Sofia OO

”Nu är det fredagsmys ..”

Fredagsmys.
Hur mycket man nu kan mysa när man tittar på Old Boy.

Fyller kvoten?

TV-chefen har alltså kommit in och bytt kanal från en SVT-sådan (norska gubbar) till en annan med Go´kväll.
Melissa Horn sjunger.
Och jag vill bara ställa en enkel liten fråga rörande kvinnliga singsongwriters med melankoliska melodier och fördelaktigt yttre.
Har vi inte fyllt kvoten?

A-K till höger, en av de fyra RW-damerna.

Nu, nu, nu.
A-K på Go´kväll i SVT1.
Hon som ser tomtar på Arlanda, alltså.

Klockan är strax efter sex en fredagskväll och jag har precis sjunkit ned i soffan.
Här kommer jag att sitta tills jag somnar.
Jag har fyllt magen med matrester från frysen, det absolut äckligaste jag vet - frusen och upptinad mat.
På TV är det en norsk dokumentär av något slag.
TV-chefen diskar och plockar i köket.
Han har gjort brasa i kakelugnen åt mig, som fryser under fleecefilt och har ont i halsen.
Trött.
Trötta.
Är vi båda.
När TV-chefen flög vid sju i morse till Göteborg somnade han, som vanligt, innan planet taxat ut.
”Men så djupt som jag sov i morse, det är det sällan jag hinner ned i”, berättar han.
När de landade i Göteborg ville han bara inte vakna.
Det blir en tidig fredag kväll, känner jag.

190 personer har redan tittat på 12-åringens mammafilm som jag fick se i morse.
Sånt här rör verkligen en mors hjärta.
Vilken dotter.
Ett sådant älskat barn.

Tomte är hittad.

A-K messar från Arlandas taxfree-shop.
Hon har mött inte bara tomten - utan även hans fru.
Sablar.
Jag visste att det var bland Absolut Vodka-flaskorna och Marlboro Light-limporna man skulle hitta honom.

Jonas pekar och visar på skisserna.

Hamnar som stand in i styrgruppsmötet för vår förestående flytt.
Arkitekten Jonas är en fena på att prata och vifta med tumstocken.
Men jag har en slags ”...lexi”.
Jag kan inte se på planskisser och ritningar hur det ska bli i verkligheten och det kan vara ett litet bekymmer.
Jonas kan sånt.
När Jonas beskriver så trollbinds jag, jag vill begripa, jag vill kunna.

Nu sitter TV-chefen och är bitter i soffan intill mig.
Ska det vara så får han faktiskt gå och lägga sig.
Herregud.
Bittra människor gör sig bättre sovandes.

Borta.


Hemma.

När vi åker taxibåten över till Sandhamn så är det någon som pratar om stället vi ska bo på.
Jag vill minnas att det är Carina.
”Det ska vara lite hemlikt, som att man bor hemma hos någon”, säger hon.
Jag säger att jag tycker det låter väldigt tråkigt.
”När jag åker bort vill jag att det ska vara som borta. Inte som hemma. Då kan jag ju lika gärna stanna hemma”.
Men när jag kommer in på rummet jag ska bo på så är det - precis som att komma hem.
Det är nämligen exakt som hemma.
Titta på bilderna ovan.
Jag tycker inte det är kul.

Det är helt galet vad dålig jag är på grekiskan.
Borde nästan få ett slags pris.
De andra i gruppen tror jag skrattar åt mig när jag inte hör.
Kanske fnissar de till och med när jag hör, men det kan jag inte bry mig om. Jag är svettig och förvirrad och vill bara få ur mig meningarna korrekt byggda.
Men så blir det aldrig.
Fröken Katerina har en ängels tålamod med mig och när hon undrar hur många som vill förlänga terminen med två gånger ytterligare så är jag den första att räcka upp handen.
Då tror jag hon tycker det är rent humoristiskt.
Och jag försöker förtvivlat fiska.
”Om du inte tycker att är för dålig, att jag förstör för klassen ...”, ömkar jag.
Hon säger så klart att jag inte är för dålig.
Alla skrattar.
Inombords.

Några snabba reflektioner så här på kvällskvisten.

1) Tre kvinnor i baksätet i dag som ingen av dem har körkort. ”Hur klarar ni er?”, undrar jag och de berättar att de åker taxi och kollektivt. Tänk att jag skulle tycka det vore så extremt jobbigt att inte ha körkort.

2) Alla tre barnen är nu svinisvaccinerade och det är inte klokt vilken lättnad jag känner. Jag som först inte ens var säker på att jag tyckte att de, eller annan, behövde vaccineras. Men unga dödsfall och järnlungor och annan skit fick mig att ändra uppfattning i frågan.

3) Albert och Becks är rent fantastiska. Jag fattar inte hur de lyckas omboka tågbiljett som absolut inte är ombokningsbar hos sur-SJ. Rent otroligt.

4) Kommer hem och inser att ingen av oss varit på bostadsrättsföreningens soprumskurs som anordnades i kväll. Jag som är extremt intresserad av sophanteringen i vårt hus. Scheisse.

5) 12-åringen ringer och vill att jag förhör henne på färgerna på tyska. Jag har själv lärt mig färgerna på grekiska i kväll. Slump eller tanke?

Som på en liten ö i Grekland.

Nog påminner det lite om att stå på kajen på Donoussa för att se Skopelitis angöra hamn.
Fast här heter båten Dalarö.
Och det skräller inte ur högtalarna att ”parakalå, parakalå, the sipp vill soon örrajv in the porrt åff Dounosa”

Inte särskilt många alternativ.

Valen att göra är inte särskilt många i Sandhamn.
Hamnen.
Eller stranden.
And that´s it.

Förtjusande morgonpromenad.

Som sagt; det var en förtjusande morgonpromenad vi tog i morse.
Ett vackert ställe Sandhamn.
Jag skulle rekommendera det på alla möjliga vis utom ett; bo inte i mitt rum.
Det luktade jätteycket bajs på toaletten och nej - det var inte jag.

Nu har vi suttit i snart två dagar. Det börjar kännas. Kryper i benen.

På promenad med Elsa - igen.

40 minuter promenad fram och tillbaka till stranden.
Fantastisk morgon.
Fantastisk ö.
Fantastisk strand.

Trevligt, men för sent för min smak.

Det är fel att kalla det konferens längre.
Nu har det övergått till umgänge.
Trevligt.
Är det alltid.
Att umgås med intelligenta människor i det som heter Aftonbladets redaktionella råd.
Fast för min del är det godnatt.
Någon av oss måste ju ha koll på grekiskan också.

Sigge får rycka in.

Janne säger sig ha en whiteboard-dokumentations-app i sin iPhone, men när han ska briljera så funkar den inte.
Sigge får ta en blänkande bild med vanliga kameran istället.
Spännande grejor som händer på konferens.
Som fortgår.
Men snart är det klart för i kväll.

Får perfekt guidning.

TV-chefen Elsa, i mössa på bild, har sin stuga på en ö inte alls långt från Sandhamn.
Det gör henne till en ypperlig guide när vi tre, jag och Carina och Elsa, tar en snabb promenad under lunchen.
”Den här restaurangen har inte varit stängd en dag sedan 1672”.
”Här snikar man in sig på en brygga och dricker öl”.
”Där borta är den stora marinan för segelbåtar”.
”Här handlar vi mat när vi provianterar i det lilla. Handlar vi mycket så åker vi till Värmdö”.

Reka rum och konferens.