Hej igen.

Går in då och då för att se om det har kommit några nya kommentarer på min blogg. Det är inte så ofta längre det finns några.

Vad har hänt sen den första november? Ja jag har avslutat min Herceptin behandling på Christina Kliniken. Det var ett tungt sista möte. Jag visste innan att det skulle bli så. Det kändes percis som när jag avslutade min strålbehandling. Tomt och läskigt att bli ensam kvar med ansvaret och kontrollen för denna förädiska sjukdom. Själv undersöka sig, påminna sig själv om att ta leverprover, röntga för att se om det har uppstått något nytt nånstans. Naturligtvis kommer jag regelbundet att gå på mammografi men ändå....... Jag skall själv bära insikten om vad som har hänt och vad som kan hända.

Min kamp om att få ta bort brösten är i full gång. I Fredags fick jag reda på att kampen är över. Min önskan har tillstyrkts som det heter. Jag får göra operationen. Frågan blir nu när? Kirurgen sa att det med god säkerhet går att ordna inom ett år. INOM ETT ÅR!!! Glöm det! Jag vill göra detta nu. Fattar att det är kö, och att det finns flera som är i större akut behov, så jag kommer att vänta på min tid, men det måste blir lite tidigare.

Innan operation överhuvud taget måste jag träffa en psykolog för att stämma av att det görs av rätt skäl. Inväntar tid och plats för detta möte.

På återseende,

/Maria