Ja så är det.
Dygn 1 närmar sig.
Lite orolig, lite nervös men känner att det kommer att går bra. Det måste gå bra om inte för att visa för mig själv så för att visa för min dotter.
Jag har gjort detta innan. Både med BRA slut och med mindre bra slut.
Problemet för min del är att jag så lätt ger upp. Det irriterar mig, jag blir arg och besviken på mig själv. Sen är man tillbaka på ruta 1 igen.
Så jag behöver att det går denna gången också, för att jag ska må BRA och vara stolt över mig och vad jag KAN göra.
Man måste bita i det sura äpplet och inse att det är BARA jag som kan fixa detta. Ingen annan.
Det finns många "lätta" lösningarna, men jag tror inte på dem. Jag tror inte att de är den rätta vägen för mig att gå. Jag måste få kämpa för att nå målet, på så sätt känns det så mycket verkligare och större.
Jag vill kämpa !!!
Dygn 1 närmar sig.
Sov gott o ha en bra måndag
/Fru Bernle