Vad har gjorts och vad behöver göras?

För cirka ett år sedan satt jag i en radiostudio och debatterade med Andreas Carlgren på distans.

Vår miljöminister presenterade då vad han sa var regeringens kraftfulla åtgärder. Där ingick utnämnande av havsmiljöambassadör, projekt för att syresätta bottnar, försök med att fiska ut skarpsill samt förbud mot fosfat i tvättmedel.

Vad har vi sett av detta? Jo, förbud mot fosfat i tvättmedel – bra jobbat!

Havsmiljöambassadören slutade efter några månader och blev vice generaldirektör på Sida.

Av syresättningsprojektet blev det en mindre forskningsinsats och av skarpsillförsöket ett större forskningsprojekt. Inga av dessa har ännu finansiering och har inte heller kommit igång. För försöket med skarpsillen söker fiskeriverket 77 miljoner. Eftersom problemet med skarpsillen är att torsken minskat så vore det väl enklare och billigare att stoppa torskfisket i 3 år?!

Nu finns ett ambitiöst dokument om vad som skall/bör/kan göras, ”Sveriges åtaganden i Baltic Sea Action Plan”. Där finns många bra förslag och åtgärder, dock är mycket av det sådant som redan görs, många försök och studier men framförallt är det oklart varifrån pengarna skall komma!

Sveriges kvot för minskning av kväve är 21 000 ha och för fosfor 290 ton, något som föreslagna åtgärder ej kommer att klara av!

Dessutom råder oenighet mellan Naturvårdsverket och Jordbruksverket vilka åtgärder som är möjliga inom jordbruket.

Så det bidde så långt en tumme av miljöministerns vackra ord allt medan algblomningen fortsätter.