Fri och Funderande

har den här kvällen gått. Det har med andra ord varit som det brukar vara de flesta kvällar. En av anledningarna till att kvällen gått så fort är att jag har pratat med min bror i telefon en hel timme. Det är inte så ofta någon av oss ringer så när det väl blir av så blir samtalen långa. Han frågade när jag ska ha min sommarsemester och det har jag ingen aning om än. Vi har inte börjat med semesterplanering på jobbet än. Sommaren känns avlägsen än.

Men lite annat har jag gjort under kvällen. Nu har jag så smått kommit igång med det träningsprogram jag brukat köra när jag tittar på nyheterna. Det är välbehövligt och känns bra. Sen har jag förstås gjort min dagliga meditation. När det gäller den är det inte många dagar jag har fuskat sen jag började. Efter meditationen ägnar jag en stund åt att öva på mitt auraseende. Den senaste veckan tycker jag inte att jag har gjort några framsteg.

Men jag fortsätter tålmodigt…

läsning jag hittade i dag. Att en liten mängd alkohol varje dag är bra för hälsan hörde jag redan för många år sen. Nu visar en ny studie att vin är nyttigare än motion när det gäller risken för kärlsjukdomar. Vin är rena rama medicinen. Vinstudien visade följande:
"Sänkt kolesterol Blodfetterna blev bättre. Det dåliga kolesterolet sänktes med 17 procent – nästan lika mycket som vid användning av mediciner som statiner. Det goda kolesterolet påverkades däremot inte.
Inga leverskador Levern belastades inte.
Gick inte upp i vikt Trots extra energiintag – vin innehåller som bekant en del kalorier – gick studiedeltagarna inte upp i vikt och kroppens fettmängd förblev densamma.
Bra blodtryck Blodtrycket ändrades inte (var fortsatt mycket bra)."

Kvinnor bör tydligen dricka ett glas vin per och män två glas per dag för hälsans skull. I alla fall är det vad som gäller i Sverige. I andra länder har man en annan syn på mängderna. Väldigt intressant. Sen är det intressant att något som är så vanligt som läsk ökar risken för cancer. Massor av människor dricker läsk ofta eller till och med dagligen utan att reflektera över att det skulle vara farligt. Nästan alla bävar inför tanken på att dricka vin varje dag. Som det kan vara. Personligen gillar jag inte läsk så det har jag inga problem att avstå från. Däremot älskar jag vin. Tänk vilken tur man kan ha!

Jag har funderat ända sen jag såg inslaget på Rapport om mannen som har fått skadestånd för diskriminering. Hur jag än vrider och vänder på det så blir det fel. Det finns en lag som förbjuder diskriminering på grund av religion. Jag tycker att det är bra att det finns lagar mot olika typer av diskriminering. Varje människa ska ha rätt att leva det liv man vill. Ha rätt att vara den man är.

Men ändå stämmer det här inte för mig. Jag får inte alls ihop det. Fast jag måste väl utgå från att de som har tolkat lagen vet vad de gör. Det är säkert inte lagen det är fel på utan religionen. Om en religion inte "anser" att en kvinna ska behandlas på samma sätt som en man så måste det vara något på den. Kruxet är att män alltid har haft tolkningsföreträde då det gäller religion.

Män har skrivit texterna och män har bestämt hur de ska tolkas. Kvinnor räknas inte. Kvinnor är mindre värda. Så klart att en man ska kunna vägra att hälsa på en kvinna när religionen "förbjuder" det. Det får vi kvinnor acceptera i religionsfrihetens namn. Jag får inte ihop det här hur jag än funderar. Men jag är ju kvinna och jag ska nog inte fundera på sånt som jag inte förstår mig på…

Eller så SKA jag det för att jag ÄR kvinna!

I morse när jag väcktes av min klockradion kände jag mig ovanligt. Förmodligen befann jag mig i rätt stadium av sömnen för att vakna. De få gånger det händer blir jag alltid lika glatt överraskad. Dessutom har jag varit ovanligt pigg på jobbet idag. Allt har gått hur smidigt som helst. Jag kände mig riktigt nöjd när jag packade ihop för dagen och gick hem.

En ganska kort stund efter jag kommit hem var all pigghet som bortblåst. Helt plötsligt blev jag jättetrött. Nu har jag turen att det inte är så mycket jag måste göra när jag kommer hem. Det enda jag egentligen måste är att äta något. Efter jag hade ätit tog jag ändå hand om disken trots att jag inte alls måste det. Jag gillar att ha det prydligt på diskbänken.

Nu har jag det…

eller Konsten Att Vara Människa så hette ett tv-program som jag har tittat på nu i kväll. Dokumentären var tankeväckande. Det är inte lätt att vara människa och att leva i en tid där vi egentligen inte får vara människor. Vi förväntas ofta fungera som robotar. Att vara en vanlig svag människa passar liksom inte in i systemet. Hur har det kunnat bli så här?

Vi har tappat bort oss själva någonstans på vägen i vår strävan att bli bättre och effektivare hela tiden. Jag vill inte vara med i karusellen men jag kan inte kliva av heller. Det är bara att hänga med så länge det går och så länge man orkar. Bäst att inte tänka så mycket. Det gäller att fokusera på det som är positivt.

Att läsa om att klimathotet kan vara överdrivet var positivt. Inte för att jag har oroat mig särskilt mycket över det. Jag har hela tiden haft en övertygelse om att det påstådda hotet är överdrivet. Den globala uppvärmingen tror jag inte på. Hur det ligger till får vi nog aldrig veta. Det här med klimatet är komplicerat. Att vara människa är än mer komplicerat...

var den här dagen har tagit vägen. Den har gått otroligt fort. Nu är klockan över fyra och jag tycker knappt jag har hunnit med något alls under dagen. när jag har skrivit det här och ägnat en liten stund åt bloggen är det dags att börja med dagens middag. Sen är det kväll och så är det måndag igen. Tiden går alldeles för snabbt. Jag vet att det inte är stor idé att oja sig över tidens gång. Den går inte att påverka hur mycket man än vill…

Jag vaknade till strax före halv nio i morse. Satte på radion och låg kvar i sängen och drog mig länge, länge. Till skillnad från igår så kände jag mig utsövd när jag vaknade. Att jag känner mig utsövd innebär aldrig att jag precis hoppar ur sängen. Jag älskar nämligen att ligga och dra mig. När jag väl steg upp kände jag att jag nog trots allt hade legat lite för länge.

Efter jag hade ätit frukost kokade jag jordgubbssylt av lite jordgubbar jag hade i frysen. Sylten ska jag ha tillsammans med vispgrädde till våfflorna jag ska grädda senare. Det är långt mellan gångerna jag gör våfflor. Inte är det något jag skulle hitta på att göra bara till mig själv. I fredags bjöd jag hit väninnan på våfflor till söndagslunch. Våfflor, sylt och grädde.

Det ska bli mums!

Vet inte vad jag ska tro. På ett ställe ser jag att läsarna tror att Ola vinner och på ett annat ställe att läsarna prickade in rätt när de trodde att Salem Al Fakir skulle vinna. Nu spelar det inte någon roll eftersom båda två går direkt vidare till finalen i Globen. Personligen tycker jag att Olas låt är riktigt usel. När jag hörde den första gången kändes den oändligt lång och jag väntade bara på att den skulle ta slut. Även om låten var trallvänlig så känner man inte så inför en bra låt. Alltså är det ingen bra låt. Inte i mina öron i alla fall.

För övrigt har jag inte mycket att orda om den första deltävlingen av Melodifestivalen. Den var väl som de brukar vara. Inga större sensationer alls. Medan jag satt och tittade inkrupen under en filt i soffan smuttade jag på ett glas rött. Visst smakade vinet bra men jag kände mig nog inte särskilt sugen på vin. Mitt enda glas räckte i två timmar. Tröttheten som jag har dragits med hela dagen har inte lämnat mig. Piggare har jag inte blivit. Men det är väl bra att det är så. Snart är det ändå dags att ge upp för kvällen och gå till sängs…

Även om jag har försökt göra en del saker under dagen så har orken varit allt annat än god. Allt jag har gjort har jag gjort med ren viljestyrka. Jag vet att man inte ska pressa sig själv allt för mycket men jag kände att jag bara måste det. Hela dagen har jag känt mig trött på grund av den lite väl sparsamma nattsömn jag fick. Men att ta något tupplur vågar jag bara inte. Om jag väl somnade är jag rädd att jag skulle sova alldeles för länge.

I kväll blir det en vanlig lugn hemmakväll för mig. Tror inte att sju vilda hästar skulle kunna få mig att gå ut. Det finns bara en enda person som skulle kunna få mig på andra tankar. Eftersom han inte är intresserad så finns det alltså ingen som skulle kunna lyckas. Jag kommer att bänka mig i soffan och titta på Melodifestivalen. I vardagsrummet har jag tänt ljus. Lite nötter tänker jag snaska på. Ett eller två glas vin blir det nog också.

Så får det bli…

för dammlagret som har lagt sig överallt i min lägenhet. Det syntes så himla väl eftersom det var så ljust mitt på dagen. Fram med en trasa och börja dammtorka. Det var välbehövligt. När jag torkade av teven undrade jag hur länge det är sen jag gjorde det sist. Helt otroligt hur svart trasan blev när jag torkade av skärmen. Förmodligen blir färgerna mycket klarare nu.

Förutom att dammtorka så har jag varit ut och inhandlat lite mat. Mina kraftigt försummade krukväxter har fått det vatten de var i desperat behov av. Snart ska jag förbereda min middag och medan den står i ugnen ska jag ta mig ett fotbad. Det är ett tag sen jag tog ordentligt hand om mina fötter. Vad som blir resten av kvällen vet jag inte riktigt än. Men en sak vet jag.

Jag är trött idag…

Hann precis fixa frukosten innan dagens Melodikryss började på radion. I halvtid när det var avbrott för lokala nyheter bytte jag plats från köket till datorn. Kaffet dracks vid datorn i vanlig ordning. Dagens utmaning var ingen utmaning alls. Jag blir nästan lite irriterad när det är så här enkelt. Trots att jag kom sent i säng och sovit lite för lite så skulle jag haft lust med en större utmaning.

Kvällen i går blev en bra kväll. Det blev många glada skratt. Att skratta är välgörande för både kropp och själ. Blev lite störd när jag var på puben av en kille som kollade in mig hela tiden. Något gjorde att jag inte hade minsta lilla lust att prata med honom. Han gjorde ingen ansats att ta kontakt med mig utan tittade bara på alldeles för mycket. Fasen så jobbigt när det blir så.

Både jag och min väninna fick ovanligt många blickar och leenden igår. Det började redan när vi var ute och åt. Ingen av oss fattade någonting alls. Av någon anledning måste vi båda ha haft någon särskild utstrålning just igår. Vi behandlades som värsta vip-gästerna. När vi hade ätit vår mat serverades vi fruktsallad utan att ens ha beställt. Något sånt har aldrig hänt förr. Helt märkligt.

ALLT kan hända!

Så härligt att det är fredag igen! Som jag har skrivit flera gånger tidigare så tycker jag att fredag kväll är veckans bästa kväll. Då har man fortfarande hela helgen framför sig. Just nu är känner jag mig i vanlig ordning lite trött. Precis som det brukar kännas efter jobbet på fredag. Jag pustar ut och släpper tankarna på jobbet.

Inte heller den här fredagen kommer jag att titta på Let’s dance. Det blir andra veckan i rad jag missar. Men det gör ingenting. Teven är något man tar till när man inte har något annat för sig. I kväll har jag trevligare för mig. Jag och väninnan ska gå ut och äta en bit och senare i kväll har vi tänkt oss på en pub och ta en öl.

Perfekt avslut på veckan!

för mig själv när jag läser om Carolas uttalande om katastrofen i Haiti. Hur är det möjligt att leva i en sån föreställningsvärld som hon gör? Vår planet har i alla tider varit utsatt för förändringar som har varit omvälvande. En jordbävning beror inte på att jordens undergång är nära utan på rörelser i kontinentalplattorna. Jorden kommer säkert att gå under en dag men inte för att tiden "tar slut" 2012 eller för att det har förutspåtts på det ena eller det andra stället.

Tur i alla fall att inte alla religiösa människor är lika bokstavstroende som Carola. Det är illa nog med dem som är det. Biskop Lennart Koskinens verkar ändå besitta något förnuft i frågan. Det kallas vanligt sunt förnuft. Nu är det tyvärr så att vanligt sunt förnuft inte är så vanligt som man skulle önska att det var. Om fler människor verkligen använde sitt förnuft så skulle säkert mycket se annorlunda ut. Då skulle vi alla kunna leva tillsammans i en betydligt bättre värld.

Tänk OM…

Jag har tidigare skrivit lite om att jag har börjat öva mig på att se auran. Sen jag började med det så har jag övat varje kväll. Först mediterar jag en stund så att jag blir avslappnad och tömmer hjärnan på tankar. Tycker inte själv att jag har gjort några större framsteg men jag inser att det här nog inte är något man lär sig i en handvändning. Sen tror jag inte att det går att tvinga fram framstegen utan de måste komma när de kommer.

I går var jag och fick en energihealing igen. Kvinnan som ger den ser auror och hon brukar titta på min. Jag hade bestämt mig redan innan jag gick dit att jag skulle fråga henne lite om det här. Vi pratade som vanligt en liten stund innan behandlingen. När jag tittade på henne såg jag en lysande aura runt henne utan att jag ens försökte se den. Efter en stund blev auran större och gulgrön på ena sidan. Jag berättade inte något då.

Vid vår pratstund efter energihealing frågade jag lite om hennes auraseende. Jag undrade om hon alltid kunnat eller har lärt sig som vuxen. Sen berättade jag om mina trevande försöka att se auran. Jag beskrev hur jag har gått tillväga och vad jag har sett. Berättade även att jag hade sett en del av hennes aura utan att jag ens hade försökt se den. Hon sa att jag är på helt rätt väg och att hon var imponerad och stolt över vad jag lärt på så kort tid.

Innan jag skulle gå sa hon till mig att hon efter att jag hade varit hos henne tre gånger tyckt att jag var ett ganska hopplöst fall. Hon hade till och med funderat på att säga till mig att det nog inte var någon idé att jag fortsatte få behandlingar. Men hon sa aldrig något om sina tankar då. Nu säger hon att jag har genomgått en stor förändring sedan dess och att hon är mycket glad över mina framsteg. Innan jag gick sa hon igen "jag är så stolt över dig!

Jag kände mig stolt jag med…

med räkneverket för sidvisningar på AB-bloggen. Jag upptäckte redan igår att det inte alls är lika sparsamt med antalet som det varit tidigare. Nu börjar det se ut som det gjorde förr. Innan vi fick den här nya bloggen. Jag hade börjat vänja mig att det var så få.

När jag kollat statistiken på Bloggportalen har den sett annorlunda ut. Nu har jag läst om förändringen på Supportbloggen. Där förklaras vad som är gjort. Just nu när jag skriver det här har jag haft 122 sidvisningar hittills idag. Det är en väldans skilland.

Trevligt!

Det här var något av det "värsta" jag har läst i horoskopväg någonsin för min del! Jag studsade verkligen till när jag läste det. Så synd att jag vet hur landet ligger när det gäller E. Där har jag inte mycket att hoppas på. Sen kan jag väl inte påstå att jag känner mig mogen för något nytt just nu. Skulle det här stämma kommer jag förmodligen att träffas av blixten. Det har jag inte mycket tro på. Men kul att läsa var det onekligen!

Fiskarna - Februari
Passionen väntar, kanske i form av gamla känslor som får nytt liv, kanske i form av ett helt nytt förhållande. Någon gång under februari kommer det att blixtra till och en hel del kommer att förändras. Är det en ny relation det handlar om kommer den att bli allvarlig mycket fort, något som du sannolikt inte kommer att ångra. Men omgivningen kan bli lite skrämd och försöka bromsa dig. Alla vågar inte följa sina känslor på ditt sätt. Du lyssnar gärna på goda råd men i slutänden gör du som ditt hjärta vill, utan förbehåll.
Bästa chansen: Oxe, Lejon, Våg, Skytt, Vattuman
Bästa stället: Överallt
Bästa datumen: 15-16/2

när jag satte mig vid datorn för att skriva ett blogginlägg. Tänkte bara titta in där lite tvärt. Som så ofta så sket det sig lite. Det blev inte riktigt så tvärt som jag hade tänkt mig. Nu har jag i alla fall lyckats slita mig därifrån. Så här kommer till slut mitt inlägg.

Jag tyckte att jag fixade kvällen i går riktigt bra. Kände mig i ganska bra känslomässig balans. En vida skillnad mot kvällen innan. Väninnan ringde och då berättade jag vad som hände i söndags. när jag berättade trillade några tårar men jag lugnade mig snabbt.

Sen gick resten av kvällen bra. Jag kunde låta bli att tänka på det ledsamma. Var frusen hela kvällen och blev varm först när jag legat i sängen och läst en stund. det gick hur bra som helst att koncentrera sig på läsningen. Insåg att det nog finns hopp för mig trots allt.

När jag sen släckte för att sova ramlade alla ledsamma tankar över mig igen. Jag låg där och tyckte rejält synd om mig själv. Varför skulle jag ha en sån otrolig otur när jag äntligen träffade en man som allt stämde så bra med? Så himla orättvist livet kan vara!

Lyckades rycka upp mig ur mitt ältande och lugnade ner mig. Körde en liten avslappningsövning och somnade sen gott. Sov alldeles för gott när jag väcktes i morse. Det tog lång tid innan jag lyckades ta mig ur sängen. Blev irriterad på mig själv och min evinnerliga morgontrötthet när jag väl var klädd och klar.

Arbetsdagen var bra för min del. Hann med att börja rensa inkorgen i mailen. Blev inte klar men det var ett framsteg att jag fick tid att börja. Jag har fått näsan över vattenytan rejält vad gäller jobbet. Längtar tills jag är i samma läge när det gäller den olyckliga kärleken.

Det kan dröja är jag rädd…

Kanske kan andra hälften av månaden bli bra. Jag väntar och hoppas...

Under de närmaste månaderna kommer du att bli allt mer medveten om exakt vad du vill och vart du är på väg. Nu när den stora lyckobringaren Jupiter har gjort sig bofast i ditt tecken, bör du vid det här laget märka av ett förnyat självförtroende och större självsäkerhet. Genom att utstråla detta inspirerar du andra människor som därmed dras till dig som föredöme. Den första som kommer på besök är gudinnan Venus, som slår sig samman med fiskarnas planet - Jupiter - strax efter alla hjärtans dag. Detta är som att erhålla gudarnas välsignelser, och allt som du påbörjar vid denna tid kan inte annat än krönas med framgång. Även om du är superkänslig för andras lidande och olyckor - för att inte tala om dina egna - så är det som om du har tillgång till andliga resurser som kan föra dig hur långt som helst, vilka svårigheterna än är. Och har du andliga intressen, så kan det knappast finnas en bättre tid att göra allvar av dem. En sådan händelse som en Venus/Jupiter konjunktion i fiskarna inträffar bara ett fåtal gånger under ett liv. Månaden är också utmärkt för personlig utveckling, och du kan rikta din kärlek och empati mot människor i din sociala krets som behöver hjälp för att komma tillrätta med sina egna tankar och känslor. Men även materiellt kan goda ting komma din väg, och det är inte omöjligt att din ekonomiska situation transformeras på ett sätt som ger dig tillgång till resurser du aldrig skulle vågat drömma om.

Efter min känslomässiga djupdykning i går har jag nu lyckats komma upp till ytan igen. I går kväll vällde all sorg upp till ytan och jag var ledsen hela kvällen. Jag som trodde att jag hade börjat lägga min olyckliga kärlekshistoria åt sidan på allvar. Men det behövdes inte mycket för att jag skulle trilla ner i det där bottenlösa svarta hålet av sorg igen.

Jag har inte hämtat mig helt men det värsta är nog över. Försöker tänka att han inte är värd min kärlek. Men det hjälper inte stort. Jag tror han på ett sätt "använde" mig för att ta sig ur sin egen kärlekssorg. Att det skulle bli som det blev mellan oss fanns inte ens på kartan. Jag var redo för något nytt. Han var inte redo för något nytt så han flydde.

Jag lämnades med ett brustet hjärta…

Nu i kväll är det precis ett år sen jag träffade E första gången. Det som sen hände i en rasande fart var fullständigt oväntat. De veckor vi hade tillsammans var helt underbara. Det var inte kärlek vid första ögonkastet men en dag slog kärleken till med full kraft. Jag fick uppleva något jag aldrig hade varit med om tidigare. Allt kändes så bra och jag var säker på att det fanns en fortsättning för oss två. När vi skildes åt bestämde vi att vi skulle hålla kontakten. Vilket vi också gjorde.

Efter ett antal veckor fick jag en dag ett sms där han skrev att in fortsättning på vår "historia" inte var tänkbar. Allt bara rasade för mig eftersom jag trott att han känt likadant som jag även om vi aldrig hann prata om våra känslor. När jag väl hade berättat om mina känslor ville han ändå att vi skulle fortsätta att vara vänner. Vi fortsatte alltså vår kontakt. Jag levde på hoppet om att han med tiden skulle inse att det vi haft var värt att ge en chans. Vi trivdes ju så bra i varandras sällskap.

På senhösten skrev han till mig att han skulle komma hit under några dagar i slutet av november. När han var här hörde han av sig och berättade det. Jag blev alldeles till mig och skrev till honom att jag gärna ville träffa honom om han ville träffa mig. Som svar skrev han att det var bäst att vi inte sågs. Anledningen var som han skrev att "jag vet vad som skulle hända då och det får inte hända". Ett intresse fanns trots allt. Det gjorde så ont att han svarade som han gjorde.

Efter det har vi inte haft mycket kontakt. Jag skickade ett julkort och fick ett sms där han tackade för det. Jag har försökt förlika mig med att det är som det är. Det har gått hyfsat bra. Nu på årsdagen skrev jag ändå ett sms till honom just för att det är ett år sen vi träffades. Jag skrev ingenting om några känslor eller att jag vill att vi ska ses. Lite stolthet har jag. Fick ett långt svar som mest handlade om hans jobb. Han slutade med att han är ledsen över all smärta han utsatt mig för.

När jag läste det sista slog den gamla sorgen till igen. Jag har mer eller mindre gråtit sen dess. Efter en stund tog jag mig samman och svarade honom. Skrev att han inte behöver bekymra sig över mig. Jag skrev att allt är bra med mig. När man skriver är det lätt att ljuga. Han ska aldrig få veta hur outgrundligt svårt han sårat mig och hur illa skadat mitt hjärta har blivit. Jag undrar om det någonsin läker igen. Så många tårar som jag har fällt för denne man. De verkar aldrig vilja ta slut…