Nu blossar diskussionen åter upp angående traditionen att fira skolavslutning i kyrkan...Det blir tydligen en fråga för riksdagen enligt en artikel i GT idag. Tog för några år sedan upp ämnet i vår utbildningsnämnd och frågan undveks med ett snett leende, särskilt från mina röda blockkamrater. Låt oss reda ut detaljerna: Av tradition firas svenska skolors avslutning i ett kyrkorum. Villkoret för att kyrkan skall upplåta sina lokaler för avslutningarna är att prästen får medverka och säga några avslutningsord till eleverna samt utföra vissa rituella saker, bl.a psalmsång och bön. Avslutningen är obligatorisk och alla elever skall och förväntas delta. det är alltså ingenting man väljer bort frivilligt. Skolan har uppdraget att vara icke-konfessionell, dvs. man får inte propagera, lära ut eller bekänna sig till en viss religion. Att "tvinga" eleverna till ett kyrkorum och låta dem delta i religiösa riter skulle alltså i lagens mening vara otillåtet. Särskilt med tanke på att stat och kyrka numer är skilda åt.
Nu är det inte så enkelt. Att fira skolavslutning i kyrkan är en gammal tradition som man inte ruckar på i första taget. Min egen reflektion är: Det är märkligt att merparten av ett folk som under 364 dagar om året fullständigt struntar i bäde kyrka och religion, plötsligt blir fantastiskt engagerade i kyrkans betydelse den 365:e dagen!! Och av vilka skäl? Ord som mysigt, fantastiskt, rörande används för att försvara avslutningen i kyrkan. Man kan tom tänka sig att vädra sina främlingsfientliga åsikter för att försvara avslutningen i kyrkan. Man menar att den svenska traditionen är värd att slåss för till sista man. Man skall "ta seden dit man kommer".
Hur kan man fånga detta engagemang för kyrkan under resten av året? Detta måste ju betyda att svenskarna trots allt är ett troende folk och att massflykten från Svenska kyrkan kanske bara är en enda stor konspiration? Egentligen skulle kyrkorna på söndagarna vara fyllda till bristningsgränsen av människor som värnar den svenska traditionen? Förlåt, jag glömde.... Vi kan ju inte ha avslutning varje helg!
Faktum kvarstår: Om vi skall leva upp till värdegrunden och dess fina ord om allas rätt att delta och allas lika värde, kan vi inte begränsa oss till vår egen tradition och kultur. Långt innan vi hade invandrare var även andra människor utestängda från traditionen. Alla religiösa "avvikare" och homosexuella är bara exempel på människor som inte naturligt har plats i kyrkans gemenskap.
Naturligtvis går det att göra en aula eller liknande samlingssal lika "mysig", "fantastisk" och "rörande" som en kyrka! Lövad med ballonger, serpentiner och allehanda útsmyckning ger självklart samma känsla som ett kyrkorum. Alla kan delta, ingen behöver känna sig obekväm och vi slipper dessutom hyckleriet med svenska folkets nyvaknande andlighet i början av juni varje år!