Snart är det dags

Tiden går, det är snart 6 månader sen som jag fick min sista behandling på Kristina Kliniken, Sophia Hemmet.

Med tiden känns allt mer avlägset, och det börjar nästan kännas overkliget. Som om det aldrig har hänt. Själen är bra på att återhämta sig, och gå vidare. Det trodde jag själv aldrig skulle kunna vara möjligt för kanske ett år sedan.

Var på min årliga mammografi undersökning för ett par veckor sedan. Erkänner att kvällen innan, då är man inte så kaxig. Då kommer tankarna tillbaka, minnnen och man ställer sig frågan, Tänk om? Tänk om de hittar nåt nytt i morgon? Vad gör jag då?

Undersökning var min andra sen upptäckten av tumören. Resultatet visade sig vara bra igen, "inga anmärkningsvärda fynd gjordes", som det så fint stod på brevet fr min Docent som damp ner i brevinkastet några dagar senare. Visste det redan, man får reda på resultatet på en gång efter undersökningen. Det känns som att ju fler mammografier jag gör med bra resultat, gör att jag kan känna tillit igen till min kropp.

Det sista jag har kvar i min resa, är som jag tidigare har berättat om, min bröstoperation. Den närmar sig sakta men säkert. Tankarna pendlar fram och tillbaka, men återkommer hela tiden till att jag vill genomföra operationen. Det kommer inte att vara en enkel natt dagen innan operationen, men hur det än är, kommer det en morgon där jag skall infinna mig på ett sjukhus för att senare sövas ner och opereras.

Försöker sätta upp roliga mål att se fram emot som ligger efter operationen. Just nu har jag två mål som jag verkligen ser fram emot. Det ena är att jag skall sjunga solo på en utav mina äldsta och bästa vänners bröllop. Det skall bli kul, dels för att vi alltid brukade sjunga tillsammans och dels för att jag tycker om att sjunga och uppträda. Det andra målet är att jag skall få träffa en person som fascinerar mig otroligt. Mer vill jag inte säga.

Efter operation kommer jag vara kvar på sjukhus i ca 2 veckor. Smärta är jag inställd på. Jag kommer inte att få bära någonting på 6 veckor.

Har ingen aning om hur det kommer att bli. Tanken på att vara sjukskriven i 6 veckor känns främmande. Rädd för att klättra på väggar. Tror jag kommer att fokusera på ett utav de alla projekt som jag har pågående i jobbet för att ha något annat att tänka på. Jag har dessutom fördelen att kunna jobba hemifrån.

Jag tar en dag i taget.

När operationen är gjord, då är detta kapitel stängt i mitt liv, på förhoppningsvis en väldig lång tid.

Hälsningar

Maria