I Dagens tidning skrvis om Plavsic frigivande.
Med en illa dold glädje beskrivs hur lite rapporteringen har varit i Serbiska media. Man presenterar också några få intervjuver som uttrycker det vi i Sverige vill höra.
På Montenegrinska TV nyheterna var det helt annorlunda. Folk i Belgrad intervjuvas och uttrycker sin glädje över hennes frigivning. Hon omtalas och det berättas om hennes historia. Repotaget är neutralt men de intervjuvades åsikter starkt nationalistiska.
Det är med besvikelse jag ofta konstaterar att de nationalistiska åsikterna i Serbien och i Montengro fortfarande har tyngd. FOlket är splittrat i den frågan. Kanske är det inte så många som idag skulle säga att de är för en etnisk rensning. Men det är många som är för dom ledarna som de facto ville ha ett rent storserbien.
Men gudskelov så finns en ung generation som vill med i EU. Som vill vara med i globaliseringen. Som genom internet och utlandsvistelser sett flera bilder av kriget på balkan än den bild Jugoslaviska media pumpade ut under 90-talet.
I Herceg Novi för några år sedan såldes t-shirts med Karadzic på de stora gågatorna. På serveringar satt vuxna gäng och sjöng sånger om hans hjältemord. Det fanns tändare och tavlor med Mladic och många av dom fängsladei Haag kallades för krigshjältar. Detta har försvunnit från montenegros gator nu, kanske för att det är färre serbiska turister eller kanske för att regeringarna inte vill att turisterna ska se den sidan.