min bästis genom grundskolan (högstadiet) blev av med sin mamma för 8år sedan.
cancern tog hennes liv. men hon var en riktigt kämpe, men tillslut orkade inte kroppen mer.
varma tankar till dig vännen idag.
fundera en del på detta. att vi alla förlorar våra föräldrar någongång i livet.
hur fixar man det? det är ändå ens förälder. de har varit med dig hela livet och stöttat dig genom ur och skur.
visst är inte allt en dans på rosor, men de finns ändå alltid där, tills den dagen kommer då gå går vidare.
jag kan vara ärlig och säga att min mamma står mig såå mycket närmare än min pappa.
det har hänt så mycket negativt mellan mig o min far så jag kan inte ge honom mer än vad jag ger idag, och det är inte mycket.
men min mamma som gått genom så mycket i sitt liv ger av hela sin själ till mig och min systrar.
nu är vi inte den "vanliga" familjen heller.
jag har två systrar som är "handikappade".. mellan syrran är graft CP-skadad alltså som en baby som inte kan gör något själv.
mini syrran har en hjärnskada och svår AD/HD, vilket för att hon inte är världens lättaste person att ha och göra med.
men min mamma gör så gott hon kan på alla sätt och vis. hon är inte 25år längre vilket betyder att ork och mod tär på henne liksom förslitningarna i kroppen.
detta är hen hyllning till henne och alla andra mammor där ute som behöver en kram, klapp på axlen ett JAG ÄLSKAR DIG denna dagen, eller någon annan dag.
för vi glömmer bort att livet är skört och kan ta slut när som. har du sagt allt du behöver säga? vet dina närmaste hur du känner.
Glöm inte att säga JAG ÄLSKAR DIG. det är inte så svårt.
sänder en kram till dig L och till lillebrossan.
Kramar från
/Fru Bernle