Kära politiker.
Jag kan för min värld inte se hur man kan låta detta fortgå.
Gamla människor som betalat skatt hela sitt liv ska idag foga sig till minimistandard på en själlös institution någonstans kanske långt borta från anhöriga. Där kommer dom att be syster stanna bara lite längre vid just deras säng för att kunna få ett samtal.
Den lilla damen som knackigt går fram på sina slitna ben. Dom som stått i Sveriges industrier när vi var som bäst. Hon ska frukta för sitt liv när hon kämpar med rullatorn över isvallar och snötäckta trottoarer.
Den gamle mannen, han som står förvirrad vid bushållplatsen och försöker lista ut hur de nya kupongerna ska betalas. Hans krökta rygg som burit upp den svenska välfärden. Kanske var han en av dom som tog vår skola till att bli en av världens bästa.
Är det så att nu har vi redan fått betalt av dom så nu anser vi inte att vi behöver skynda på leveransen av det som dom betalt för? Väntar man ut dom så att pengarna istället kan läggas på något annat?
Samtidigt som man spar in på vård, omsorg, pensioner och andra saker som den svenska välfärden behöver för att folk utanför arbetslivet ska bli lyckliga, så tar man också undan all form av medborgarinsatser.
När den allmänna värnplikten försvann så försvann också möjligheterna till att få unga friska människor till att hjälpa till att bygga vidare på vår välfärd.
Inför allmän värnplikt igen men omfokusera på dess uppgifter. Kanske bara en del faktiskt ska göra värnplikt och resten får ägna sig åt samhällstjänst.
Inför obligatorisk inställning till samhällets förfogande för samtliga medborgare mellan 19 och 25 års ålder.
Inför obligatorisk inställning till samhällets förfogande för samtliga asylsökande som inte har skälig grund (ex trauma eller skado) att slippa.
Inför även detta för samtliga socialbodragstagare samt för deltidssjukskrivna som skall arbetsrehabiliteras.
I samhällets tjänst kan de unga (19-25) få en dagersättning, kost och logi. Precis som på ett regemente. De får lära sig hjärt och lungräddning, omvårdnad, brandskydd och annat som varenda medborgare bör kunna. Sen får de placeras ut i antingen "lumpen" eller som isknackare, sällskap till gamla, extra hemtjänst, resurser, assistenter och annat som behövs ute i landet.
Invandrare ska få en dagersättning av samma slag som idag men samtidigt obligatoriskt delta i utbildning och samhällstjänst. På detta vis får de en bra introduktion i Sverige samt kan bilda sig nätverk utanför sin familj eller det område dom bosatt sig i.
Socialbidragstagare får göra samhällstjänst tre dagar per vecka och söka arbeten två dagar.
Sjukskrivna ska tillsammans med en handledare kunna anpassa uppgifterna efter sig förmåga.
Svårt förslag?
Lite jobbigt kanske men pengar växer inte på träd och medan folk sakteliga trillar utanför arbetsmarknaden så finns det folk som behöver just dessa människor. man gör större nytta i livet om man arbetar än om man slår dank hemma och känner sig obehövd.
Ungdomarna skulle dö över denna fruktansvära plikt, men å andra sidan kunde de få ett uppehåll i kampen om att veta vad de ska bli när de bli stora. Kunna värdigt se den äldre generationen med respekt och få en chans att höra hur livet är för någon annan, i en annan tid. Något allt för få vet idag.