Internationell bloggdag 15 /12 2006

I den av Europaparlamentet utfärdade  resolutionen  om genomförandet av gemenskapens Lissabonprogram: Mer forskning och innovation – Att investera i tillväxt och sysselsättning: En gemensam strategi (2006/2005(INI)) kan man under punkterna 24 och 25  läsa följande:

   24.   Europaparlamentet noterar behovet av ett gemenskapspatent och gemenskapsvarumärke och av förbättrad ömsesidighet mellan EU:s, Förenta staternas och Japans patentsystem. Parlamentet betonar att gemenskapen behöver ett integrerat patentsystem som grundar sig på demokratiska rättsliga normer och som måste ingå i en innovationsstrategi, där det är viktigt att skapa en balans mellan skyddet för den industriella äganderätten, spridandet av teknisk kunskap och den fria och obegränsade konkurrensen. Parlamentet betonar att det skydd som ett patent innebär syftar till att trygga en uppfinning, och inte till att kontrollera marknadssektorer.

   25.   Europaparlamentet ber rådet att sätta stopp för dödläget när det gäller språkval i förslaget till ett europeiskt patent.

   Resolutionspunkterna indikerar bara ett av de områden där det finns ett reellt språkproblem inom EU

   På EU:s språkportal kan man läsa att:  ” Europeiska unionen har 25 medlemsländer och 20 officiella språk. Alla länder som blir medlemmar i EU avgör vilket eller vilka av landets språk de vill ska bli officiella EU-språk.” och att: ” EU har insett vikten av en särskild språkpolitik, och har utsett en företrädare för denna på högsta nivå. Kommissionsledamoten Ján Figel' har flerspråkighet som ett av sina ansvarsområden " ´

   På kommissionsledamoten Ján Figel's  svenska informationssida kan man läsa att: Språken är inte bara ett redskap för kommunikation. De speglar också de olika särdragen hos nationer och kulturer och är en nyckel till förståelse mellan Europas folk. Jag tror också att idrotten har en viktig pedagogisk betydelse för att sprida sådana värderingar som tolerans och samarbetsanda.

   Ján Figel är slovakisk medborgare och uppenbarligen väl bevandrad  i internationell ekonomi. Med denna utgångspunkt borde han ha insett att ett språk som Esperanto skulle kunna bespara EU stora utgifter och dessutom lösa många problem där språklig prestige är för handen. Det räcker att hänvisa till dödläget i språkfrågan när det gäller språkval för europeiska patent.

   Det är allmänt känt att Ján Figel har en mycket negativ hållning till Esperanto. Tydligen  förknippar han språket Esperanto med kommunisttiden före murens fall. Tyvärr är hans inställning i så fall inte unik. Polska radion har beslutat att upphöra med utsändningar på esperanto från och med januari 2007 efter att ha sänt  ett 30-minutersprogram varje dag under 47 år.

   Ján Figel säger sig vara för ”språklig mångfald” och om jag inte minns fel har EU-kommissionen bestämt att varje medborgare skall lära sig minst 2 språk utöver sitt modersmål. Denna målsättning är i och för sig berömvärd, men jag undrar om svenska skolungdomar är beredda att satsa lika mycket tid på ett tredjespråk som de gjort när det gäller engelska. Nej det blir sannolikt så att svenska ungdomar kommer att ”välja” svenska , engelska och engelska eftersom  de flesta menar att engelskan täcker alla behov vid internationella kontakter.

  I ett försök att uppmärksamma människor i alla världsdelar om att det finns ett reellt språkproblem i världen liksom inom EU har Steven Brewer, aktiv inom ELNA (Nordamerikas Esperantoförbund)  beslutat att anordna en internationell bloggdag 15 december 2006 då så många bloggare som möjligt skall presentera en artikel om språkproblem  på sitt modersmål och på Esperanto.

   Artikeln om språkproblem behöver inte handla om Esperanto specifikt utan om t.ex. personliga erfarenheter av de språkbarriärer som finns, t.ex. svårigheten att få hjälp av t.ex. progamvaruföretag som nästan uteslutande använder engelska  vid sina kontakter.  Det förekommer att man kan få svar på svenska, men det hör till undantagen. I ett fall var företaget så vänligt att det använde ett av gratisprogrammen på nätet för att översätta sitt svar till svenska. Resultatet var mycket skrattretande, men jag uppskattade den vänliga gesten.

   Jag har sagt det förut, men det förtjänar att upprepas: En förnuftig lösning på världens språkproblem skulle innefatta att alla elever i första läget studerar sitt eget modersmål och Esperanto under 1 år. Ett års Esperantostudier, med intresserad elev, brukar som regel ge samma resultat som 5 – 7 års studier av t.ex. engelska och andra språk. Efter denna grundkurs i Esperanto skall samtliga elever välja ett tredje språk, inte nödvändigtvis ett EU-språk. Ryska, kinesiska, japanska med flera är också viktiga språk vid internationella kontakter.

   Denna artikel kommer att översättas till Esperanto. Översättningen kommer att publiceras 15 december 2006  på denna bloggplats. (Jag hoppas att bloggmaster inte har något att invända mot detta.)