Jag vet jag borde bildsätta mitt inlägg men jag mäktar inte. Råkall luft fyller mina lungor vid samma sekund som den kryper innanför mina käder och fyller varje por min hud byggt under så många år. Hukandes under vindar som inte finns, jag tror, står jag. Vad tror jag? På dig? På vad som omger mig? Jag vet inte.
Vi ses i fraemtiiden!! (Vid vårens Bästa sol)