Det är verkligen kul att så många människor har kommenterat på mitt första inlägg! Både inlägg från er som insett vad det handlar om, och den minoritet skeptiker som fortfarande finns kvar, är glädjande och visar på vilket engagemang de här frågorna väcker hos människor. Jag kommer inte att starta en omfattande diskussion i den här bloggen med er skeptiker, och möta alla konspirationsteorier, då det inte är målet med mitt bloggande och det finns andra som gör detta bättre (se länklista i slutet av inlägget). Jag ska dock ta upp några av de poänger jag tycker är viktigast vad gäller just diskussionen om klimatförändringens karaktär.
1. Vetenskaplig konsensus. Den mest kända vetenskapliga grupp i det här sammanhanget är självklart FN:s klimatpanel (IPCC). Totalt 800 författare har varit involverade i författandet av den fjärde utvärderingsrapporten och rapporten har granskats av mer än 2 500 världsledande experter. Rapporten fastslår att det med 90 % sannolikhet är mänsklig aktivitet som orsakat den onormala klimatförändring vi sett sedan mitten av 1900-talet. Siffran 90 % är en politisk kompromiss som över 100 länder ställer sig bakom, den minsta gemensamma nämnaren med andra ord, forskarna ville gå ännu längre. Hittills har den faktiska klimatförändringen legat i överkant, eller utanför, IPCC:s scenarion – vi upplever alltså mer klimatförändring än IPPC förutser, inte mindre.
Förutom IPCC så har samtliga av världens stora nationella vetenskapsakademier kommit fram till samma slutsats och ställer sig bakom klimatpanelens analys. Det handlar alltså om den ledande vetenskapliga expertisen i länder som Kina, USA, Storbritannien, Indien, Frankrike och Japan.
Inom den vetenskapliga litteraturen finns också bevis på konsensus. Bland annat gjordes en genomgång år 2004 av 928 vetenskapliga artiklar som behandlade klimatförändringen och som alla publicerats i respekterade vetenskapliga tidsskrifter. Inte en enda av dessa motsatte sig mänskligt orsakad klimatförändring.
De av oss som inte är vetenskapsmän kan, och bör, diskutera detaljer i vetenskapen av rent intresse, men då det handlar om att välja strategi för handling bör alla rationella individer acceptera den vetenskapliga konsensus som råder angående klimatfrågan och utgå från denna. Det är märkligt att de skeptiska klimatrönen publiceras i skumma bloggar och i okända tidsskrifter – snarare än i seriösa vetenskapliga forum. Ofta är de som tvivlar på klimatforskningen samma personer som tror att månlandningen spelades in i en lada på vischan i Amerika och ställer sig bakom en uppsjö andra konspirationsteorier. Skeptikerna pratar också ofta om behovet av att ”läsa på” och ”kolla upp fakta” – men det är ju dem, som glada amatörer, argumenterar mot en stor majoritet av världens ledande forskare.
2. Det stora missförståndet. Många skeptiker tror att det existerar en motsättning mellan den analys som exempelvis FN:s klimatpanel framför och naturliga klimatcykler. I verkligheten är det precis tvärt om. När man konstruerar och testar en klimatmodell bygger man in alla naturliga påverkanseffekter som finns och testar den effekt som dessa förutser mot en faktiskt uppmätt trend. När man gör detta så visar det sig att naturlig påverkan inte kan förklara vad som nu händer på planeten. Om man dock lägger in mänskliga utsläpp av växthusgaser i modellerna ökar precisionen.
Naturliga klimatcykler är alltså en viktig del i klimatforskningen och det är också kunskaper om dessa cykler som ger forskarna underlag för prognoser om vilka effekter som kommer att uppstå som följd av mänskligt orsakad klimatpåverkan.
3. Människan eller naturen? Människan påverkar inte klimatet mer än naturen själv, men vi påverkar nog för att rubba den känsliga balansen. Utan en naturlig växthuseffekt skulle medeltemperaturen på jorden vara ca -18 grader, istället för den ca +15 grader medeltemperatur som vi har nu. Naturlig växthuseffekt är med andra ord en viktig förutsättning för våra livsvillkor.
Mänsklig klimatpåverkan har dock hittills orsakat en extra uppvärmning om ca 0,8 grader och om utsläppen skulle minska till noll i morgon så skulle vi nå ungefär 1,5 graders ökning innan klimatsystemet hinner stabilisera sig. Detta är nog för att orsaka enorm förändring och vi riskerar även återkopplingseffekter som kan få klimatsystemet att spinna ur kontroll. Forskarna har satt 2 graders ökning som ett tröskelvärde i det här sammanhanget, men redan nu kan återkopplingseffekter observeras. Jag kommer att skriva mer om detta senare då vi besöker ett område där den här forskningen pågår.
4. Glöm inte bort skogen för alla träd. Många missförstånd i klimatfrågan uppstår då man inte ser skillnaden mellan vetenskapliga detaljer och den fundamentala analysen. Forskarna känner inte till exakt hur alla mekanismer i det ofantligt komplexa klimatsystemet fungerar och påverkar varandra. Det finns många olösta mysterier - men dessa påverkar inte den grundläggande analysen.
Växthusgaser värmer upp jorden, det är ett naturvetenskapligt faktum. När vi människor släpper ut växthusgaser (vi har genom förbränning av fossila bränslen dumpat ca 1 100 miljarder ton koldioxid i atmosfären) så värms helt enkelt planeten upp. Det finns som sagt fortfarande frågetecken i hur klimatsystemet fungerar (balanser, återkopplingseffekter, vad leder och vad följer – och när, etc.), men dessa påverkar inte detta grundläggande faktum. Koncentrationen koldioxid i atmosfären har på grund av förbränningen av fossila bränslen ökat från den förindustriella nivån om ca 280 ppm till dagens 380 ppm. Detta är också den enskilt största orsaken till att vi nu ser en ökad växthuseffekt.
Jag deltog själv för några månader sedan i en stor diskussion i Bryssel mellan ledande klimatforskare och andra aktörer. Osäkerheter i klimatsystemet började diskuteras och skeptikernas vanliga argument las fram. Efter en halvtimme ställde jag frågan till forskarna om huruvida dessa detaljer verkligen påverkar den fundamentala analysen eller inte – svaret var nej och det var uppenbart att man diskuterade äpplen och päron.
5. 1-1=0 ? Klimatsystemet är inget nollsummespel där olika extremer tar ut varandra. Forskningen visar att isen på Arktis (Nordpolen) kan vara helt borta under sommartid inom så kort som ett par årtionden. Skeptiker påpekar ofta att isarna på Antarktis (Sydpolen) dock har ökat och att den effekten på något sätt skulle balansera ut det som händer på Arktis. För det första går det inte att jämföra havsis och landis, för det andra är detta ett märkligt resonemang; en parallell skulle vara att ökade regnmängder i norra Europa och ökad torka i södra Europa skulle ta ut varandra. Vilket de givetvis inte gör, om inte annat så kan man väl fråga de som drabbas.
Dessutom visar de senaste mätningarna från NASA att även Sydpolen nu börjar tappa ismassa.
6. Vad är det som försvaras? Kol, Olja och Gas är alla ändliga resurser och kommer att behöva ersättas förr eller senare. Det fossilfria samhället kommer att vara smartare och erbjuda en högre levnadsstandard än dagens. Våra transportsystem kommer att effektiviseras, vår infrastruktur moderniseras, vi kommer utveckla energisystem som kan erbjuda hela världen energi och välfärd (och inte bara en liten privilegierad del), vi kommer använda naturresurser på ett smartare sätt och bli produktivare. Miljoner nya ”gröna” jobb kommer att skapas, vår miljö blir renare och samhället mer hållbart. Varför försvara omoderna fossila strukturer och gammal teknik som inte klarar av att leverera vad världen behöver på ett sätt som inte samtidigt förstör vårt klimat och vår miljö?
I ljuset av att en majoritet av världens främsta experter tror att vi står inför en global katastrof som kan hota liv som vi känner det på planeten och att vi genom att ställa om nu kan bygga ett smartare, effektivare och bättre samhälle - så framstår ståndpunkten att inget bör göras som bakåtsträvande och allt mer obegriplig. Läs mer om klimatomställningens möjligheter här
Läs mer om varför skeptikernas argument inte håller:
Climate change: A guide for the perplexed
How to Talk to a Climate Skeptic
Q&A for Climate Skeptics
How to answer the claims of a Climate Change Sceptic
Climate scepticism: The top 10