna nå någon form av slutskede, och vårt samhälle skulle kunna ses som verkligt mångkulturellt ifall de olika bofolkningsgrupperna också kan lyda under separata lagstiftningar, som har rötter i den egna kulturen. Att den muslimska befolkningen lyder under sharialagen är en inte helt oäven tanke.

Jag är i grund och botten för ett mångkulturellt samhälle, är du?

Till skrålet av fulla fotbollshulliganer så kunde Jimmy Åkesson fira valresultatet och se SD's intåg i riksdagen. Detta har utlyst någon form av landssorg i Sverige som i det närmaste framkallat något av en masspsykos. Människor går i sorgetåg, människor säger upp bekantskaper, människor hetsar på alla möjliga forum, och alla får känna sig så otroligt duktiga när dom hatar sverigedemokraterna och deras väljare. Detta outbildade, illiterata knegarpack.

Det finns tendenser i samhället som gör att mer än var tjugonde svensk gått och röstad på Sverigedemokraterna. Denna tendensen är inte bruna skjortor och stöveltramp, för sverigedemokraterna är inte nazister, en övergripande tendens är högervridningen. Reinfeldt's moderater slår nya rekord. Det kallare samhället människor oroar sig för är redan här, och vi har levt i det i fyra år redan.

En annan tendens är att man har stigmatiserat människor, man har inte låtit människor diskutera vad man upplevt som problem i den svenska invandringspolitiken. Det är säkert lätt att sitta i medelklasskvarter och prata om hur fint det är med mångkultur och invandring om ens enda kontakt med invandrare och mångkultur är lite fräckare mat och pizzabagaren från något arabland. Men de människor som lever i miljonprogrammen eller i anslutning till dessa kan ju se en helt annan sida av just mångkulturen och den misslyckade integrationen. Personligen så har jag aldrig råkat ut för att svennar velat råna mig, men däremot har jag råkad ut för invandrare med sådana intentioner.

Dessa två tendenser ger ett perfekt läge för sverigedemokraterna att komma in, och människor som upplever problem i debatten och i sin vardag är benägen att lägga sin röst på Sverigedemokraterna. Grunden till problemet är i första hand ett ekonomisk  problem. Ett ekonomiskt problem som sittande regeringen inte planerar att lösa, som inte heller Mona Sahlins socialdemokrater hade planerat att lösa.

Lösningen på problemet är inte att rikta ytterligare hat mot människor med riktiga problem, riktig oro, som är verkligt upprörda och verkligen vill stoppa en negativ utveckling i vårt svenska samhälle. Lösningen på problemet är att presentera ett riktigt alternativ. Det är dags att styra upp i den integrationspolitik som satt människor i arbetslöshet och nedslitna bostadsområden. Ett nödvändigt steg i en sådan lösning skulle eventuellt kunna vara att stoppa invandringen till Sverige, men det är inte självklart. Vad som däremot är självklart är att det krävs en stark politik för socialism, jämlikhet och rättvisa, inte moderaternas och medelkklassens skattesänkariver.

Vad som verkligen kan störa mig i sammanhanget är alla dessa människor med hjärtat till vänster som helt tappat den ideologiska kompassen och färdriktningen. SD är inte värre än Alliansen. Det är inte SD som drivit hetsen mot arbetaren det senaste fyra åren och det är inte SD som kommer jaga knegares rättigheter de kommande fyra åren, det står Alliansen för.

Skall det slutligen blir allvar för Mona Sahlin så välkomnar jag en politisk enhetsfront på vänsterkant. Kommer socialdemokratin tillbaka till socialismen så ska ni få se att det finns stöd. Men det är inte i första hand Åkesson som är fienden, det är Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson, Jan Björklund och Göran Hägglund.

Är någon förvånad? Jag är det inte. Någon på något morgonprogram bubblade om att det skulle behövas ett "nya socialdemokraterna" likt new labour eller nya moderaterna. Jag är övertygad om att det är helt fel.

I förra valet 2006 så röstade i runda slängar 52% av LO-kollektivet på socialdemokraterna. Historiskt låga siffror, antagligen mer anmärkningsvärt än deras extrema låga rösttal i 2010 års val.

Vad är det som skiljer socialdemokraterna av idag och socialdemokraterna från den tiden då socialdemokraterna stod starkt, och tryggt i folkdjupet? Det är den frågan som borde analyseras inom socialdemokratin idag. Lars Lejonborg lyfte fram imorse den frustration socialdemokraternas totala dominans hade på han och andra borgliga politiker på 60, 70 och 80-tal.

Socialdemokraterna har haft ett extremt stöd när man inte bara i ord, och utan också i handling strävat framåt mot ett mer jämlikt samhälle, mot ett samhälle där vi tar hand om varandra. Socialdemokraterna hade ett enormt starkt stöd när man strävade att reformera fram socialism. Jag som kommunist är och har alltid varit inne på att deras ansträngningar inte varit tillräckliga, inte tillräckligt långtgående och inte tillräckligt skarpa, men jag är den första att erkänna att jag står för en i sammanhanget extrem världsåskådning. Inte extrem i dålig eller aggressiv bemärkelse, men extrem i förhållande till den form av mitten mish mash som har tagit strypgrepp på svensk parlamentspolitik.

Socialdemokraterna med buffeln från Katrineholm strök socialismen i sitt partiprogram, och man har tydligt strävat efter att bli ett parti bland alla andra, snarare än att vara det statsbärande partiet i Sverige.

Vill socialdemokraterna återta sin possition som det statsbärande partiet så är jag fullt övertygad om att det man måste göra inte är att blicka framåt, med en intensivare blick mot storstadens mittenväljare. Det man borde göra är blicka tillbaka till sin storhetstid. Vad kännetecknade Socialdemokraternas storhet?

• Demokratisk socialism. Reformistisk socialism. Man strävade efter att göra sverige till ett lite trevligare land att leva i, där vi tog hand om varandra, hjälpte varandra. Där alla människor garanterades trygghet. Inte som idag där cancersjuka slängs ut på bar backe. Utan 
• Anti-imperialism. Socialdemokraterna tog bestämt och självklart ställning för den nationella suveräniteten. Man stod upp för alla folk att bygga sin egen framtid. Detta kan ses i det massiva motståndet mot USAs bombningar i Vietnam. I kontrast till dagens stöd till natos krig i afghanistan. Där svenska soldater slåss för amerikanska intressen, och avsaknaden av kritik mot den starkes förtryck av den svage.
• Anti-rasism. Sverige och socialdemokraterna kritiserar i ord Israel när deras mest groteska och ohyggliga ansikte visas. Men i övrigt är det tyst, och man manar inte till handling. Jämför detta med Socialdemokraternas massiva stöd till ANC.
• Jobbpolitik värd namnet. Det är inte många år sedan 1% arbetslöshet klassades som massarbetslöshet. Under sossarna ökade denna arbetslöshet, Göran Persson drev ner arbetslösheten från 8% till 4%. Men det är inte nog. Socialdemokraterna sattsade en gång i tiden stort och starkt på en jobbpolitik för alla. Det borde man återgå till, och det enda sättet att garantera alla människor jobb är att bygga ut den offentliga sektorn. Vänsterpartiets tal om 200'000 nya jobb i offentlig sektor är en början.

Lite snabbt, det finns mycket mer att säga om vad socialdemokraterna egentligen borde göra, även ur ett reformistiskt perspektiv. Socialdemokraterna borde gå tillbaka till sina rötter. Ställa sig i politiken på ett sådant sätt att deras självklara possition som ett reformistiskt arbetarparti inte kan betvivlas, moderaterna skall inte ens kunna hävda sig vara ett arbetarparti jämförelse. Arbetarklassen är fortfarande den största och starkaste klassen i Sverige. Där har ni det stöd som skall vinna valen åt er.

Högerns makter rör sig över Sverige, och vi luras till att tro att det är två alternativ som står emot varandra. Mona Sahlin ger till och med sken av att vara lite smått socialistisk när hon pratar om solidaritet, jämlikhet och andra goda värden.

Men det rimmar ungefär lika illa som Buffel Perssons tal om att klasssamhället inte skall synas i käften...

Nu är det ju tyvärr lite som så att SAP - VPK och miljömupparna är något mindre dåliga än vad Reinfeldt tillsammans med nyliberala Maud, faschistbjörklund (förstår ni varför han kritiserar SD, det är ju typ samma skrot o korn numera) och den där Hägglund som helt missat kärnan i Jesus budskap till världen.

Ja, min röst gick till VPK och Lars Ohly i riksdagsvalet. I kommunen landade den på Kommunistiska Partiet.

Nej, fy fan säger jag, denna låssasdemokrati får mig att må illa, och jag känner mig smutsig när jag tvingar mig själv att delta i spektaklet. När jag ger systemet erkännande genom min röst.

Sammanfatta tankar i låtar? Japp, där har ni det egentligen.

Svensk trupp på afghanistans mark, i nato's tjänst.

Citerar proletärens ledare.

"...För så är det. FN-mandatet är en falsk efterhandskonstruktion. Kriget i Afghanistan startades av USA och Storbritannien, utan FN-mandat, och det drivs av Nato, lika mycket utan FN-mandat. Må vara att FN i efterhand givit en slags sanktion åt kriget, men det finns inte med på FN:s lista över egna operationer och i Afghanistan bär alla soldater, också de svenska, Natos emblem, inte FN:s blå fana..."

Svensk trupp skall stå för freden, inte för imperialistisk vilja att trycka ned ett folk. Svensk trupp skall skydda civil befolkning och stoppa krig, inte driva det.

Ta hem våra svenska soldater, Inte en man! Inte en kvinna! Inte en krona i den amerikanska imperialismens tjänst!

Tro mig, jag skulle bli lika glad som vilken annan kommunist/socialist/socialdemokrat etc ifall moderaterna faller.

Men är det verkligen en slump att "Anna" framträder i Aftonbladet nu, i mitten av valrörelsen med sina anklagelser om att Sven Otto Littorin köpt sex?

Varför framträdde man inte för ett eller två år sedan då det saken kunde blivit utredd i domstol och vi kunde fått klarhet i fallet? Finns det nog att gå på för den dom som nu faller på Littorin i media?

Är det en slump att berättelsen publiceras i den "oberoende socialdemokratiska" tidningen Aftonbladet?

Är Anonyma Anna egentligen en anställd på SSU's kansli? det vet vi inte.

Nu tar jag det inte för speciellt otroligt att Sven Otto Littorin köpt sex vid något tillfälle i sitt liv. I bakhuvudet ringer siffran att var åttonde man någongång i sitt liv kommer köpa sex. Utgår vi från att uppdelningen är helt jämställd i riksdagen så har antaligen 21 av våra riksdagsledamöter köpt sex. Han hade också enligt Aftonbladet det jobbigt med frun under just perioden som han köpt sex. Det låter rimligt.

Det har ju, iaf enligt "Annas" utsago, inte varit någon som tvingat henne att sälja sex, och han har varit tvungen att skicka bild och hon har kunnat vara väldigt selektiv i valet av sina kunder.

Frågan jag kan ställa mig är, är det rimligt med en lag som förhindrar vuxna människor att ömsesidigt komma överens om vad som skall ske i sängkammaren, och varför? Vart går gränsen för en ekonomisk transaktion? Jag tjänar mer pengar än min sambo och står för merparten av våra gemensamma utgifter. Är det prostitution?

Vem kan överhuvudtaget ens ta sig rätten att moralisera över andra människors val och andra människors sexualitet på det sätt som sexköpslagen kör.

... Ja blir så trött. Så förbenat, innerligt, trött.

Lars Ohly säger att han inte debatterar mer rasister. Att han inte kan tänka sig att sitta i en debatt mot Jimmy Åkesson från SD.

Sen anklagar människor SD för att vara anti-demokrater. Samtiidigt som man försöker ta ifrån Åkesson och SD deras rätt att utrycka sig, att bedriva sin agenda och verka för att människor skall uppskatta deras politiska målsättningar så hävdar man att SD inte är demokrater.

Mycket kan man säga om SD. Deras politik är i många fall populistisk och opportunistisk. Deras stöd till Israel är avskyvärt, och vämjeligt. Men dom är demokrater. Om vi nu skulle leka med tanken att SD faktiskt är rasister (vilket jag inte på något sätt hävdar eller tror. Folkhemsnostalgiska och nationalromantiska ja. Rasister nej) så är dom isf ett parti som försöker verka inom rådande system. Man försöker vinna folkligt förtroende och verkar inom de parlamentariska regelverket. Alternativet ifall vi inte skulle låta människor kanalisera sitt missnöjje mot förd invandringspolitik genom SD är att vi skulle få ett 90-tal på nytt. Många skulle glida ifrån frågan, och de som är kvar skulle radikaliseras. Vi skulle få ett VAM på nytt, bara att denna gången så skulle dom vara mer organiserade och mer genomtänkta. Det skulle inte handla om fylleslag där varenda sten blir till en kommunist, utan man skulle använda våldet som en del i en politisk strategi för att vinna i de frågor man upplever som viktiga.

Våld är ju i slutändan politikens yttersta medel. Ett inbördeskrig är en valrörelse i dess mest groteska form. Dit vill vi inte, så ge fan i att försöka kringskära människors rätt att utrrycka sig.

Sen för att gå in på Ohly och vänstern. Om det är någon som borde ta debatten med SD och Åkesson så är det just Vänsterpartiet och Ohly. Man försöker ju trots allt hävda att man vill företräda den gruppen som faktiskt är SD's kärnväljare. Arbetarna. Det är arbetargrabbar som röstar på SD. Dessa människor borde V slåss för att vinna över till sin sak.

Ohly och Vänsterpartiet är också det parti som har den tydligaste alternativa förklaringsmodellen till SD's problemformulering. Med klassanalys, klasskänsla och klasskompass så kan man förklara och arbete för många av de frågor SD driver, fast med ett helt annat resultat. Exakt hur en sådan diskussion skulle läggas upp har jag och andra diskuterat tidigare, och den kommer diskuteras i framtiden. Men i detta inlägget vill jag bara rikta en direkt uppmaning till vänsterpartiet och Ohly.

VET HUT! VET SJUFALDT HUT!

Känns meningen igen? Varje parti och nästan varje politiker på valbar plats har kläckt den kommentaren när man diskuterar hur man skall nå ut till nya väljargrupper.

Tog just tv4.se's test om internetberoende (orka länka värdelösa grejjer, googla själv om ni vill hitta det).

Jag slogs utav likheten i det politikerna säger, och i hur tv4s test såg på internet och internetberoende... Man diskuterar de "sociala medierna", internet etc som om det vore någon form av TV. Det är i deras värld något man konsumerar, men inte riktigt på riktigt. Ett tydligt exempel var en fråga i testet som löd:

"Har du försökt att skära ner på din uppkopplade tid och misslyckats?"

De tre svarsalternativ som presenteras är följande:

"Ja, de har jag gjort, men det fungerade inte.
Tanken har slagit mig, men jag gör aldrig något åt det.
Nej, jag har så sällan tillgång till dator så det är inte aktuellt för mig."

Om frågan är talande så är svarsalternativen ännu mer talande för hur man ser på internet och uppkoppling. Jag ser samma lite halvskeva formuleringar som signalerar en total avsaknad av förståelse i vad internet faktiskt är när alla partiet förutom piratpartiet talar om sociala medier och internet som del i sina valstrategier. Jag får alltid uppfattningen, pga deras ordval och formuleringar, att man tror sig tala om ett sätt att kommunicera till väljarna, inte med väljarna. Visserligen både snabbare och effektivare, men fortfarande mer liknande en monolog likt den man ser i TV-soffan och inte som samtalet man har runt fikabordet, på rökpausen eller närhelst du träffar andra människor.

Jag är uppkopplad närmare 24/7 än något annat. Sitter jag inte framför en dator så har jag iaf möjligthet att ta mig ut på internet inom loppet av ett par minuter, jag har ändå aldrig någonsin funderat på att skära ner på mina surfvanor, för internet är ingenting jag konsumerar. Det är mitt främsta utrycksmedel. Det är på irc jag kommunicerar med människor i min omgivning.

Att ta ifrån mig min internetuppkoppling är inte som att stänga av en TV så att jag kan göra något nyttigt med min tid, det är att skära ur min tunga, beröva mig mitt sätt att kommunicera. Den dagen man till fullo förstår detta så är det många bitar som kommer falla på plats i den generationsklyfta som finns i samhället.

När jag skickar en låt över irc, eller delar en torrent på thepiratebay så är det inte piratkopiering. Jag hjälper och kommunicerar med andra människor något som jag gillar. Det är mer som att spela upp en riktigt bra låt för folk i min närhet, eller visa en film jag gillar för människor jag bryr mig om, så att dom också skall få tillgång till det jag uppskattar. Det är kommunikation.

Jag förstår inte denna hets som kommer från etablerat håll mot sverigedemokraterna. På vilka punkter skiljer sig deras "demokratiska grundsyn" ifrån andra partier? Hjälp mig förstå.

Jag var inne på gbgmammans blogg utav en händelse och råkar läsa ett inlägg som fick mig att tända till på alla cylindrar. Kommer stycka upp inlägget och lägga mina kommentarer. Here goes.

"I söndags när vi promenerade runt på Megaloppisen så gick vi förbi ett charkuteri där fönstren var krossade.
Varenda fönsterruta var krossat.
Vi diskuterade och kom fram till att detta måste ju vara nån slags djurrättsaktivister som varit framme.

Detta pga att charkuteriet var det enda som blivit utsatt på hela Karl Johansgatan (Och den gatan är lååååång)

Idag står det om det i GP.
Vill du läsa artikeln är det bara att klicka på bilden.

Jag blir så förbannad när jag ser sånt här.
Lite högre upp på gatan ligger en restaurang som bara säljer vegetarisk och vegan mat.
Om jag inte gillar veganer och vegetarianer av nån anledning, är det då okej att krossa rutorna på den restaurangen?

Naturligtvis inte."

Nej, naturligtvis inte. Men här missar gbgmamman en viktig skillnad. I hennes teoretiska exempel så ogillar hon veganer, hon ogillar kanske till och med väldigt väldigt mkt. Det får stå för henne. De djurrättsaktivister som använder militanta medel för att arbeta mot något man ser som ett förtryck behöver inte nödvändigtvis ogilla de personer de ger sig på. De gör det för djuren. På bara några decennier så har antalet minkfarmare minskat från hundratal till tiotal, och det är inte tack vare organisationer som djurens rätt etc som lobbar politiskt för djurens skull. Det är i grunden inte heller från medkännande människor som resonerar kring att "vi har ju trots allt världens bästa djurskyddslagstiftning" eller att vi i Sverige dödar djuren "humant". Det är i dagsläget för dyrt att driva en minkfarm, eller att sälja päls. Är du minkfarmare eller körsnär så är det praktiskt taget omöjligt att få en vettig försäkring för din verksamhet, för frågan är inte OM du kommer råka ut för attentat och sabbotage, frågan är snarare NÄR och HUR OFTA.

Läser man de utalande som sker från djurrättsaktivister som väljer denna typen av kampmetod så ser man också att de känner stor sympati och empati för de människor man ger sig på. Man tycker synd om dem, för att man i många fal förstör deras arbete och yrkeskunnande, för att man raserar deras värld. Men avvägt mot det lidande djuren utstår så är dessa människors lidande ytterst marginellt.

"Detta hjälper inte att få fram sin åsikt.
Det finns bättre sätt.
Jag slutar inte att äta kött för att djurrättsaktivisterna förstör för småföretagare, jag handlar bara på nästa ställe."

Här har gbgmamman helt fel. Djurens rätt firade för några år sedan sitt 125 års jubileum. Det var först under 90-talets våg av militanta djurrättsaktioner som frågan överrhuvudtaget kom på tal. Denna typen av aktioner hjälper definitivt till att föra fram en åsikt. Dock så får man ge gbgmamman rätt i att det i många fall finns bättre sätt att bidra opinionspolitik. Denna typen av aktioner får många människor att ställa sig negativa till sakfrågan (djurens rättigheter) och i den mån det är möjligt så är andra aktionsmetoder bättre för att bedriva ett opinionsarbete.

Dock så har jag väldigt svårt att tro att meningen bakom aktionen är att skapa opinion. Det är snarare att sätta den individuella företagaren i konkurs. Visst, gbgmamman kanske handlar hos en annan handlare, men om man genom ett långsiktigt sabbotagearbete lyckats sätta merparten eller alla handlare i konkurs, vart skall hon handla då? Det skulle vara naivt att tro att man skulle kunna nå ett sådant mål inom den närmaste framtiden, men ser vi på pälsnäringen så är det inte långt kvar tills man är där. Det är troligtvis inte många år kvar tills den sista körsnären och den sista svenska minkfarmaren går i konkurs, och detta i stort tack vare det enträgna arbete som djurens befrielsefront och andra militanta djurrättsgrupper har för under ett 20-tal år.

"Med detta sagt så vill jag klargöra att jag tycker att folk får ha vilka åsikter dom vill, och att jag inte är emot dom som väljer att inte äta kött."

Här ger sig gbgmamman in på ett rätt så barnsligt sätt att argumentera. Hon poängterar att hon godkänner att veganer/vegetarianer tycker som dom tycker. Vad hon missar är att det inte finns en vegan eller vegetarian i världen som bett om hennes godkännande. Skulle hon tyckt att djurrättsrörelsens ideologi borde förbjudas eller vad nu alternativet skulle vara så finns det ingen som bryr sig. Hon har inget att säga till om.

Det är inte heller veganer/vegetarianer eller djurrättsaktivister som skall förklara sitt val. Sitt val att inte bidra till lidande, det är snarare hon som står i moralisk skuld att förklara varför hon anser att det är OK att hon är med och bidrar till ett förtryck och lidande för så otroligt många kännande individer.

"Tvärtom så har vi en vegetarian i familjen och det äts även vegetarisk mat av oss andra."

Jag är inte rasist, jag känner faktiskt en neger... Eller vad man nu ska likna det med. Att det finns vegetarianer i hennes familj pekar inte på något, och gör inte att hennes specistiska resonemang försvinner. För likt rasismen i dess värsta avarter sätter olika värden på människor beroende på dess "rasliga" tillhörighet så sätter hon olika värden på individer beroende på vilken art de tillhör.

"Men att krossa rutor....nej det är inte okej."

Håller med. Det är inte OK att krossa rutor eller förstöra människors liv. Men att aldrig kunna se att det finns situationer då det är det minst onda av två onda ting är att se världen i svart/vitt och inte i den gråskala vi tvingas leva i.

"Carpe Diem!"

Carpe Noctum!

Det Israeliska förtrycket måste få ett slut. Det är ingen komplicerad konflikt. Det är med största sannolikhet den enklaste konflikt att ta ställning till sedan Apartheidregimen i Syd-afrika eller Nazismen i Tyskland.

Parterna i konflikten är o ena sidan en terrorstat som med våld tvingar i människor i koncentrationslägerliknande former. Likt bantustaterna i Syd-afrika, eller ghettona i Tyskland. Samma stat som helt ignorerar FN's resolutioner, som river människor hem med bulldozers, som sätter in tanks, attackhelikoptrar och krypskyttar mot BARN. En stat som fick sin uppkomst genom en ockupation. Där man mördade och fördrev människor som bodde i landet.

Å andra sidan så har vi ett folk som har fått allt tagit ifrån sig. Blivit fördrivna från sina hem, fått se sina föräldrar och barn bli dödade, fått se sina närstående dö i Israeliska check-points där Israeliska soldater vägrar släppa förbi ambulanser med akut sjuka människor. Ett folk som fått se landet tagit ifrån dem.

Konflikten i Palestina är den enklaste konflikt att ta ställning till. Antingen så står du upp för mänskliga rättigheter, människovärde och demokrati. Eller så stödjer du det Israeliska folkmordet och deras letande efter en "slutgiltig lösning på arabproblematiken".

Det finns inga mellanting, det finns inget utrymme att se båda sidorna av saken. Sålänge förtrycket fortgår så är all form av frihetskamp från Palestiniernas sida legitim.

Länge leve Hamas! Länge leve Hizbollah! Länge leve Islamiska Jihad! Länge leve Folkfronten för Palestinas befrielse! Länge leve alla som kämpar för Palestinas befrielse!

Länge leve kampen för ett fritt Palestina och ett störtande utav den Israeliska ockupationen!

Det finns inga ord för hur vidrig apartheid regimen i Israel är. Något som slår mig som ganska skrämmande är dock mufordförandens utalande. Att ship to gaza var terrorister och att Israels piratdåd och mord var en viktig seger..

Detta visar bara att gamla konflikter fortfarande lever kvar. Där vänstern står för demokratiska, solidariska och humanitära värden så står Muf, moderaterna och vår statsminister för raka motsattsen. Likt hur man stödde aprtheidregimen så stöder man idag Israel. Jag blir äcklad av av dessa människors människosyn. Muf's ordförande som hyllar mord på obeväpnade frivilliga biståndsaktivister äcklar mig.

Ulf Nilsson för Kommunistiska Partiet säger det bra.

LL Hamas!

LL Hizbollah!

Fick en fråga häromdagen ifrån en kille på ett ickepolitiskt forum. Vi hade diskutera valet som kommer i allmänhet och jag hade gjort en anmärkning på att jag det inte finns någon poäng för mig att rösta i riksdagsvalet. Jag kan inte med min röst uppnå något som jag ens tycker är lite okey, lite bra.

Nu kommer jag nog med största sannolikhet rösta i slutändan ändå. Inte för att Mona Sahlin med anhang är ett bra alternativ, eller för att de ens finns en tillstymelse till gemensamma värderingar oss emellan. Utan för att alternativet i Fürer Reinfeldt och hans knähundar är bra mycket värre.

I grunden kan sägas att jag tycker det är en skillnad mellan att bara slå på den som ligger och att hoppa på den som liggers huvud. Inget är bra, men får man välja så väljer man de lite mjukare slagen varje dag i veckan.

Min vana trogen så tänker jag sammanfatta min syn på hela det parlamentaristiska systemet i en liten låt.

Låt oss ta ett snack med Hägglund, Ohly, Wetterstrand, Eriksson, Sahlin, fascistliberalen, olofsson och reinfeldt. Men innan dess, ge mig ett rep.

Ja, inte långt kvar tills hela cirkusen drar igång igen. Det kommer bli en jävla massa jidder kring A-kassa, jobben, miljön etc etc etc. Reinfeldt och hans knähundar kommer skälla om hur hemskt det blir ifall sossarna får makten. Mona Sahlin kommer gnälla lite på de värsta i Reinfeldts politik, eller iaf i frågor som inte fyller någon substansiell betydelse.

Vilket nyliberalt stormaktsvänliga parti kommer du rösta på? VPK som _aldrig_ haft en egen politik, Miljömupparna? Abortvänliga kd? Det spelar ingen roll, oavsett om hela Sverige röstar eller ingen röstar så kommer fortfarande samma förnedringspolitik drivas.

Kan ju dela med mig av en liten uppmaning från Ken Ring som funkar lika bra 2010 som 1999...

Svensk trupp har funnits på plats i Afghanistan i åtta år.

Åtta väldigt långa år. Där risken för att våra soldater dör är en alltid överhängande risk. För inte speciellt länge sedan föll det sig som så att två svenska soldater dödades.

Krig är hemskt, folk dör. Det är en del av ekvationen, och det man riskerar om man åker ut i krig.

Sverige och svenskarna har väldigt svårt att sätta sig in i krigets fasor och vedermöder. Vi har haft fred på våran mark i runt 200 år. Något vi skall vara väligt glada för, och något vi kan se tillbaka på med stolthet. När den svenske kungen ville gå in och förhindra Norge från att bryta sig ut ur unionen med Sverige så stod den svenska arbetarklassen på Norges sida, för man viste vilkas liv kungen var beredd att skicka till slakt. Det var arbetarklassens egna fäder och söner.

Nu har det ytterligare en gång fallit sig som så att Svenska soldater har dött i Afghanistan. Detta är en djup tragedi. Kan inte sätta mig in i hur deras familjer känner sig, vill inte förstå den smärta de får bära.

Men vad får de bära denna smärta för? Är det för din och min säkerhet, för att vi skall slippa terrorism, fanatism och annan primitiv bråte från det mänskliga känslospektrats bakgård. Eller är det för några andra intressen? Är det för att sprida demokratin i världen och för att på sikt göra världen till en bättre plats, med mindre krig, mindre förnedring och mindre död och sorg?

Eller finns det rent ekonomiska intressen bakom den svenska FN-insatsen? För det skall erkännas, insatsen i Afghanistan har FN-mandat, och ifall det är någon världslig instans som skall godkänna inskränkningar av den nationella suveräniteten så är det just FN. Problemet är att helt oavsett FN-mandat eller inte så är det här USA's krig. Inte vårt. USA bedriver även ett annat krig, helt utan FN-mandat. HELT I TROTS MOT FN'S VILJA!

Varje soldat i vår trupp, och varje soldat i andra nationers trupp i Afghanistan gör att den amerikanska armén behöver sätta en soldat mindre i Afghanistan, och man kan sätta ytterligare en soldat i det illegala krig man för i Irak. Svensk trupp Afghanistan är ett rent ekonomiskt bistånd rakt av till den Amerikanska armén och för dessa saker är inte jag beredd att sända våra söner, fäder, släktingar, vänner och älskade i döden.

Svenska soldater skall inte dö för Amerikas imperialistiska intressen. Låt inte en enda svensk soldat till dö helt i onödan med allt det mänskliga lidande det medför.

Återkalla de Svenska trupperna från Afghanistan!