Jag har varit en värdelös bloggare den senaste veckan. Egentligen har jag ju hur mycket som helst att berätta, men jag skulle inte ens med alla ord i världen kunna beskriva känslan som jag känner nu och som jag gjorde den 18 april när HV blev svenska mästare. Så jag skiter helt enkelt i det.
Jag resonerar såhär - det är bättre att inte skriva något över huvud taget än att skriva en massa skit. Och just nu är jag, ärligt talat, inte alls sugen på hockey. Jag har inte börjat längta till nästa säsong, jag är inte laddad för VM och jag orkar inte klicka mig in och läsa Sportbladet.
Så nu vet ni varför jag inte kommenterat att Gustafsson och Liket har skrivit på nya, fina kontrakt (jäkligt kul!), att Tedenby från och med nästa säsong är A-lagsspelare och att Liv och Ledin ska spela VM.
Jag vill leva i min lilla glädjebubbla ett litet tag till. Bara njuta av att guldet är där det hör hemma igen. Men jag kan bjuda på en bild:
Sveriges bästa målvakt, dagen efter guldet. Denna bild tillägnar jag alla stolpskott som har tvivlat på denna målvakt. Utan Stefan Liv hade inte
HV vunnit guld igen. Lycka till i VM, Stefan!