Cirkusen fortsätter..

Galenskapen tar inte slut..

Förra veckan blev det bestämt att mamma skulle till Långbro Park,vilken dag som helst säger den läkaren som jag pratar med då..men nej,det drar ut på tiden..det blir på måndag får jag veta….vad som hände i lördags har jag redan skrivit om,efter det traumat så pratas det om att mamma INTE ska dit..hon är nog för svag..dock får hon fortfarande dropp.. Droppet skulle tas bort tidigare en dag (NÄR det var minns jag knappt längre)….nu är det slut snart,det handlar om timmar eller dagar.nejdå..när jag kommer till mamma dagen efter så ligger hon ändå där med dropp och sköterskan som jag pratar med då är helt oförstående..det är väl klart att hon ska ha dropp? Jag är samtidigt lättad men förvirrad..

Igår,på söndag kommer ännu en läkare och pratar med mig..Hans bedömning är att hon SKA till Långbro trots allt,hon är tillräckligt stabil för att klara transporten..det är ju sådan platsbrist på Huddinge sjukhus..bla..bla..absolut ska hon dit på måndag,idag altså..är det nu riktigt säkert,frågar jag?

Ja,absolut..det är bäst för din mamma,hon får bästa vården där,sköterskan som sitter med nickar instämmande..ok,då litar jag på det då! Läkaren och jag tar varandra i handen och han hoppas att jag känner mig trygg med detta beslut!

Det går bara en timma..så kommer sköterskan in till oss i mammas rum med andan i halsen..Sirpa,jag måste ju berätta..”Jag har pratat med översköterskan på avdelningen..HON säger att det kan dröja flera dagar innan det blir transport”..”Jag är ledsen”säger hon..

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta hysteriskt!! Jag blir nästan mållös..jag var ju inställd på Långbro nu,imorgon!verkligen! Det är ju trots allt bråttom..mamma är ju faktiskt döende!VAR ska hon dö?

Jag kan inte sova inatt..ligger och grubblar..vad ska hända härnäst? Mer galenskap?

Naturligtvis..idag på morgonen så ringer ytterligare en ny läkare hem till mig..Han har varit hos mamma och bedömer att hon inte ALLS ska till Långbro Park,överhuvudtaget..han anser att droppet ska tas bort,ingen antibiotika..det vore att fördröja hennes lidande (hur många gånger har jag hört detta nu?)..med andra ord,bäst att hon får dö nu..han vill försäkra sig om att jag känner mig bekväm med det beslutet? Jag har svårt att få fram orden..kämpar med gråten..säger att jag är trött på detta..gör bara vad som är BÄST FÖR MAMMA!!

Idag när jag sitter hos mamma är jag yr och utmattad..pratar ändå med henne,om allt möjligt..hur generös och rar hon är,det tycker alla..vi ska hålla varandra i handen alltid..hur glad jag blev i lördags när hon log mot mig o.s.v..hennes kinder ser mer insjunkna ut idag,jag sitter och stirrar på hennes bröstkorg och vid varje harklande andetag tror jag att hon ska sluta andas..jag nästan önskar att det ska bli så..det låter väl hemskt,jag får våldsamma skamkänslor..hur kunde jag ens tänka tanken! Men jag orkar snart inte själv längre..

Hon kämpar dock på..hennes andetag är så sövande..och jag kämpar med att hålla ögonen öppna..hänger över kanten på mammas säng,försöker slumra lite..det går inte..och stolarna i rummet är så obekväma..jag vill prata med sköterskan,men orkar inte leta efter henne..trycker på en röd knapp på väggen,de har ju sagt att jag kan trycka..

Det är fel röda knapp,det är den bredvid sängen jag skulle tryckt på….tre personer kommer inrusande i rummet..ingen fara,jag vill bara prata med sköterskan!Men jag känner mig rätt nöjd med att fått lite fart på dem När sköterskan kommer säger jag att jag inte orkar mer..måste hem och vila en stund och förklarar att det är omöjligt att sitta i de obekväma stolarna i timmar!Särskilt när man själv är trött!

Hon ska se till att det finns en fåtölj i rummet när jag kommer tillbaka..det tror jag vad jag vill om! Mitt förtroende för sjukvården är lika med noll just nu!

Det känns förfärligt att lämna mamma,men jag klarar inte att vara där dygnet runt..jag kopplar förstås inte riktigt av här hemma trots att sköterskorna vet att de måste ringa mig genast om det blir någon förändring i mammas tillstånd,då kommer jag med taxi på direkten..åh,denna anspänning..=O

Oj vilket långt och jämmerligt inlägg det blev till slut..men jag måste skriva av mig!

Inatt drömde jag att min mobil ringer (som jag har bredvid mig hela tiden)..jag springer i ett trapphus,upp och ner i trapporna,hittar den inte..hinner inte svara..men det var ju bara en dröm...