Sirpas sida!

Jag sitter och tänker på min mamma som snart fyller 80 år..

Igår smusslade hon till min en tusing,hon knöglade in sedlarna i handen på mig..mina protester var för döva öron..nej,hon hör bra..men ni förstår vad jag menar=)

Hon oroar sig för min ekonomi nu med allt Försäkringskasse strul..stackars hon=( Men jag vet ju att hon skulle bli besviken om jag inte berättar om mina problem..vad det än gäller.Där är vi överrens hon och jag..att vi alltid ska berätta om våra problem..så därför har jag gjort det..

Men,så söt hon är..liten kroppsligt men med ett stort hjärta!

Hoppas hon hänger med länge till i mitt liv,för utan henne skulle livet kännas så tomt..hon är en krutgumma,så jag ger mig bängan på att hon håller ut många år till av ren envishet=D

Puss till min mamma!

Jag skrev ett långt mejl till min handläggare på Försäkringskassan igår..jag hade en växande ilska inom mig som bubblade..för hon ringer inte tillbaka till mig när jag lämnat meddelanden på hennes telefonsvarare..eller svarat på mejl..de gånger jag lyckats få tag på henne så skyller hon på tidsbrist..

Vilket fall så fick jag ett och annat sagt..utan att för den skull vara otrevlig ;-) Jag klagade framför allt på att jag borde fått veta i förväg att beslutet om mitt sjukbidrag kan dröja 4 månader istället för 3..hade jag vetat det så hade jag ansökt för 4 månader sedan..

Denna väntan är psykisk tortyr!Särskilt som jag endast fått min lilla lön för deltidsarbete denna månad..

Hursomhelst så svarade hon på mitt mejl till slut..

På tisdag nästa vecka ska mitt ärende beslutas,jag kan ringa henne på onsdag för besked!

Tack gode gud,äntligen vet jag när detta väntande tar slut!Vad resultatet än blir..så är det skönt att få VETA!

Meen,jag kommer inte att ge mig om beslutet blir negativt..så faen heller..jag kommer att överklaga och även kräva skadestånd för psykiskt lidande =)

Men jisses..mina fingrar kommer att darra när jag ringer på onsdag..det känns som att det samtalet betyder halshuggning eller glädjefnatt..ojoj..

Jag nyser och snörvlar...kanske är det en biverkning av svininfluensa sprutan som jag fick i onsdags..

vilket fall..önskar er alla en fin helg!

Kram på er!

Känner mig pressad,stressad och orolig inför framtiden..inget sjukbidrag denna månad,kanske inte heller nästa eller i framtiden..hur ska det här gå?Jag läste i Aftonbladet idag att det tydligen inte är någon idè att arbeta deltid ..vilket jag gör..för Arb.förmedlingens nya regler gör så att det tydligen är bättre ekonomiskt att vara helt arbetslös!?? Vad sjukt!

Jag skrev ett inlägg nyss som jag raderade..känndes inte som att det var jag riktigt..försökte skoja,men skojet lät bara bittert och surt..

Hoppas att inte altför många hann läsa det..vilket fall,nu får jag ångest för att jag gnäller..

För det känns så egoistiskt..men jag vet ju att det finns så många i liknande situation just nu som mår dåligt..

Men allt är relativt..det finns alltid någon som har det värre än man själv..man får väl tänka så då...

Men vad då då..det är ju fortfarande jag!

fast i en yngre upplaga..hehe..

Så det så! =)

Fast trots allt är jag glad att jag inte är en fjortis längre,vad lite man visste om livet då..eller,vänta nu..hmmmm...

Det var nog trots allt bra att man inte visste vad som väntar..men alla åldrar har sina bekymmer..

Äsch..jag loggar ut istället för att tramsa här..

Jag ska nog läsa min bok,efter utloggning..som heter "Djungelbarn" (Sabine Kuegler)..den kan jag rekommendera..ett spännande liv har hon levt! Jag har några sidor kvar av den,sedan blir det att gå med raska steg till bibblan igen imorgon..

Jag älskar böcker..att läsa har varit ett stort nöje i hela mitt liv..

Kvällen är tyst och stilla,du har en intressant bok i näven..som fångar in dig i en värld som du aldrig annars kan besöka..det är härligt! Känns det igen? För mig är det som att se på film..jag ser framför mig personerna och platserna,det blir så verkligt..

Men bara om jag vet att de böckerna som jag läser har verklighetsbakrund..jag skulle kunna rekommendera många,men lämnar det därhän just nu..det får bli en annan gång.

Det är den 15:e november idag..den 19:e varje månad brukar mitt sjukbidrag droppa in (förra månaden fick jag det sista före beslut)..jag väntar på besked från Försäkringskassan som borde kommit nu..inget händer..så länge jag inget besked får kan jag inte heller agera..bara vänta..

Jag biter på naglarna..vad ska jag göra om det blir avslag? Det funkar inte riktigt att försörja mig på min lilla lön för arbete 10 tim/v...det räcker typ till hyran..

Det vankas jultider..jag tror det blir en skitjul..nåja..jag kan hämta ljusstaken och lite krimskrams från källaren för att få lite julstämmning..

Fast helst av allt har jag lust att stämma regeringen och Fk..som torterar oss sjuka som verkligen behöver de små slantarna som håller oss vid liv..

Ett liv som vi inte ens önskar oss..men vi är drabbade av något som vi inte kan rå för..

Skäms..ta mig fan!

Asch..hela rubriken kom inte med här ovan..så här kommer den igen då...

Åttahundraåttioåttatusenåttahundraåttioåtta..försök att skriva det här med bokstäver på finska!

Kan ni inte??

Ok..då får jag hjälpa till tydligen..håll i hatten..här kommer det!

kahdeksansataakahdeksankymmentakahdeksantuhattak-ahdeksansataakahdeksankymmentäkahdeksan!

Hoppas allt kom med nu..*asg*..men ungefär så här låter det..skrivs det..

Haha..jisses,jag blir så full i skratt =D

Det är en kompis till mig som skrev detta i ett mejl till mig..hon har en dotter som bor i Irland..dottern tycker det här är så kul att hon ber sin mamma rabbla upp ramsan till sina irlänska kompisar i telefonen..och som de garvar..

De måste tycka att finlänska är en mystiskt språk ;)
Missförtå nu inte..jag vill inte göra narr av språket,jag är själv född i finland..men lite kul är det väl ändå..=)

Programmet handlade om hur två barn upplevde sin uppväxt med en alkoholiserad far..barnen är vuxna nu och pappan avliden i levercancer..deras berättelse var gripande och sorglig..men andades ändå så stark kärlek till pappan..

Barnen var glada att de fick uppleva två år av nyketerhet..att deras pappa lyckades klara av det osannolika..innan levercancerbeskedet kom..

Dottern umgicks med sin far varje dag det sista tre veckorna han hade kvar i livet..det kändes stort och fint! Trots ilska och bitterhet så fanns ändå kärleken kvar!

Jag pratar med min sambo om programmet ikväll..om hur dottern försökt hjälpa sin pappa,oroat sig..nästan slagit knut på sig själv för att hans liv ska bli bättre..men till slut kommit till insikt om att hon inte kunnat göra mer än hon gjort..

Ryggsäcken som hon bar på lämnade hon tillbaka i pappans knä ..hon skulle inte behöva bära på den längre..!

När jag kommit så långt i diskussionen om programmet med sambon så började jag gråta..tårarna bara flödade..jag blev jätte förvånad,tyckte att jag är så stark och så van vid hur det är med min egen pappa..att jag är härdad och insiktsfull...

Men ack vad jag bedragit mig själv..det känns som att en dammlucka öppnat sig..tårarna vill inte sluta att rinna..har jag fått psykbryt??

Jag har väl oroat mig så länge att till slut kommer en reaktion..man kan inte vara stark hur länge som helst antar jag..

Det här programmet + att hemtjänsten ringt till mig idag och berättat om min pappas eländiga tillstånd..så blev det väl för mycket helt enkelt..

Men då gör jag som jag brukar..skriver av mig i bloggen..det känns bra..

Opps..med tanke på mitt förra inlägg så tog visst tramset slut fort..men man kan ju både flamsa och snacka allvar som tur är..

  Jag brukar skoja/retas med henne och hota med att lägga ut foton på henne i bloggen..hehe..så klart gör jag inte det utan hennes godkännande..men den här bilden tror jag hon godkänner=)

Men jag är likadan..är så ofotogenisk att det är skrämmande..tycker jag ser ut som en häxa på alla foton..20 år äldre än vad jag är och ser ut som i verkligheten..förhoppningsvis ;-) Fast om man kollar på min bebisbild uppe i vänstra hörnet så var jag nog inte särskilt gullig då heller..haha..

Fast varför var jag så hårlös då..nu har jag ju värsta kalufsen ju..och klänningen hade mamma sytt..nice..välgödd ser jag onekligen ut..tur att jag inte visste då att jag skulle lida av komplex för mina stora fötter i många år..hehe....men det struntar jag högtidligt i nu..man bllir väl förståndigare med åren antar jag..

Det här var inget viktigt eller intressant,fick bara lust att skriva om det ändå helt enkelt..ibland är det skönt att bara blajja på om ovesäntligheter=)

Nu är det dax igen..folkhögskolan där jag arbetar bjuder all personal i december på fin middag..efteråt vankas teater..och jag tackar nej i vanlig ordning..inte en enda gång på dessa 7 år som jag jobbat där har jag varit med på detta årliga,trivsamma som erbjuds..fast att jag så gärna vill! Varje år tänker jag på detta och får lust att gråta..personalen vet om mina sociala fobier,det är så många som försökt övertala mig under årens lopp..till ingen nytta..

Idag frågar vicerektorn på skolan mig om jag vill komma?Njäää..jag hummar för jag vill ju så gärna!Han förstår..men säger att du kan ju välja det ena i alla fall..typ teatern åtminstone? Men du bestämmer själv såklart säger han.. Om jag ändå kunde bestämma själv!

Fobierna bestämmer att det inte går! Jag fick en liten tanke..om min sambo kunde få följa med på teatern och om jag kan vara 100% säker på att jag kan sitta ytterst i en stolsrad..DÅ kanske det skulle funka! Men så ser jag framför mig alla människor som trängs,rörigt..näääeh,lättare att bara skippa allt..så att jag slipper fundera och oroa mig..

Faen vad mycket roligt jag skulle kunna få uppleva om det inte vore för skitfobin!Ursäkta att jag svär..men så känns det just nu..och det jag menar med att "Uppleva" är egentligen helt vanliga saker för icke fobiker..

För mig är sådant stort..som andra gör utan att ens reflektera säskilt mycket.. Det är så dumt..för jag får höra ideligen att det inte märks på mig att jag har de här problemen..folk blir förvånade..typ grannar och vänner som jag trots allt träffar..

Men Sirpa..du är så öppen och lätt att prata med.. Det är skönt att höra,fast jag kan inte begripa att det är mig de talar om=O I andra sammanhang är jag så osäker..asch,lämnar det här nu..för tillfället..ska försöka peppa mig själv med positiva tankar istället.. 

Men det är som luften gått ur mig efter mina senaste två om Försäkringskassan..

Jag vill skriva om något annat..men näe..inget ploppar upp i skallen..det är tomt=O

I nyheterna ikväll berättas om en kvinna med fibromyalgi som våndas över sin ekonomi..hon har överklagat tidigare beslut..hon kan få vänta på besked i månader..hur hon ska klara sig under den tiden finns inga besked att få..som hon själv säger "Man är så liten och maktlös,en droppe i havet..man har ingen talan"..

Hur ska detta sluta..om alla överklagar så blir väntetiderna ännu längre..det är som en snöboll som bara blir större och större..den rullar snart okontrollerat..

Jaja..nu är jag där igen och tjatar om detta..kan inte låta bli för fick ont i magen efter nyheterna..jag försöker att tänka på annat emellanåt..det lyckas i korta stunder,men sedan snurrar tankarna igen..precis som snöbollen..

När ska det bli lugn och ro??

Det här är en sak som jag funderat på länge..

Varför reagerar inte läkare när deras intyg blir så totalt sågade av Försäkringskassan!?

Deras yrkesheder och pålitlighet är ju ifrågasatt!

Läkaren träffar sin patient,ser och hör hur denna människa mår..gör sin bedömning som han/hon anser är rätt och riktig..skriver intyg efter bästa förmåga..till ingen nytta nuförtiden.

För den sjuke är intyget värdelöst eftersom FK gör sina egna bedömningar..utan att ens träffa patienten..

Detta är en skandal utan dess like!

Det är märkligt att läkarna inte reagerar..de borde ju göra uppror och ställa upp för sina patienter..följa upp vad som händer sedan..inte bara lämna över de sjuka till godtycke..och två sina händer!

Läkarna tycker antagligen att de gjort vad de kunnat efter intygsskrivandet..men där har de i så fall fel tycker jag!

Det är fegt och oansvarigt att bara dumpa de sjuka till "vargarna" och önska patienten "Lycka till,tack och adjö..hoppas det går bra med din ansökan"...

Patienten går hem med en malande känsla av otrygghet,övergivenhet som känns så hopplös..

Det är dags för läkarna att agera,reagera..visa att de står upp för sina patienter och de intyg som de skrivit!!

Min pappa tycker om att prata om sitt barnbarn..min dotter altså..den här historien har jag hört "tusen" gånger..men pappa är gammal och älskar att prata om gamla tider..

Han berättar samma saker om och om igen..så som att det är första gången varje gång..hehe..jag spelar med och låtsas som att jag oxå hört det för första gången..

Vad tjatigt det här lät=)..nåja..

Pappa med fru brukade ta med sig min dotter och fruns barnbarn..(en flicka två år yngre än min dotter) på resor och bilturer..

Flickorna som väl var i 5,6 års åldern sitter i baksätet i bilen..

Min dotter säger att det kanske inte är så bra att hon träffar äldre personer eftersom hon nyligen haft påssjuka(eller var det någon annan barnsjukdom,minns inte) ..för det kan vara farligt för vuxna att bli smittade..

Då säger lillflickan att .."Det spelar ingen roll,för Martti (min pappa) ska ju ändå dö snart...

Min pappa var i 50 års åldern då..haha..oj,vad det skrattats åt detta under årens lopp..Den här historien berättar min pappa om och om igen..ikväll skrockade han belåtet där han satt i sin rullstol..78 år gammal..(han frågar mig om det stämmer,är han 78?..(jodå pappsen,det stämmer)"Tänk va,jag lever FORTFARANDE" säger han=)

Jag kollade in på Google Analytics nyss och såg att en bloggbesökare googlat på "Sirpa mördad"=O

Kändes lite olustigt måste jag säga..gulp..men som ni märker så är jag still going strong ;-)

Nåja,jag förstod att jag inte ska ta det så bokstavligt eller att någon önskar livet av mig..tack och lov..

När jag forskade vidare i saken så hade besökaren ifråga hamnat i ett inlägg som jag skrivit för ett år sedan..som handlade om löjligt låga straff för mord..puh!

Men ändå..det kändes lite ruggigt att läsa den meningen..

Jag känner mig uppgiven..ringde ändå till henne idag och bad om ett möte för att kunna tillägga saker till min ansökan om sjukbidraget.. Jag har haft tid att fundera sedan jag skickade in läkarintyg m.m..det känns som att det finns mer som jag vill få sagt..

 Även om det inte hjälper så har jag ändå gjort allt jag kunnat..fast hoppas att jag inte får tunghäfta när jag sitter där..risken finns när tankarna bara snurrar i skallen..

Jaja..det blir som det blir..

Så är det ju vet alla som gjort det..huja..nu finns det bedövningar som tur är..

Men tänk förr när ingen smärtlindring fanns att få..tänk vad vi kvinnor måste utstå när vi föder..ändå gör vi om det om och om igen=)

En tanke som slagit mig är att..om det var män som födde barn,skulle mänskligheten varit utrotad för länge sedan då? ;-)

Jag födde min dotter 1973..på Södersjukhuset i Stockholm..en kall och regnig oktoberdag..minns smärtan som plågade mig i 13 timmar innan jag fick epidural bedövningen..ryggmärgsbedövning...

Sanna mina ord..det var som att hamna i himmelriket när all smärta försvann..innan dess önskade jag att någon skulle slå mig i skallen med en stekpanna så att jag kunde få domna bort=O

Efter bedövningen var det bara glädje..jag kunde hänga med i det stora som hände,vara närvarande..

Jag var bland de första som fick den bedövningen..och som tur var födde jag under "kontorstid" annars hade det varit kört..

Jag var så pigg när jag födde att jag låg där och räknade all sjukvårdspersonal som stod som en ring runt min säng och kollade..de var 13 stycken! De var så nyfikna och intresserade av att se en förlossning med denna nya bedövning..

Kändes lite som att vara försökskanin..men det bjuder/bjöd jag på=)

För ett sött flickebarn blev fött..av mig som bara var 17 år..ett barn själv..

Visst är det knepigt att vara en så ung mor..men jag har aldrig ångrat mig en sekund..jag är så stolt över min dotter som är mycket klokare och förståndigare än morsan sin=)

Jomen..bara några tankar så här på kvällskvisten..

Agnes-Nicole Winter är skådis..ursäkta mig,men jag hade lust att gömma mig bakom skämskudden när jag såg klippen från hennes film "The gold & the beautiful" i gårdagens program..snacka om B-film och B-skådesspeleri!

Men det värsta av allt..på mötet som hon har med sina medarbetare så överöses filmen med lovord,av dem själva..fantastiskt..underbart..nu ska här tjänas pengar eftersom så många är intresserade av att distribuera den..Jag får en känsla av att alla som var på hennes visning var där för att festa och visa upp sig själva..gratis drinkar och käk sitter väl aldrig fel..

Men..snälla..ingen självbevarelsedrift alls verkar finnas..filmen har kostat multum att tillverka..och kontraktet som rasslade in från hennes fax var inte bra..går inte att godkänna enligt henne..vad hade hon väntat sig?

Det blev prat om att filmen skulle ev. visas i biografer..men summan av kardemumman blev att det nog var bättre att satsa på DVD direkt...klokt tänkt..

Men..det finns 300 distributörer till som hon ska kontakta..lycka till... fast hon är rar tycker jag..genuint rar..en go kvinna,fattas bara lite självinsikt=O Om hon kunde skulle hon väl säga det samma om mig..det sista i meningen altså ;-) 

Surt sa räven..men underhållande är de fruarna emellanåt=)

Maria(heter hon Maria?) som är så glad när hon får ostkrokar (bågar)från Sverige..eller kan köpa ett kylskåp fyllt med godis till hela familjen för egna pengar..jag tycker hon är gullig faktiskt=) 

är bara en tvärhand hög..så mjuk och god=)

Trots att jag är medelålders så känns det ändå som att jag är hennes lilla flicka..

Min dotter som bor i Spanien ringde mig häromdagen..hon sa att hon får abstinens om hon inte hör min röst på ett tag..De orden gjorde mig glad =)

Så kände jag med MIN mamma idag..det är så skönt att komma hem till henne när jag känner mig febrig och eländig..ingen utom mamma kan väl tycka så synd om mig då ;D

Det är skönt att få vara liten ibland...min abstinens är stillad för stunden ..hehe..

Jag känner mig sjuk=( Hoppas att det inte är något "svinaktigt" på gång=O

Jag har lust att grymta i alla fall..klaga altså;-) Det känns skönt att gnälla..ibland..