Barnaliv med foton

den här bloggen funkar imte som den ska, så här hittar ni mig nu: puffisen.blogg.se

Leo, 7 månader idag, har ju inte mycket till språk än. Eller rättare sagt, han har inte några ORD. Språk har han ju på sitt sätt. Som igår. Vi satt vid middagsbordet och åt och pratade skit om vanligt. Leo sa: kkkkkkksh (typ som när man harklar sig) och pappa sa likadant tillbaka. Leo sken upp som en sol och här följde en enahanda dialog dem emmellan. Mycket intressant att se.

Efter middagen hade vi vårat dagliga bad, Tuva, Leo och jag. (Det är verkligen mycket lättare att bada tillsammans med Leo än att sitta bredvid!) När vi är beredda att gå upp så ropar vi på pappa, så kommer han och lyter upp Leo, medan jag gör i ordning Tuva. Detta har Leo full koll på och skulle Daniel inte komma när vi ropar så blir han lessen.

Den här gången så ropade vi, Tuva och jag, och han kom inte på en gång. Jag såg hur Leo skrynklade ihop ansiktet, men sen såg jag hur han tänkte. Efter en liten stund kunde man se ett ljus som gick upp för den lille herren.

"Kkkkkkkksh" ropade han högt och tydligt!

Hej hej!

Tänkte lägga upp lite bilder i vanlig ordning. Börjar med när jag hade en liiiiten fest med kompisarna Ylva och Sandra.

De hade varit på dansuppvisning och var tvugna att visa hur bra den var...

Sen bar det av till Palladium.

Ylva spanar över det ännu så länge tomma dansgolvet.

Daniels chef Martin dansar loss.

Sandra har skoj utan en droppe sprit.

Svågern Jocke kan skymtas, Ylva har vitt på sig och jag tror att Oskarsson finns i bakgrunden. Han fick vara pappa åt Jocke och Jerry som bara flummade runt och flirtade vilt runtomkring med "kreti och pleti". haha.

Lite sovmorgon fick jag i alla fall dagen efter. Skönt. Men ganska snart saknade jag de små änglarna. Titta bara!

Leo på väg nånstans i bilen.

Maskulin i rosa brottardräkt...

"Gosa Leo!"

Hihi, rosa igen...

Just nu ser det där helt sjukt varmt ut, men det var faktiskt några veckor sedan och då var det svinkallt, och regnade...

En dag träffade Tuva några tjejjer på McDonalds. Hon blev jätteförtjust i dem och de tog hand om henne medan jag åt. Leo sov just då också, så jag fann mig själv ätandes i lugn och ro. Blev lite paff, liksom.

Till och med Leo fick njuta av dessa söta tjejjers omsorg när han vaknat.

Sen gick vi och köpte skor till Leo.

En av Tuvas favoritsysselsättningar: sortera skor, flytta på skor, ställa upp skor på olika sätt. Konst?

Leo har lyckats hamna under filten, helt själv!

Mamma och Tuva myser i sängen mitt på dagen!

Tuva och Leo i leksakshörnan på Högsby. Leo kravlade dit helt själv i världens fart.

En dag skulle vi till en lekpark med Ellen och Hampus. Tuva hittade ständigt nya saker att undersöka på vägen dit. Den enda som kunde få henne att gå var Hampus.

Sen kan jag ju alltid visa en filt som jag virkat till mamma. Det är bara en "experiment-filt" så det är ju inget särskillt egentligen. Men det är så kul att virka, faktiskt. Nu håller jag på med en ny, som ska bli mycket bättre, för nu har jag lärt mig av misstagen... (stackars mamma...)

Vilken tur att jag har två barn som hjälper mig med hushållet. Annars skulle jag väl aldrig klara mig!

Här är Leo som diskar för första gången.

Tuva fick syn på honom och ville hjälpa till. I vanliga fall brukar hon stå på en stol och diska, men när hon såg Leo förstod hon ju hur himla mycket bättre det var att sitta i disken.

Senare samma dag var det dags att vattna "blommorna" på uteplatsen. Där var Tuva en stor hjälp.

Leo och rossi tittar på.

Leo har på sig den senaste mössan som jag virkat. jag vet, han ser ut som ett svampbarn i en Elsa Beskow-bok...

Här kommer dom -bilderna på 70-talsdressen i frotté. Eller Elviskläderna som vi säger.

Lite lång i benen... trots att han sträcker sig som en fjäder!

Fin krage (perfekt att torka dregel med...)

Leo har på sig kameraminen som alltid.

Kan nån sy en sån?

Leo poserar med mammas nyvirkade mössa. Kameraminen har han på också.

Syskonkärlek i vagnen. "Gosa Leo" säger Tuva.

Leo visar sin vighet. Här har han på sig 70-talsoverallen i frotté. Tyvärr syns det knappt...

I soffan framför tv'n. Även här är det frottéoverallen som gäller.

Måste citera Anna Wahlgren igen. Texten summerar så bra hur även jag tänker.  

"Jag har ännu inte, efter trettio år i dagisdebatten, kommit på argumentet som kan få själva ljuset att gå upp för folk. Och det  handlar inte ett dugg om dagis, om ifall dagis är bra eller dåligt, om ifall det ena dagiset är bättre än det andra, etc etc. Det  handlar om BARNET.

Små barn under tre år är för små för att skiljas från den första tillhörighet dit de föddes.

Små hundvalpar skiljer ingen seriös hunduppfödare från första "flocken" förrän de är ca åtta veckor. Inte seriösa kattuppfödare heller. De vägrar sälja valpen / kattungen innan dessa två månader gått (eller vad det är). Säljer de tidigare, anses de inte seriösa och ÄR inte, menar jag, seriösa. Då sätter de andra intressen i första rummet (gissa vilka).

Disco är väl bra? Gå på krogen och se Christer Sjögren är väl bra? Äta blodig biff är väl bra? Ha häftig sex i sängen är väl bra? Gå i höga klackar eller mörk kostym är väl bra? Plugga på universitetet är väl bra?  En så enkel sak som att prata flytande svenska är väl bra, för att inte tala om engelska, franska eller arabiska?

Bara för att barnen är för små för att ägna sig åt dylika verksamheter, säger vi inte att dessa är dåliga i sig.

Barn under tre år kan lära sig nio språk. Men de kan inte TALA dem förrän vid ca tre års ålder.

Det tar lika lång tid för den första tillhörigheten att byggas upp, så att den blir till det som kan kallas trygghet och hemhörighet - en flocktillhörighet att ha i ryggen som barnet sedan kan operera utifrån (och gör det självmant, med erforderdlig mognad, vid ca tre års ålder, precis som vad gäller språket).

Så länge ingen liten ettåring i denna värld, varken nu eller förr eller senare, frivilligt vinkar hej då till sina föräldrar och sitt hem för att tillbringa sina dagar någon annanstans, är och förblir dagis för barn under tre år ett våldförande på BARNET. Det är inte barnets intressen som talar här.

Skulle jag försöka tvinga en liten unge på ett eller två år att prata rent, som ett rinnande vatten, äkta svenska, nu genast - vad skulle jag få höra då?  Att det var fel på språket?

Jag skulle få höra att ungen är för liten!"

Förstår du lite mer hur jag tänker nu då?

Källa: http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=14752&postdays=0&postorder=asc&start=15

Gullig unge man har. Daniel har sovmorgon och lillaskruttan skulle absolut ligga därinne med honom. Hon låtsas att hon sover. Då och då hör man hur hon frågar sig själv "Jö du Tua? Tua såbe!" Flera gånger har jag frågat om hon inte sak komma ut till mig. "Nää" säger hon då "Tua såbe täcke!"

Tur att daniel sover tungt.

Häromdagen var vi nere på stan en sväng och gick förbi ett hus med lejonansiken på. Vi gick förbi huset så att hon fick syn på dem ett i taget. Tuva: "Titta lejon!"

"Titta Lejon"

"Titta många lejon"

"Titta Leo, många lejon!"

Flera gånger varje dag säger hon: "Pappalansen. Pappa jobbar sätte lampo" (Dvs pappa åker i ambulansen=firmabilen och sätter upp lampor) eller "Lampa tjasi, pappa laga lampan!"

Hur förklarar man annars vad en elektriker gör för en snart 2 årig liten tjej? Det är klart han åker ambulans och sätter upp lampor hela dagarna!

När vi var på stan härom dagen så gjorde vi förstås det obligatoriska stoppet på djuraffären för att titta på "kina". Ett av marsvinen hade krupit under lite hö. Tuva: "Titta aashi såbe täcke!"

Sedan tittade vi på fåglarna. Tuva: "Titta ANKO!"

Tuva fyller år snart. Här följer en önskelista:

• Kläder i strl 86/(92), Tuva behöver byta ut hela sin garderob... allt är för litet... Gärna från t.ex. affären "mamma barn", vi kommer inte in där med våran vagn... eller nat med bamse på (finns på Lindex). Tuva älskar Bamse och Mimmi...
  
• Pengar till thailandresan som vi planerar göra nån gång... Barnen har ett eget konto också, till "oförutsedda barnutgifter"
  
• ehhh.... kläder?
  
  jag fyller på så småningom, måste ta upp bebben nu. Kram!

http://www.youtube.com/watch?v=IgFwiCApH7E

Kom att tänka på vårat bröllop. Vilket perfekt bröllop det var! Det enda tråkiga var att vi inte visste hur fint vädret skulle bli, så vi vågade inte bjuda fler på festen. Det, och att jag inte han prata och umgås med alla. Men festen blev jättelyckad med strålande vackert väder efter en regning sommar. Myggigt, men ändå...




Tänkte bra lägga upp lite bilder från bröllopet sommaren 2005. fotograf: Sven Torstensson

Här står vi och blir gifta... På bilden är: Prästen Carl-Magnus (?), Daniels småbröder Robin och Jocke, lilla Nathalie, Daniels mamma Anki, min mamma Ulla står i bakgrunden, och Daniels pappa Benny.

Daniel och jag har svårt att hålla oss för skratt, det tar tydligen lång tid att ta den här bilden... (kolla vädret bara!!)

Kolla hur det såg ut på morgonen. Efter en sommar som helt regnat bort börja de dagen med den här härliga dimman:

Själva bröllopsplatsen under asken på Högsby:

Det man inte ser för dimman är utsikten över dalen. På nästa bild kan man se lite hur det ser ut (vi fick nog pussas mer den dagen för alla som skulle fota oss, än vi nånsin gjort ;o) )

Gravid var jag också...

För de som inte var det, blev det så här roligt framåt kvällen.

På bilden: Nettan, Martin, Benny, Anki som flabbar, Annica som ser putt ut, Fredrik som agerade trubadur och några armar tillhörande min del av släkten :)

Benny slavade vid grillen. Nu fick han användning för erfarenheterna från "korvlådan".

På bilden: Jocke (Gizmo) Johansson, Benny, Sonja i famnen på Fredrik.

Vi blev lite trötta framåt eftermiddagen... Här är det Lotta Hartzell som är fotograf.

Finns många fler underbara bilder...