Inte lätt alla dagar

Jag jobbar alldeles för mycket. Orsaken är enbart en, prestationsångest... Min man fick ju en stor stroke i december 2008 och sedan dess har massor hänt i våra liv. Allt har blivit olika, bland annat det att vi tränar tillsammans varje morgon. Och så vill jag vara med honom på kvällarna. Som forskare så ska du jobba mer eller mindre "Dygnet Runt" med din forskning. Men sedan min mans stroke har jag inte velat jobba riktigt så mycket som jag tidigare kunde göra. Det var inget ovanligt att göra mellan 60 till 100 timmars jobb en vecka...

Eftersom många timmar går bort till undervisning, möten med studenter och doktorander, resor till konferenser och sammarbetspartners mm mm i all oändlighet sitter jag nu och har ångest för att jag inte publicerat så många vetenskapliga artiklar som jag "borde" ha gjort. Jag har fått 4 års pengar och detta är sista året, sedan är det slut. Om jag inte lyckas skriva bra ansökningar vill säga.

Det STORA kruxet är att de flesta (och största) ansökningarna ska skickas in i April!

April!!

Så nu sliter jag som ett djur, har skickat in en artikel i December (som nu blivit accepterad), en i slutat av februari och en i början av mars. Nu skriver jag på den 4e som jag hoppas ska kunna skickas in nästa vecka och sedan är det bara att kasta sig över den 5e.

MEN sedan ska jag hinna skriva bra ansökningar också! Och undervisa! Och att jag har en doktorand som ska presentera sin Fil Lic... Och ALLT på samma månad, APRIL.

Jag tror att jag ska emmigrera till Australien istället!