Nuttes funderingar

"When the people fear their government, there is tyranny; when the government fears the people, there is liberty."  Thomas Jefferson.

I vanlig ordning (numera) fasnar jag i tekniktaliteter, är det inte Chrome, så är det den nya bloggmanualen. Enligt den går det att välja färg på bokstäverna/i inlägget/ det funkade heller inte, börjar att vänja mig.

Häromkvällen skrev jag en bok i huvudet, jo det är sant. En fantastisk bok, en slags nutida klassiker. Början, mitten och slutet!  Marknadsföringen skedde/ ett spännande inslag/ med internets hjälp (bla) spred boken sig blixtsnabbt över klotet, allt som återstår är att fylla boken med rader... det händer en del när man skall somna.

Efter en stund pulande kan jag konstatera att det fungerar att kopiera in inlägg via internet explorer, dock ej via Google Chrome, som numera är min huvudwebbläsare.  Föredrar att skriva och klistra in i rutan, har alltid gjort så och ämnar fortsatta. Är det fler som upplevt dylikt?  Och vad hände med trackbacken?

Har blitt med dator, jamen en liten micro, något svår att skriva på. Ironiskt nog fungerar den andra också bara att installera ett antal program och köra. En lång story och never ever mer Elgiganten!

Har också blitt med spikmatta, nyttjar den flitigt senast igår, fungerar ypperligt även på skallen. Hade en tillfälligt månförvirring förstår ni.

Det regnar och mina ljus är tända, bunkrar i övrigt glödlampor vid varje besök på Willys, har gjort i ordning ett skåp för ändamålet.

Mer då? Det är lördag och har en middag att ordna och ett bad som skall klivas i. Veckans roligaste är den rosa mascaran, urtjusig! (Finns i flera varianter på Make Up Store)

Ps: Bloggen lever den kräver förutom tid, en gnutta inspiration och givetvis är förutsättningen en fungerande dator. Varför gick det inte kopiera in texten som brukligt? Tjing!

Min dator knäppar sig och har så gjort i 14 dagar, tror att det är internet exploder relaterat. Det fungerar stundom, hinner skriva ett mail, max så låser sig musen och det är fenito. Kvällen till ära har jag installerat en ny webbläsare och det går fort, mycket snabbare tom än innnan när det funkar. Möjligen är även outlook express inblandad som skall integreras med windows live eller nåt sånt, tryckte in mig där och vi får se om det stannar kvar, muspekaren alltså. Det blir ett handikapp när man är van att ha sin dator, varje dag glömmer jag att köpa tidningen tex med tv-programmet (slötittar aldrig utan väljer) bara som ett exempel, och just nu behövs min dator i allra högsta grad till annat som inte har med "det höga nöjets skull" att göra, håll tummarna är ni snälla för nu kör vi!!

Då och då dimper det ner en inbjudan till facebook, senast häromdagen ifrån någon okänd. Kollade och det fanns 7 personer i Sverige med det namnet och ingen av dem hör hemma i min bekantsksapskrets. Dock hade personen min mailadress och den skyltar jag inte med direkt, kontenta- någon som vet vem jag är och som förmodligen vill ”snoka”. Vilket också var den första känslan, har svårt att förstå det där med att göra falska nick och leta information. Nyfiken är en sak, men att utge sig för att vara någon annan, är ett stört beteende.
Facebookar ej, twittrar- ibland. Helt för mig själv och inte sammankopplat med bloggen, kallar mig något annat där. Mest för att jag tycker om att ta del av nya saker och det är överreklamerat. Däremot kan evtuella barnbarnen ta del av det en vacker dag, för du vet väl att det du skriver på internet aldrig försvinner, även om du raderar? Lyssnade på P3 kultur mycket i somras, och allt finns bevarat på Kungliga biblioteket. (Tror att det var där.) Att andvända ett nick försvårar givetvis kartläggning, det var ju också på tal om det digitala arvet, hur vill du göra, har du tänkt i de banorna? Det går att lyssna på programmet via webben.

I övrigt: bättre att förekomma än att förekommas.

 Desto mer sällan jag bloggar, desto mindre att skriva om.

Det är nu dags att ta fullt ansvar för våra känslor,
vårt handlande inte försöka styra andras, ty då flyr vi
från vårt eget ansvar.
Ansvar för vår egen överlevnad, djupt inom oss dväljes
barnen,
de kuvade undertryckta, som inom sig bär morgondagens
ljus.

Läget för kvällen: två städade garderober, fem kassar fulla med gebortkläder samt ett belamrat golv. Under morgondagen blir det slängasäckar och förhoppningsvis hoppfritt till sängen. Huvva vad man samlar på sig med åren! Hade en komplett 80talsgarderob, 7 par oandvända klackskor, ungefär 10 par nya byxor en size för små som trängdes med ungefär 35 par polotröjor som var mani ett tag. Varför spara?
Mitt sovrum kändes mera som ett förvaringsrum och det är stort, skulle lätt kunna bygga en walkinsak och det skulle fortfarande vara lika stort. Ut med det gamla och in med det nya.
Sängen kallar inte ännu, lång het sommarnatt klingar svett och har alltid tyckt oavsett ”läge". Planerar en dusch och försöker fokusera tanken/känslan/önskan på ett mirakel, ty faktum är att de händer och jag behöver något i den vägen.

Rensar avloppet och har fortfarande semester. Har varit allestädes och på mitt kära Gotland förstås, en plats jag alltid längtar till. Det är en varm dag och två rader säger mer än en..

Just 2012 tål att funderas på, för visst lever vi en brytningstid?!