Katrin Biolog - Aftonbladet Blogg

Bältros

Katrin — Wed, 02 Mar 2011 07:42:04 GMT

Jag har drabbats av bältros. Inget vidare!

Om jag själv fick bestämma mig för en sjukdom som jag inte vill ha så blir det definitivt bältros. Det känns som om jag har bränt halva ryggen plus magen på ett strykjärn. Medicinen ska man ta var 4 timme 48 minuter dygnet runt. Och det är jobbigt att behöva vakna under nattsömnen.

Jag är en positiv kvinna med massor av tålamod som alltid söker efter det positiva med allt. Jag har fått leta DJUPT för att hitta positiva saker med bältros...

;o)

Jag kan titta på skid-VM!

(och så "vallar svenskarna bort sig). Hur glad kan man DÅ bli?

Så tokigt, två användaridentiteter...

Katrin — Thu, 17 Feb 2011 09:24:57 GMT

Jag slåss mot något diffust... Ett tu tre har jag ingen blogg och inbjuds så vänligt av AB att starta en blogg. Jag kan inte skriva inlägg och jag kallsvettas. Har hela min blogg bara FÖRSVUNNIT?

Nu idag har jag hittat felet!

Jag har 2 olika användaridentiteter på AB, en med blogg... en utan...

Puh!

Inte lätt det här!

Nu kan jag pusta ut!

Katrin — Thu, 30 Dec 2010 17:26:05 GMT

Jag har äntligen fått en "spark i baken" och kontaktat Aftonbladet OCH lyckats komma in på min blogg igen. Efter att ha fått upp "Du har ingen blogg" hur jag än har gjort under hela hösten.

Nu ska jag skriva om varför jag stod och rotade i en soptunna på julafton och varför jag blir arbetslös 1 januari, igen...

Men NU ska jag äta LUTFISK!

Miss USA en miss?

Katrin — Fri, 01 Oct 2010 09:42:03 GMT

Min man berättade häromdagen att han tittat på Miss USA tävlingen på TV. Men att alla deltagere var fula i hans ögon.

Det var tydligen inte en enda tjej som såg naturligt vacker ut utan alla var konstgjorda...

Se lite bilder och tyck till

Det var värst!

Katrin — Wed, 25 Aug 2010 07:07:45 GMT

Himmel och plättar, jag har inte skrivit sedan i mars.

Jo, jag överlevde April, jo jag fick in en bra ansökan (som jag ska få besked i November om jag får några pengar ), jo jag har skickat in artikel nummer 4 (på bara ett halvår) och JO min doktorand gjorde en brilliant lic-avhandling. Men semestern fick vänta till nu i Augusti...

Så, just precis nu idag har jag faktiskt semester!

Bara SÅ härligt!!

Inte lätt alla dagar

Katrin — Tue, 16 Mar 2010 12:18:29 GMT

Jag jobbar alldeles för mycket. Orsaken är enbart en, prestationsångest... Min man fick ju en stor stroke i december 2008 och sedan dess har massor hänt i våra liv. Allt har blivit olika, bland annat det att vi tränar tillsammans varje morgon. Och så vill jag vara med honom på kvällarna. Som forskare så ska du jobba mer eller mindre "Dygnet Runt" med din forskning. Men sedan min mans stroke har jag inte velat jobba riktigt så mycket som jag tidigare kunde göra. Det var inget ovanligt att göra mellan 60 till 100 timmars jobb en vecka...

Eftersom många timmar går bort till undervisning, möten med studenter och doktorander, resor till konferenser och sammarbetspartners mm mm i all oändlighet sitter jag nu och har ångest för att jag inte publicerat så många vetenskapliga artiklar som jag "borde" ha gjort. Jag har fått 4 års pengar och detta är sista året, sedan är det slut. Om jag inte lyckas skriva bra ansökningar vill säga.

Det STORA kruxet är att de flesta (och största) ansökningarna ska skickas in i April!

April!!

Så nu sliter jag som ett djur, har skickat in en artikel i December (som nu blivit accepterad), en i slutat av februari och en i början av mars. Nu skriver jag på den 4e som jag hoppas ska kunna skickas in nästa vecka och sedan är det bara att kasta sig över den 5e.

MEN sedan ska jag hinna skriva bra ansökningar också! Och undervisa! Och att jag har en doktorand som ska presentera sin Fil Lic... Och ALLT på samma månad, APRIL.

Jag tror att jag ska emmigrera till Australien istället!

Simningen...

Katrin — Tue, 26 Jan 2010 09:47:49 GMT

... på mornarna innan jobbet går alldeles utmärkt. Om jag inte kommer iväg varje morgon blir den dagen slö och trött. De dagar jag kommer iväg känner jag mig pigg och alert! Idag är en pigg och alert dag. Och bäst av allt idag? Det var en (1) annan som simmade i stora 50x25 m bassängen! Ingen ute!! Ingen i jazuzzin!!!

Bot för vinterkräksjukan!

Katrin — Mon, 25 Jan 2010 19:02:02 GMT

... kan jag inte. Först hade jag den i flera dagar precis innan julafton så julmaten ... Sen hade jag den IGEN över nyårsnatten så min man fick vräka i sig ostronen, räkorna och den Svenska hummern alldeles ensam medan jag satt med huvudet ned i toaletten.

Jul OCH nyår, jag hoppas jag haft mina omgångar av vinterkräksjukan för jag vet inte av någon bot. Vet någon annan om BOTEN med stort B?

Nu jobbar jag för Haiti

Katrin — Thu, 21 Jan 2010 13:27:57 GMT

Gå HIT och gör det du också.

Tänk om det blir 640 MILJONER!!!

Katrin — Wed, 20 Jan 2010 10:18:44 GMT

<a href="http://www.aftonbladet.se/nyheter/haiti/article6450835.ab" alt=""><img src="http://gfx.aftonbladet-cdn.se/multimedia/dynamic/01116/en-timme-f_r-haiti_1116502b.jpg" /> Jag jobbar en timme för Haiti</a>

PS Varför blir det inte en fin "länk" när jag gör så där?

Etanol och koldioxidutsläpp. Inte lätt att räkna...

Katrin — Tue, 19 Jan 2010 13:39:30 GMT

Det här med Etanolen och Koldioxiden... (läs mer här).

Om man ersätter bensin med Etanol rakt av så MINSKAR detta utsläppen av koldioxid anser jag. Allt annat är ologiskt!

Varför tycker jag på detta viset? JO- Etanol kan göras av trädrester men också av säd, potatis, betor, alger mm. Dessa växter har tagit upp koldioxid och använt gasen som kolkälla, till att bygga kolhydrater. Detta kallas fotosyntes. Om vi enbart använde Etanol skulle alltså koldioxiden bara gå runt runt, ingen "ny" koldioxid tillförs atmosfären. Och den bundna energin som frigörs i motorn kommer från solen.

Nu finns det ett krux i artiklarna som alla handlar om expertkommitteen som är ense om att Etanolanvändning ÖKAR koldioxidutsläppen jämfört med bensinanvändning. Jag begriper nämligen inte HUR. Bensinen kommer från kolhydrater som bildats av växter ursprungligen och sedan bundits under markytan under MILJONTALS år. Hundratals miljontals år dessutom... Vi har alltså en frisättning via fossila bränslen (tex bensin) av koldioxid som växter bundit upp under hundratals miljoner år... HUR kan då Etalnol vara värre än bensin? Jag tror inte att alla aspekter på bensinens koldioxid och Etanolens koldioxid tagits med i beräkningarna.

Sen kan det naturligtvis finnas aspekter med Etanoltillverkningen som är förödande. Att jordbruksmark i fattiga länder används för att producera bränsle till våra bilar istället för till matproduktion så landets egna befolkning inte har råd att köpa mjöl, att stora områden regnskog bränns för att skapa nya ytor mm. Men om man tar tillvara på skogsavfall och jäser till Etanol, om man bygger tak som innehåller alger som tillverkar kolhydrater, om man jäser avföring och all annan skit som hamnar i våra avlopp och sopor... då kan jag omöjligt tro att Etanol skulle vara en värre koldioxidskurk än fossila bränslen!

Ansökan nummer ...? femtioåtta?

Katrin — Thu, 07 Jan 2010 17:20:48 GMT

Idag har jag sett till att en av mina chefer har skickat in en ansökan å´mina vägnar... Så nu är nästa ansökningsomgång... typ om någon vecka. Att skriva ansökningar för att skrapa ihop till sin egen lön är INTE det jag gillar med mitt jobb.

Jag tycker bäst om att forska! Detta med att behöva ansöka om pengar till lönen är dötrist, ansträngande, psykiskt jobbigt, irriterande och skapar en allmän olust inför hela arbetssituationen.

Tänk dig själv, du är anställd men en stor del av din fritid går åt att skriva ansökningar som ska övertyga andra om din förträfflighet, att få dessa okända att bevilja dig pengar så du kan fortsätta få en lön. Och sedan få ansökan efter ansökan avslagen.

Just nu går alla pengar till de som på något vis kan få in orden...

Climate change

Sustainable development

Species richness

Nano technology

... i sina ansökningar. Eller annat som jag inte jobbar med.

Vem bryr sig om miljögifter, Östersjön, fisk, fågel, däggdjur... som just JAG är intresserad av?

Stoppa Slakten på Svenska Vargar

Katrin — Sat, 02 Jan 2010 10:33:12 GMT

Man ska få skjuta 27 vargar i Sverige nu 2010 och "jägare" har på några timmar skjutit 7 st. Läs slaktat... Jägare skriver och säger alltid att de bedriver VILTVÅRD när de pratar om sin jakt.

Viltvård... att vårda viltet är att skjuta alla djur som på något vis skadar det jägarna vill ha kvar i skogen. De djur som DE kan jaga. Älg, rådjur, vildsvin mm ska få härja fritt i våra skogar medan djur som på något litet sätt kan få älgstammen, rådjurstammen eller alla andra "goda" djurstammar att minska ska utrotas.

Jag ifrågasätter hur en jägare resonerar! En varg tar inte den friskaste och starkaste 20-taggade ÄlgTjuren till sin föda, en varg tar den gamle, sjuke älgen. Kanske också den skadeskjutne...

Vargarna VÅRDAR djurstammarna i samklang med naturen. Jägarna tar bara de finaste och starkaste djuren så att djurstammarna utarmas genetiskt. I Indien, Burma mm finns det vilda elefanter, men de stora hannarna med jättebetar har jagats i så många år att det nu inte finns stora elefanter kvar. De som finns är de som har gener att vara små och vara helt utan betar eller med bara pyttesmå betar. De med gener som gjort dem till mindra eftertraktade villebråd har överlevt. Snart har vi väl en älgstam av dvärg-älgar med obefintliga horn... (vad ska då den Svenske Jägaren hänga upp på sin trofe´vägg?).

Jag vill att jägare tänker om, jag vill att jägare låter vargar ta små, sjuka, gamla och skadeskjutna djur och låta stammarna bli naturliga igen. Visst ska jakt finnas men bara på djurstammar som bevisligen är stora och livskraftiga.

Låt vargen i Sverige bli en sådan del i den Svenska naturen som den har möjlighet att bli!

Svaret på frågan om jag fått pengar eller inte!

Katrin — Mon, 21 Dec 2009 13:48:14 GMT

Jag är ju forskare som helt finansieras av externa medel. Det betyder att Universitetet inte betalar ett öre till min anställning (trots att jag undervisar på flera universitetskurser) (men DEN sorgligt bedrövliga historien tar jag en annan dag) utan hela min lön kommer från att jag har skrivit bra ansökningar och fått "egna" forskningspengar.

Jag är en 100% externfinansierad forskare med andra ord.

Detta innebär också att jag ägnar mycket tid till att skriva nya ansökningar. Med mycket tid menar jag månader under ett arbetsår. I år skrev jag extra många ansökningar, dels för att mitt stora anslag "går ut" 2010 men också för att jag har börjat jobba ihop med en forskare på KI och tillsammans har vi önskat börja på ett större projekt. Han är "fettforskare" och jag "miljögiftsforskare" och vi vill reda ut ... ja det är ännu så länge hemligt!

Så, jag tror att jag sammanlagt skickat in ca 8-10 ansökningar, allt ifrån "små" där jag sökt belopp runt 100 000 till den stora "jätteansökan" på över 3 miljoner. I total tid har jag säkert lagt ned 300 - 400 timmar, de flesta på nätter och helger, sk "övertid" som ju inte finns i en forskares värld men naturligtvis också en ansenlig massa timmar på vanlig 8-5 tid.

Blev det några pengar då?????

(skrolla ned)

NEJ, inte en ensa ansökan bifölls!

Nu är jag riktigt matt av magsjukan jag haft sedan natten till fredagen men så fort jag blir normal igen så är det dax att börja med 2010 års ansökningar.

Uj, vad jag känner för att sätta igång med detta!!!!!!!!

(NOT)

Dagens fråga! Har jag fått pengar eller inte?

Katrin — Tue, 15 Dec 2009 14:12:49 GMT

I morgon (eller om någon till dag) ska jag skriva om hur det gått för alla mina ansökningar. Har jag fått pengar eller inte? Pengar till min forskning om miljögifter i Östersjöns djur.

Jag har sammanlagt lagt ned ca 2 månaders jobb på alla ansökningar jag skrivit och sammanlagt under 2009 skickat in ca 8-10 ansökningar...

Dagens fråga! Har jag fått pengar eller inte?

Nu var jag RIKTIGT orolig!

Katrin — Mon, 14 Dec 2009 13:32:18 GMT

Jag har försökt logga in, komma åt, min egen blogg. Men det har inte gått. Jag har varit inloggad, jag har kunnat skriva kommentarer men min egen blogg har inte varit sammankopplad med mig. Precis som om jag var inloggad som en främling, kunde inte komma åt min egen blogg.

DU HAR INGEN BLOGG registrarad stod där helt kallt när jag försökt på 5 olika sätt att komma åt min blogg.

Jag kunde skriva kommentarer på min egen blogg, men då som en utomstående...

Nu kan jag i alla fall skriva detta inlägg, håller tummarna att det ska gå att lägga in, och då är det inga problem längre. Men ett tag var jag OROLIG: Tänk om jag aldrig mer kom åt min egen blogg.

Undrar vad som egentligen hände????

Vad tycker bloggare om att prata inför många människor?

Katrin — Fri, 13 Nov 2009 09:45:01 GMT

En bloggare skriver i stort sett dagligen om det hon eller han tycker är viktigt, roligt, sorgligt, modernt mm. Men tycker bloggaren lika mycket om att tala inför människor?

I morse höll jag en 1.5 timmes lång föreläsning här på Universitetet om "Pollutants in the Baltic Sea" inför 8 studenter som alla läser Ekotoxikologi. Det var HÄRLIGT!

Varför då?

Jo jag fick bre ut mig om allt som rör mitt...

specialintresse, forskning, det jag kan, det jag bryr mig om, det jag tycker är roligt... Alltså allt som har med MIG att göra. Men sedan är MÖTET med studenterna det roliga. Deras frågor, reflexioner, tankar och ideer. Efter föreläsningen stannade en student kvar och berättade om sina planer på en speciell forskningsuppgift att göra som ett examensaarbete och bad om råd och tips.

Kan mitt jobb bli roligare? Absolut inte!!

Men ni andra bloggare då? Tycker ni om att tala inför många människor?

Färre av de kvinnor som söker projektpengar till forskning från VR får pengar jämfört med männen

Katrin — Wed, 11 Nov 2009 09:31:48 GMT

Angående mitt förra inlägg som handlade om antalet kvinnor (70 st) respektive män (375 st) som fått forskningsanslag från vetenskapsrådet. Då jag skrev det inlägget visste jag inte beviljningsgraden för män respektive kvinnor. Beviljandegraden är hur många procent av de sökande som får. Det ÄR de facto många fler män som söker pengar från VR men antalet som FÅR pengar bör vara lika många oavsett kön. Så är det dock aldrig, och tydligen värre i år än i fjol...

Läs vad VR skriver, endera här på länken eller nedan dit jag klippt texten.

Lägre beviljningsgrad för kvinnor

av Eva Barkeman

Bara en femtedel av de forskare som söker projektbidrag inom naturvetenskap och teknikvetenskap är kvinnor (19 procent i årets ansökningsomgång). Det speglar könsfördelningen inom forskningsområdet vid svenska lärosäten. Ändå är andelen kvinnor som får projektbidrag från Vetenskapsrådet ännu lägre.

Av de 1 317 forskare som sökte projektbidrag i år beviljades 382. Det är en beviljningsgrad på 29 procent – i snitt. I Själva verket är beviljningsgraden för män 30,24 procent, men för kvinnor bara 23,9 procent. (Det är jag, Katrin som gjort siffrorna till FET stil)

– Så borde det inte se ut och så illa brukar det inte se ut. Men en tendens i samma riktning har vi sett under några år, vilket inte är tillfredsställande, säger Johan Dixelius, koordinator vid ämnesrådet för naturvetenskap och teknikvetenskap.

Hans erfarenhet från beredningsgrupperna är att man anstränger sig för att inte missgynna kvinnliga forskare på grund av föräldraskap. En tänkbar förklaring kan istället vara hur ansökan skrivs.

– Vi vet inte vad den stora skillnaden i år kan bero på och att vi behöver tid för att analysera detta. Vi kommer att fortsätta arbeta enligt Vetenskapsrådets jämställdhetsstrategi, säger Johan Dixelius.

Katrin igen....

Beviljandegraden är alltså ca 24 % för kvinnorna men för männen över 30 procent. Bedrövligt!! Inte nog med att det FINNS färre kvinnliga forskare, de som finns får mindre pengar också. Så här skrev jag i en debattartikel i VRs tidning år 2006, men inget har hänt sedan dess, tyvärr!

Varför är beviljningsgraden högre för män?

DEBATT

Jag har läst Vetenskapsrådets statistik över dem som beviljats anslag i årets stora utlysning för NT respektive medicin (M). Jag reagerar på att beviljningsgraden var lägre för ansökningar skrivna av kvinnor än den var för ansökningar från män. Tittar man på siffrorna ser man att i en majoritet av de olika grupperna (Projektbidrag NT, Projektbidrag M, Anställning som forskarassistent NT … osv.) har män en högre beviljningsgrad än vad kvinnor har.

Det är enbart i NT-utlysningen som kvinnor har en högre beviljningsgrad, i grupperna ”Anställningar som postdoktorer i Sverige” (12,5 % för kvinnor och 9,3 % för männen) och ”Anställning som forskarassistent” (24 % för kvinnor och 12 % för männen). Men, dessa två kategorier utgör tillsammans bara ca 25 % av ansökningarna. I 75 % av ansökningarna har alltså ansökningar från män en högre beviljandegrad inom NT-området.

Totalt för alla ansökningar inom NT gör detta en beviljningsgrad på 20,75 % för kvinnor och på 22,9 % för män. Inom M är det ännu sämre, här blir beviljningsgraden totalt 27,2 % för kvinnor och 39,0 % för män.

Varför är det på detta viset?

Jag skrev ett brev till Vetenskapsrådet och fick snabbt ett svar från Arne Johansson, huvudsekreterare NT, där det bland annat står:

”För projektbidragsansökningarna i 2006 års ansökningsomgång (305 från kvinnor och 1262 från män) var medelbetyget bland ansökningarna från män 3,17 medan motsvarande för kvinnor var 2,98. Någon analys av grunden till denna skillnad har inte gjorts, annat än den observation att de kvinnliga sökandes medelålder är cirka 2,5 år lägre än motsvarande för männen. Detta återspeglar den bild av som finns av en allt lägre andel kvinnor ju högre upp i tjänstehierarkin man tittar. Enkla uppskattningar ger vid handen att en sådan skillnad (0,19) i medelbetygsnivå borde korrelera till en skillnad i beviljandegrad på flera procentenheter”.

Om man granskar den enda statistik som finns, från ansökningar inom det medicinska området, där man har delat upp de sökande i ”Inkomna ansökningar fördelat på tid efter disputation” kan man se att även här har ansökningar från kvinnor i alla sju olika klasser (0-5 år efter disputationen, 6-10 år efter … osv.) en lägre beviljningsgrad än ansökningar från män. Till exempel har kvinnor med längre än 26 år sedan disputationen 43,8 % beviljningsgrad och männen i motsvarande grupp 56,2 % beviljningsgrad. Då kan ju i rimlighetens namn inte åldern ha någon betydelse!

Jag önskar mig en djupare analys om vad som ligger bakom den lägre beviljningsgraden för ansökningar skrivna av kvinnor, och att forskningsråden hela tiden arbetar för att utjämna sådana uppkomna skillnader. De beror nämligen enligt mig inte på slumpen. Om det enbart var slumpen som rådde skulle det inte se ut på detta vis år efter år. Om allt berodde på slumpen skulle man nämligen vissa år kunna ha högre beviljningsgrad för kvinnor. Så är dock aldrig fallet!

Hur ska forskningsråden kunna förändra sitt arbetssätt för att komma tillrätta med problemet?

Löser man problemet genom att införa enbart kvinnor i de olika beredningsgrupperna? Nej, inte alls, anser jag; tala om ojämlikhet. Då skulle kvinnliga forskares redan krympande tillgängliga tid minskas ytterligare.

Jag skulle vilja att kvinnliga respektive manliga forskares arbetsvillkor skulle analyseras på djupet. I en sådan analys skulle även alla de kringuppgifter en forskare utför ingå (kringuppgifter = uppgifter som inte är direkt relaterade till den egna forskningen). En av mina funderingar på en bakomliggande orsak är nämligen att kvinnliga forskare har fler kringuppgifter än vad männen har.

Om det skulle visa sig att det är på detta vis, ja då blir det i slutänden kortare tid över till forskningen för en kvinna än vad det blir för en man, och då följer en lägre beviljandegrad med som ett brev på posten... Eller beror skillnaderna i något annat som vi ännu inte kan diskutera för att vi inte vet om det? Allt detta skulle behöva undersökas och analyseras mycket noga.

Klart är att i en sådan djupare analys skulle allt, även forskningsrådens arbetssätt, behöva granskas. En sådan analys efterlyste Helena Danielson i sin debattartikel i Tentakel i december 2005 efter fjolårets sneda resursfördelning. Ger män pengar till män? som Claes Borgström skrev i sin debattartikel i Tentakel.

Ska denna typ av diskussion och kritik enbart föras som debattartiklar? När ska något konkret göras? Man kan ju inte förändra något om man inte vet vad man ska förändra!

Nu har VR bestämt vem som ska få pengar, 70 kvinnor och 375 män

Katrin — Mon, 02 Nov 2009 12:20:45 GMT

VR är Vetenskapsrådet. Som finansierar mycket forskning i Sverige. Den stora utlysningen som alla forskare sitter och skriver ihop ansökningar till är i April. Sen beslutar VR om vilka som ska få pengar och det beslutet är nu offentligt. Se på denna länk...

Beslut stora utlysningen naturvetenskap och teknikvetenskap 2009

Som vanligt är det en viss skevhet i vilket KÖN som får pengarna... I år är det 70 kvinnor och 375 män som i snitt för år 2010 får 879 700 kr (kvinnor) och 900 300 (män). Detta innebär att de 70 kvinnliga forskarna tillsammans får 60,7 miljoner för år 2010 av VR medan de 375 manliga forskarna tillsammans får 331,3 miljoner av VR för år 2010.

Beviljandegraden, dvs hur stor andel av de sökande som får anslag brukar vara högre för männen men idag har jag inte hittat några siffror avseende beviljandegraden. Ibland skulle jag som ju är en forskare inom naturvetenskap och dessutom kvinna SKRIKA om orättvisorna i tilldelningen av forskningspengar.

Nu är inte naturvetenskap/teknik tilldelningen värst, gå in på tilldelningen inom Medicin och våndas...

Det var GÖTT

Katrin — Mon, 26 Oct 2009 12:51:33 GMT

Jag har varit i Finland på tjänsteresa. Jag träffade 2 finska forskare på sommarens SETAC konferens som hölls i Göteborg. SETAC står för "Society of environmental toxicology and chemistry" och alla forskare som kommer dit jobbar i mitt område eller väldigt nära. I alla fall... de 2 finskorna och jag "fann varandra" på konferensen och pratade då i flera timmar om hur vår forskning går i varandras på ett alldeles strålande, kompletterande sätt.

Så, nu har jag varit och hälsat på på Turku Universitet i Åbo och pratat "blivande samarbete" under två långa dagar. Det var prat om miljögifter, lax, oxidativ stress, miljöfaktorer, "omics", Östersjön, sillgrisslor, strömming, gråsäl... mm mm i dagarna 2 och nu sitter jag här och försöker reda ut var jag startar. Ett samarbete blir det och vi ska börja på en gång med en liten pilotstudie.

Härligt när man hittar andra som kompletterar så bra!