Små tankar kring musik

I helgen hade jag nöjet att se "Obesvarad kärlek" med Babben Larsson och Loa Falkman på Intiman i Sthlm.

"En sann komedi" står det i undertexten, och nog är det så att skratten var varmhjärtade om än myckna och högljudda stundtals hos publiken. Även om jag ibland satte skratten i halsen och funderade om det var så att vi skrattade åt eller med Babbens svajiga toner i det okända tonregister hon befann sig i *S*

Föreställningens slut var inte annat än rörande. Det var nog där vi kom den obegåvade sångerskan som närmast i Babbens tolkning.

Jag kan varmt rekommendera föreställningen (det kan nog herr Anrell som satt bakom mig också göra), som håller på ett bra tag till!

Vill önska er alla en riktigt god jul och gott nytt år!

En dejlig sång med France Gall blir det jag bjuder på. Och själva melodin kan ni klura på var den kommer ifrån ;)

Så fick jag in både schlager, klassiskt och jazz i ett enda inlägg, för en gångs skull :-)

Världshistorien har sett många storslagna pianister: Liszt, Horowitz, Rachmaninoff, Agerich och andra fingerflinka typer.

Idag verkar de vara fler än någonsin och den ena pianisten efter den andra överröses med lovord. Därför är det inte en nackdel att kunna sticka ut ur mängden. Har du inte ett konstigt namn så kan du glömma karriären på stuberten, eller så flyttar du utomlands och lanserar dig.
Räkna dock med att varje skiva du lanserar, förutsatt du är nordbo, kommer ha is eller skog som tema på skivfodralet. Mycket bra är också att ha en frisyr som inte passar sig väl för att kunna spela, exempelvis en lugg som kittlar överläppen eller kala hjässor-överlappningar som lägger sig på fel sida av tinningen etc. För det kvinnliga könet fungerar också horribla aftonklänningar i konsertsammanhang.

Saknar du dock både namn och konstig lugg får du försöka dig på andra kvaliteter. Det är ofta en fördel att kunna känna med och rentav bli ett med stycket. Tänk på att inte gå till överdrift i Djurens karneval och dylika animaliska stycken.

Andra orala egenskaper kan också vara bra att ha. Glenn Goulds Bachinspelningar är 50% Gould och 50% piano. Kom ihåg att vara vän med tonarten du spelar på pianot. Sker det oväntade saker på konserter ger det dig en möjlighet att rädda kvällen.

Avslutningsivs det viktigaste rådet: Spelar du alldeles förfärligt är det bara att kalla stycket nyskrivet av nån okänd känd tonsättare (men nämn inte Pärt eftersom det är en som faktiskt vissa "vanliga" lyssnar på).

Men framför allt skall du visa upp dina talanger extra mycket i de passager som inte är särskilt svåra men som ser ut att så vara (Detta förutsätter att du åtminstone kan just dessa, resten kan vara det nyskrivna här ovan nämnt). Kom ihåg att ett allt för inlevelsefullt spel inte existerar. Det är bara tangenternas hållbarhet som sätter gränsen.

När så alla ovanstående kriterier är uppfyllda kan du räkna med goda chanser på en karriär, eller åtminstone att få ackompanjera Il Divo till deras tjugotre nästkommande julskivor.

Yes! Ja! Da! Si!

Examensarbetet fick vg!

Sååå..mycket snart är jag fil.mag när jag gjort iordning det till sitt slutliga format och examensbeviset väl är urvärpt av skolans eminenta examensbevisföreståndare (eller vad hon nu heter...kallas) :-)

Det var den bästa julklapp jag kunde få, och det är alltid trevligt att man kan få den också, någon gång (förutom den kombinerade 33½varvs/mp3 osv-spelaren som jag köpt i julklapp till mig själv...jag menar familjen).

Nästa jul får gärna firas som löntagare, men det är nästa år som sagt!

Till skillnad från Jón Leifs "Hekla" är Jean Sibelius "Luonnotar" ett mera poetiskt verk även om både har sin inspiration i grund och botten hämtad från naturen.

VIdeon ska nog ses mer som ett supplement till låten (inte jag som gjort den) och har helt okej engelsk översättning. Texten är från Kalevala. Just denna version är med Karita Mattila som är en av Finlands mest berömda sopraner, men det sägs att Soile Isokoskis inspelning med Leif Segerstam är den bästa någonsin (prisbelönt flera gånger). Den har jag dock inte hört - ännu.

Bästa version jag hört var en radioinspelning med just Isokoski och Helsingfors symfoniker även om just Mattilas version är riktigt bra den också. Musiken är mer mångbottnad än texten i sig och man riktigt känner hur ensam denna naturens dotter känner sig där på världshavet, längtandes tillbaka till luften.

ps. Ursäkta min frånvaro på bloggen, ännu arbetar jag med mitt x-jobb. Är dock i slutfasen vilket känns mkt skönt! ds.

Ha det gott!

Hekla av Jón Leifs är min senaste "upptäckt" i musikvärlden. Detta måste vara ett av de mest kabrakiga saker en människa någonsin kan uppleva i en konsertsal!

Massor av slagverk (får inte ens plats på orkestergolvet) och så en vanlig orkester på det som i 9 minuter får dig mer eller mindra att stå intill ett naturfenomen. Efter drygt fem minuter är det ett enda långt inferno som får det mesta att framstå som godnattvisor.

Detta måste givetvis höras live, för något annat kan nog inte göra rättvisa till detta naturens vrål. Det är med andra ord inte något melodiskt, men väl en rå och skälvande uppvisning av vilka makter som vulkanen besitter.

Nu har jag bara hört denna inspelning på youtube med den eminente Leif Segerstam som dirigent. En herre vars likheter med Johannes Brahms inte ska nämnas här... Men för att kunna dirigera detta bombastiska stycke skulle det inte förvåna mig om det krävs att Segerstam använder både dirigentpinnen och varenda skäggstrå för att hålla femtielva slagverkare i takt.

Jag är personligen slagen av stolen av detta och det är främst de sista 4 minuterna, ungefär, som verkligen får fram råheten. Nu vill jag höra detta live och även på Cosmonova till en mycket skickligt gjord vulkanvideo, tack.

Hej å hå!

Det känns som dagarna flyger förbi i all världens fart!

Jag exmanesjoxar och har lyssnat på en norsk pianist vid namn Gimse, dvs 5 cd-skivor med Sibelius pianomusik så jag är fullkomligt Sibelianiserad för en tid framöver *S*

Examensjoxet tar dock överhanden. Jag fokuserar mycket på det, för det vill jag hemskt gärna ha klart innan julafton, sen blir väl csn också glada om så sker, hrm.

Sen har läraren tyckt det ska publiceras i en journal, men det återstår att se, både vad gäller praktiskt angående min institution och jobbframtiden. Min kollega hade stött på inventerare på sin hemort, de höll på med gräs (ja alltså artbestämde gräs ute i naturen). Lönen? 900/timmen. Man ska väl inte börja hoppas för mycket, men men ;-)

Huvaligen, det har varit en lång vecka detta!

Att bli jobbtrött är inte alls detsamma som att vara trött efter en härlig rask promenad, det är ett som är säkert.

Har suttit större delen av veckan med att försöka förstå diverse ekvationer som har med matriser att göra och förhoppningsvis har det så slutligen gett resultat. Nu är det "bara" en massa textarbete/rättningar kvar innan den fördömda examinan ska bli av! Typ december förhoppningsvis *S*

Om det ska stås i en potatisåker och hackas i helgen som det verkar så lär morgondagens lilla vila bli välbehövlig.

Jag återkommer, som alltid :-)

I musikväg så kan ni få kika in på en hemsida en liten kammarmusikgrupp har, där finns en hel massa härligt godis! Den berömda Schuberttrion i Ess-dur Opus 100, långsamma satsen (2) känner ni nog till. Den finns med i en viss Kubrickfilm, så gissa på nu ;)

http://web.mit.edu/ckcheung/www/PerformanceRecordings.htm

Ha en fin helg

*Dåsar i säng gör jag*

Svampplockarfolket (Homo Kantarellifilus) är ett skyggt folk som lever ett stillsamt liv ute i de skandinaviska skogarna. En underart förekommer i Finland samt fläckvis invandrad till Sverige där man främst skiljer på de två genom att den finska variantens äldre individer klär sig i sportställ och gymnastikskor var de än vistas. Patriarken har oftast även en keps.

Det vi vet mest om dem är deras födosöksbeteende. Oftast inleds det med att den äldsta hanen i gruppen börjar födosöket, vilket nästan alltid rör sig om svamp (ibland bär). Här sker något mystiskt eftersom det tycks vara så att äldste hanen alltid för gruppen till lokaler med avsaknad av svamp. Detta repeteras icke sällan.  I början kan övriga gruppmedlemmar yttra protestliknande ljud men dessa tycks inte avge effekt varefter en kollektiv tystnad infinner sig.

När så slutligen alla områden med avsaknad av matsvamp har konstaterats tar matriarken, äldsta honan, över och leder gruppen genast till de bästa svamplokalerna. Inte sällan hörs några lågfrekventa yttringar från hanen. Honan svarar oftast med en lättsam suck.

När så väl födouppsamlingen påbörjas tar oftast äldsta hanen en längre stunds vila för att visa han bestämmer medan de andra fortsätter med det mer betydande insamlingen.

Därefter beger sig gruppen åter hem och vad som därefter sker är för vetenskapen höljt i dunkel, men proceduren brukar återupprepas några gånger varje år.

Å ena sidan...

Å andra sidan...

Jag är det svarta fåret, sägs det...

Så för att "leva upp till namnet" tipsar jag om en riktigt fin inspelning av en riktigt fin Mozartsak, rondo i a-moll. Maria Yudina heter solisten. Som så många gånger visar Mozart sin bästa sida i de icke-sonatstycken han gjorde för piano.

Personligen finner jag Marias inspelning hänförande. Bara att lyssna och begrunda. 

En allmänt snurrig dag detta!

I några ögonblick trodde jag det var kört när jag tog fel oktanhalt till bilen när jag tankade idag, och paniken bubblade upp i kroppen, men bilokunnig som jag är kunde jag lugna ned mig efter kort konsultation med paps! En annan sak om man tagit diesl ;)

Dessutom skickat mail till min formels "skapare" och frågat vad de gjort för fel, kändes lite knasigt att en student ska behöva fråga en professor det *S* Men att det är nåt skumt är inget att tvivla om. Biologer och matte är ingen bra kombination...

Expressen skrev nåt i stil med "jorden går under idag". En annan bryr sig inte ett dyft eftersom de redan tidigare skrivit att golfströmmen stannade och annat med avsaknad av hjärntanke bakom.
Men det är förstås de små som kan bli oroliga och andra "lättpåverkade". Jag vet inte vilka regler för rubriksättning en ansvarig utgivare har, men man kan ju undra var gränsen går i vissa fall. Om inte annat så är det osmakligt och vilseledande så det sjunger om det.
Angående mystiska saker så såg jag en dokumentär på Axess tv om nåt som i slutändan kom att förklara att Atlantis kan ha varit Antarktis. De mest otroliga påståenden dök upp, men det fanns förstås intressanta fenomen eller omständigheter som kan gäcka ens tankar(fantasi). Att det inte fanns särskilt mkt kritiskt granskande i programmet var dock ledsamt för dess trovärdighet.

I programmet förekom en karta av Piri Reis samt en till av en fransmann, Finé tror jag han hette. Finés karta var lite intressant eftersom den tycks visa en isfri sydpol (Piri Reis karta däremot kan tolkas som andra landmassor)? Men man ska komma ihåg att ett Terra Australis på 1500-talet ofta sattes "där nere" som en slags balans av landmassor eller vad man ska kalla det (Sydpolen blev upptäckt 1820 om jag minns rätt). Isarna på sydpolen är dessutom hyfsat gamla ähum. Jag kan dock inte bedöma kartans likhet med sydpolens landmassa (isfri eller ej) men det var en trevlig notering att läsa om :-)

Är det någon annan människa här i världen som drabbats av en dubbelklickande mus? Ja alltså problemet yttrar sig som så att slumpmässigt tycks ett enkelklick bli till ett dubbelklick. Jag har provat två olika "möss" och i alla mina 4 usb-uttag, så det lär väl vara i själva burken det är fel...Man blir smått galen när man jobbar i excel och det blir dubbelklick varannan gång!

Sen förstår jag de biologer som aldrig gör statistiska analyser eller liknande. Jobbat med en formel idag som inte är det minsta förståelig och alla "snillen" som har hjälpt oss kommer med olika svar...väldigt trevligt när den är grundläggande för mitt x-jobb!

Helt kass blev ju inte dagen, i ösregn plockade jag o mams ett par liter trattisar, och avnjöt en kantarellmacka. Mums fillibabba säger jag bara!

Men nu ska vi inte göra inlägget alltför muntert så jag låter er också ta del av denna härliga formel jag brottas med ;)

Nu blev ju bilden så helkass att ni slapp faktiskt se det mesta av eländet!

Gutefårnacht

Men jag hade ingen kamera så ni får hålla tillgodo med någon annans...

...Men å andra sidan är inte min lika snygg!

Hej å hå!

Dags och kika in kanske, va? ;)

Under nån vecka var mitt intääärnäät bara ett enda långt, framför allt långt, test av tålamod och sen fick jag en massa att göra!

Gjorde en liten sväng till svampskogar som förmodligen är den största myt min familj skapat, ty där finns inget. Men jag hittade ett impediment där det växta karljohan (stensopp om vi ska vara så petiga) som vägde nästan 1kg/styck!

Naturligtvis oätligt, men grandiosa var de.

Det gick iaf bättre än senast! Enda debaclet var att vi åkte med öppen baklucka mellan två plockställen *S*

Bakat tjugoelva sorters bröd och börjar få snits på det. Istället för socker - honung, istället för margarin - olivolja. Då smakar det lite extra gott och blir mindre smuligt. Och jag kör bara med torrjäst, det blir lika bra ändå.

Men för det mesta gör jag x-jobb, numera inte i fält (tack och lov) utan i en trevlig osocial dator. Läraren har gått från nada intresserad till att börja prata om publiceringar och sådant världsberömmelseingivande, men jag försöker hålla huvudet i jorden och inte kasta båten över sjön föränn något är färdigskrivet, sen kan vi börja diskutera diverse ära & berömmelse :-)

Sen läser jag en bok om Mozart skriven av Albert Einsteins släkting Alfred Einstein. Ensten skriver utan en massa krussiduller och man inser att det är alldeles för kortskrivet ty Alfred skulle säkert ha kunnat skriva en dubbelt så tjock bok med allt han verkar kunna. Jag lyckades hitta boken av en ren slump i en kolossalt stor bokloppis för någon vecka sedan (se titel nedan).

Vill ni leta fram nåt av Mozarts verk så finns i stort sett allting inspelat på denna sida. Bara klicka på någon av alla servrar så kan man börja botanisera. Även alla operor finns med.

Alfred Einstein "Mozart - människan och verket" Översatt av Kajsa Rootzén, Aldus/Bonnier 1964. (12.50:- på den tiden men jag gav 20:- ähum)

Det har blivit en del OS-tittande svar ja. Och en fallenhet att lätt engagera sig i det som pågår i tv-burken har jag också. Ara Abrahamians galna förlust i semin gjorde även mig fly förbaskad. Har trots allt förståelse för hur Ara reagerade, jag hade förmodligen handlat ännu mer irrationellt.

Själv tävlade jag några gånger i simning (nej, jag var inte särskilt bra hehe) och blev en gång diskad för tjuvstart. Då var det förstås inga sensorer utan en funktionär som skulle bedöma. Och hon hade fel (man känner ganska väl själv om man tjuvade). Då var man lite förgrymmad om vi uttrycker det så...men det var ju förstås inte ens i närheten av vad Ara utsattes för, men för att förstå hur den aktive kan känna sig. Men där är det en livsdröm som aldrig får förverkligas, som går i kras för att någon annan gör fel. Vad blir då ett brons värt, när man inte fick en ärlig chans?

Och vem kom på en så bisarr idé som att domaren ska plocka upp en boll ur en säck vilket i flera fall är avgörande för en matchutgång? Då är det inte så mkt idrott längre utan mer ett drive-in-bingo i Torsby. En sån idrott skulle inte iaf jag vilja syssla med...och när jag försöker sätta mig in i atletens situation så skulle inte det kännas särskilt roligt syssla med en idrott där det får gå till som det gjorde denna gång. Då väljer jag en hellre en felseende funktionär.

Må bäste man vinna brukar det sägas, men tyvärr är det inte alltid så. Inte ens i de Olympiska spelen.

---

Men i övrigt - vilket galet härligt 100-meterslopp! Det såg så ruskigt lätt ut! Idrott när det är roligt! :-)

Om jag ska välja ett personligt bästa idrottsminne så är det dock de lite väl sällsynta bra slag man gjorde när man spelade golf. Den otäcka förmågan att göra bra slag på svåra hål kombinerades med löjligt enkla misstag på de enklaste hålen hehe.

Golf är för övrigt en förunderlig sport, hur man ens utsätter sig för den. Frivilligt krossa självförtroendet i 4 timmar bara för att göra om det helgen därefter. Att man aldrig lär sig :-)

Hur sannolikt är det att blixten slår ned i eller strax intill huset 2 ggr samma dag?? Dessutom två olika oväder...

Vilda vanilj, men som tur var så överlevde det teknikinriktade i huset... Herr Tor får allt lugna ned sig litet grand nu, tack :-)

Sen vill jag fråga om någon fått kommentarer från någon "david" som skriver riktigt elaka saker? Bara så jag får en uppfattning om vem det är...

I övrigt lugnt, livet går sin gilla gång så att säga. Var på medeltidskonsert som inte alls var en medeltidskonsert. Det var faktiskt renässansmusik som spelades. Bland annat hörde jag för första gången detta vackra stycke. Jag hörde det med endast 6 sångare, och det lät riktigt bra.

Misere av Allegri

Personligen fann jag en liten ensemble trevligare än en niostämmig dubbelkör som den egentligen är skriven för.

Och kan man tänka sig, det åskade när jag var på konserten!

Idag fortsatte de vilda orgierna i familjens trädgård. Numera har även övermogna krusbär börjat locka till sig allt löst folk i form av getingar, fjärilar och steklar.

De sistnämnda har dessutom kopulering mitt framför ögonen på en!

Det enda som saknas, förutom fulla getingar på äpplen och plommon och ovannämnda, är ett fågelbad för naturister.

Jag vet inte vilka livsbekymmer getingar lider av men bakfulla en tisdag i äppelhinken är de.

Så offrar de allt för kolonin och drottningen för att slutligen med hösten och ingen mat kola vippen. Det är inte för inte man ibland diskuterar huruvida kolonin i sig är en individ eller om arbetarna är det. Man får nog olika svar beroende på synvinkel.

Men till dess får de raggla vidare i hinken.

Brummel sa åskan i några dagar. Man får öva piano och leka med golfklubborna när elektroniken måste säkras.

Det är lätt att bli uttråkad när regnet öser och åskan går. Men efter en tids tankeverksamhet hittar man på något trivsamt. Tråkighet stimulerar nog en, paradoxalt nog.

Tråkighet är rentav en nödvändighet - "nöden är uppfinningens moder.." osv - för tankeprocessen. Överstimulering kan nog få en på fall och sedan vill man inte göra någonting.

Böcker, kluriga strategispel, schack (fast det är jag usel på), korsord är det mest vanliga jag sätter hjärnan igång med. Framför allt korsord får de små grå att nästintill kortsluta sig. Tar ett tag innan man kommer på "hovdam" är sto t.ex :P

I bokväg slukas allt som oftast faktaböcker, brorsan läser nästan bara om WW1 & WW2 men jag föredrar stormaktshistoria, europeisk historia från 15-1800-talet och om tidiga civilisationer. På senare tid har jag intresserat mig för naturvetenskapens historia allt mer också. Det gamla ger liksom perspektiv på vår "moderna tid".

Men mitt försök att läsa en 1000-sidig biografi om Axel Oxenstierna (han som i stort sett ensam var hela regeringen på 1630-talet och sov knappt någonting) var lite väl övermaga. Peter Englunds "Den oövervinnerlige" var visserligen tjock som en bibel men fantastiskt spännande att läsa.

Dessutom ger Peter Englund som få andra en mer avglorifierad redogörelse. I "Breven från nollpunkten" avhandlas t.ex WW2 och bombningarna av tyska städer. Sällan har man blivit så skakad av historieläsning. "Breven.." visar tydligt att krig ger inga hjältar, bara en massa offer, elände och fruktansvärda minnen. Inte sällan går detta i arv till nästa generation. Och det är de civila ( & krigsveteraner) som många gånger bär denna börda.

Minnet, som lätt går att förvanska, av krig och allt vad det för med sig, kan nog inte sällan förvandlas till en annan bild. Vissa personer förknippas starkt med olika handlingar, visa nationer likaså. Kanske vi också försöker förenkla minnet (eller kanske minnet (läs hövvet) försöker förenkla det för oss), en slags bearbetning av det vi sett eller hört, för att inte komplicera vår egen uppfattning.

Konflikter med gammal historisk bakgrund verkar vara av den svåraste typ att lösa. Det innebär i månt och mycket att bägge sidor måste mötas halvvägs. Och det behövs många gånger rakt igenom hela samhället, från statschef till den civile. Det är inte nödvändigtvis alltid de civila som enklast förmår göra det, eftersom det är just de som oftast har fått bära den tunga bördan av krigets konsekvenser eller andra konflikter.

Och allt medan tiden och minnet går, kan lösningen - och problemets kärna - hamna längre bort från vår räckvidd. Till sist vet vi inte längre varför. Men det kan vara just då som att mötas halvvägs är som mest möjligt.

Nog filosoferat, nu ska jag göra mat! :-)

Vilket åskväder det var igår kväll! Så tätt med blixtnedslag kan jag inte minnas när det var.

Som tur var höll allt elektriskt, gäller att dra ur allt. En och annan gång har det sprutat "eld" ur kontakterna och en gång för många år sedan började all leksakselektronik att gå igång när jag och brorsan var små. Lite läskigt! :P

Idag hade man ju tänkt se lite av solförmörkelsen men det blev självklart mulet lagom till dess. Hoppas vädrets makter står på ens sida imorgon när man ska ut och göra lite arbete till x-jobbet.

Ibland är ignorans det bästa sättet.

Och det är inte samma sak som att vara feg.

Människor hanterar situationer på olika sätt.

Hela dagen krigat med ogräset, inte för att jag finner det akut störande, utan för att min ömma moder finner det :-)

Dessutom har jag till min stora bestörtning funnit min absoluta favoritsida på nätet; http://external.nobts.classical.com/accesspass/ipdenied.php inte längre vara en fri och gratis lyssningsplats för klassisk musik. Tidigare kunde du inte ladda ner, men du kunde höra hela låten!

Och många av inspelningarna går inte att köpa någonstans.

Det var just en sådan sida som var den perfekta för att lätt kunna hitta något att lyssna på eller länka till...istället för att skriva "gå in på google och skriv Bruckner+symphony 9 + Karajan + rapidshare" .

*Morr o knorr*

Idag skall de första färskpotatisarna plockas, en härlig fetasallad till dem så blir det mums. Vissa tycker det inte är nåt speciellt med dessa knölar, men då har man bara inte tillagat dem på rätt sätt tror jag, och gammelpoatis är inte i närheten. De gör man potatismos utav. :-)

Helst vill jag ha en stekt abborre eller annan vanlig insjöfisk eller ugnsstekt ädelfisk till det, men det får bli en annan gång.

Nu ska det städas. Alltså, försöka orka mig till städskrubben. Dammsugaren behöver motion.