Varje sommar när algblomningen slår till och Östersjöns övergödningsproblem blir synliga blir det också diskussion i media om vilken sektor i samhället och vilket land som är ”värst”.
Sverige pekar finger åt Polen och Polen åt Sverige och danska och svenska lantbrukare skyller på ”andra” och det obefintliga reningsverket i Kaliningrad är den stora boven etc. etc.
Det skulle vara intressant att samla alla länder runt Östersjön tillsammans med sektorer och näringar i samma rum och ta reda på vilka de där ”andra” är!
I vissa fall används argument som är direkt felaktiga, ibland görs det av okunskap men tyvärr nog också ibland medvetet.
Den näring som står för största delen av utsläppen av näringsämnen till Östersjön är jordbruket. Det sker via läckage från åkrar, ut i vattendragen och slutligen ut i Östersjön. Om detta är forskare, tjänstemän och t.o.m. jordbruket överens. Vad som sedan kan och skall göras åt problemet råder det oenighet om!
Fakta är också att Sverige räknat per capita INTE är bättre än något annat land – snarare tvärtom. Det är ett argument som naturligtvis Polen använder sig av i olika förhandlingar.
I många fall ges också en bild av läget i forna Östeuropa som inte är sann. En bild ges av omfattande miljöförstöring, nedsmutsade vatten osv. Förvisso finns allt detta men det finns också annat. Rena långa badstränder, dit sällan algblomningen når, stora omfattande våtmarker med mängder av storkar och andra fåglar som är ovanliga i Sverige.
Sanningen är en – att vi alla måste bidra efter förmåga men naturligtvis måste de sektorer och länder som släpper ut mest också göra mest – det gäller också Sverige!
Lantbrukaren Catharina Rudolphson är en av dem som i algblomningstider, när debatten vaknar, gärna sticker ut hakan – inte sällan med en rad osanna påståenden. Läs gärna hennes debattartikel i Aftonbladet:
http://www.aftonbladet.se/debatt/article2992329.ab
Se också inslaget i Gomorron Sverige från imorse:
http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/player.jsp?a=259342&d=37767