Till skillnad från Jón Leifs "Hekla" är Jean Sibelius "Luonnotar" ett mera poetiskt verk även om både har sin inspiration i grund och botten hämtad från naturen.
VIdeon ska nog ses mer som ett supplement till låten (inte jag som gjort den) och har helt okej engelsk översättning. Texten är från Kalevala. Just denna version är med Karita Mattila som är en av Finlands mest berömda sopraner, men det sägs att Soile Isokoskis inspelning med Leif Segerstam är den bästa någonsin (prisbelönt flera gånger). Den har jag dock inte hört - ännu.
Bästa version jag hört var en radioinspelning med just Isokoski och Helsingfors symfoniker även om just Mattilas version är riktigt bra den också. Musiken är mer mångbottnad än texten i sig och man riktigt känner hur ensam denna naturens dotter känner sig där på världshavet, längtandes tillbaka till luften.
ps. Ursäkta min frånvaro på bloggen, ännu arbetar jag med mitt x-jobb. Är dock i slutfasen vilket känns mkt skönt! ds.
Ha det gott!