Ondskan har två ansikten

Keith Vaz har stora glasögon.
    Han har just sett Ondskan.
    Det har jag med.
    Vi har inte sett samma sak.

Det är många som anser att Rockstar Games är talespersoner för Djävulen. Och att deras kommande spel, ”Bully”, är Ondskan materialiserad.
    Det lustiga är att ”Ondskan” också är en svensk film vilken det regnade priser – och till och med en Oscar-nominering – över.
    ”Bully” handlar mobbning.
    ”Ondskan” handlar om mobbning.
    Det säger en del om synen på spel som kulturform.

Den ökände advokaten Jack Thompson har kallat ”Bully”, eller ”Canis canem edit” som det dumt nog döpts till i Europa, en ”Columbine”-simulator.
    Den engelske parlamentsledamoten Keith Vaz vill förbjuda spelet i Storbritannien.
    I Belgien startade tre lärare ett upprop mot ”Bully” och lyckades samla in över 30000 påskrifter.
    Samtliga tycks se Rockstar Games som en uppviglingskatalysator. Samtliga tycks tro att spelet kommer att underblåsa ett redan oöverskådligt samhällsproblem.
    Ingen av dem har spelat ”Bully”.
    Jag undrar vad Jan Guillou hade sagt.

Guillous bok ”Ondskan”, som sedermera blev Oscar-nominerad och Rotten tomatoes-godkänd film, är en understundom våldsam skildring där mobbade Erik Ponti blir utsatt för psykisk och fysisk misshandel. Hans svar är lika obarmhärtigt; ett slag i magen, ett knä i ansiktet, ett avslaget näsben.
    Filmen illustrerar våldet närgånget och blodigt men ingen har kallat Mikael Håfströms (och hans frus) biljett till Hollywood en ”Columbine-simulator”.

Samtidigt har det äntligen börjat dyka upp förhandsrapporter skrivna av människor som faktiskt spelat ”Bully”. Och inte helt oväntat vittnar de om ett spel med värme och humor. Ett spel som bestraffar våld och skolk. Ett spel vars innehåll inte är mer upprörande än 80-talsrullen ”Fira med Ferris”.

Men det verkar inte spela någon roll i en värld där spel per definition ses som något farligt, asocialt och moraliskt nedbrytande.
    ”Ondskan” visar mer blod och våld än ”Bully” någonsin kommer att göra.
    Men det är klart, det är ju bara på film.

/Peter