I mörkret är alla katter grå

Igår när jag åkte in till stan med tuben stod fyra halvgamla snubbar och snackade just om henne. Eftersom det var en hel del folk kunde jag inte höra exakt vad som sades. Jag är ganska säker på att de inte diskuterade avsugningar...

Av alla åsikter som kvinnan hasplat ur sig verkar just avsugningarna det mest intressanta. Som grädde på moset får hon en massa publicitet. T o m av mig för att jag skriver det här inlägget.

Så var Lyxfällan över för den här veckan. Som vanligt bröt de stackars idioterna ihop och började gråta, det ökar medlidandet om inte annat. Alltså, är folk blåsta på riktigt eller fejkar dom så att det ska se bra ut på TV?

I slutet av programmet verkar alla nöjda och glada. Det är antagligen meningen. Och vem orkar bry sig i fall det går bra eller dåligt för personerna som medverkar i programmet? Ingen.

I kväll är det dags för Charlie och Mattias att hjälpa ännu en ovetande människa med sin miserabla privatekonomiska situation. 

Jag snackar om Lyxfällan förstås. Programmet som får oss att tro att vi är mycket bättre än den stackars jäveln som sitter i klistret. 38 minuter kvar...

Hur läser jag mina anonyma (de som står i parentesen) kommentarer? Jag har ju fem stycken. Skulle vara kul att se vad som står där...

Inte en dag för tidigt. Fem månader minus fyra dagar sedan sist. Undrar om någon här inne har haft längre paus än så.

Ni som har saknat mig kan börja läsa min blogg igen. Ni andra som inte bryr er kan fortsätta att inte bry er. Jag bryr mig inte.