Snurrsnurr

Mailade min kontaktperson igår. Ville ansöka om besöksförbud. Hon ringde tidigt i morse. Sa att dom hade kvar honom. Och att det dröjer sju till tio dagar med förbudet. Jag gick upp. Åkte till rättsläkaren för att dokumentera skadorna från i måndags och onsdags. Han tog kort. Pratade fortfort i en liten bandspelare. Dom hade ringt dit en kurator från ett kvinnofridscenter. Vi pratade när doktorn var klar. Hon var drygt 40 år. Det bubblade ur mig. Hon förklarade allt jag redan visste. Att det inte är mitt fel. Att han måste lösa sitt själv. Att jag inte har ansvar. Hon ville träffas en gång i veckan framöver. Jag tror jag behöver det. Mitt i samtalet ringer min kontaktperson från polisen. Hon är anfådd. 'Vi kunde inte hålla honom längre. Han släpptes nyss. Men jag hann få åklagaren att ordna besöksförbudet innan. Han är underrättad om det.' Tacktacktack. Jag och kuratorn pratar klart. Sätter mig på bussen till jobbet. 10 minuter efter att han har släppts får jag det första sms:et. 15 minuter efter att han har släppts messar min lillebror hemifrån. 'Han är här!' Panik. 'Släpp inte in honom!' Han behöver sin jacka tydligen. Säger åt min lillebror att slänga ner den från balkongen. 15 minuter senare får jag det andra sms:et. Han undrar var jag är. Jag tiger. Kommer fram till jobbet. Tre timmar senare kommer det tredje messet. Han visar sin ånger. Mår dåligt. Behöver prata. Knäckt. 'Om du någonsin älskat mig så ring mig. Snällasnällasnälla.' Det skär i mig. Rakt genom huden. Men jag tiger. Pratar med min syster. Berättar. Min storebror ringer. Han som aldrigaldrig ställt upp. 'Hur mår du? Jag tar med mig en kompis och letar upp honom om du vill.' Säger min storebror som aldrig har slagits i sitt liv. Han som hotade med pappa när han som 20-årning nästan fick stryk på krogen. 'Tack men det är bra.' Två minuter senare ringer pappa. Hon berättade tydligen. Han vill ha hans nummer. Prata med honom. Det är okej. Pappa fixar. Han ringer en timme senare. F hade bett mamma och pappa om ursäkt. Flera gånger. Han mådde dåligt. Pappa hade förklarat hur det ska vara hädanefter. Pappa skulle ringa honom i morgon. Kolla att han har något schysst ställe att bo på. Och att han inte super skallen av sig. Och han sa att han kunde ringa när han ville om det var någonting. 'Bättre att du ringer mig än henne.' Pappa fixar. Pappa tar över och ser till att han har det bra. Han har jobbat med sånt här i fleraflera år. Tack pappa. När jag slutar jobbet. Träffar hans kompis och ger honom legget och hans kort som han glömt hemma. Åker hem. Det luktar skumt i hela lägenheten. Min lillebror har en överraskning. Han har köpt en pumpa och skurit ur den till en lykta. 'Överraskning!' Söt han är.

Det är helt otroligt hur folk ställer upp. Hela familjen. Alla vänner. Min chef aka extramamma. Alla på polisen. Kvinnofridscentret. Tacktacktack. Bara det gör mig nästan gråtfärdig.

Men besöksförbudet. Jag ansökte om 30 dagar. Fick till sista januari. 90 dagar. Shit det är alltså slut nu. Slutslutslut.

Men det är bra Thulan.Du kommer att bli stark igen. Du kommer att fixa det. Och du kommer att må bra Thulan.