Jag går till hennes hem för att kolla posten,men jag mår så dåligt..hennes skor och jacka är det första jag ser när jag öppnar dörren..jag vet att hon aldrig mer ska ha dem på sig..jag ser brev med hennes namn på...min mamma är som i ett ingenmansland..levande men ändå inte...
Det är ju hon som borde ta hand om sin post! Öppna kuverten med sin guldfärgade ”kniv”..den där brevöppnaren som hon alltid använt..det känns som att jag gör intrång i hennes privatliv! Men jag måste ju..kolla räkningar och dyligt..
Jag öppnar hennes kylskåp varje gång jag när jag är där..jag har tömt det mesta..men av någon konstig anledning så kan jag inte förmå mig att kasta de små tetrorna med hennes favoritdricka..Lingondrickan,henne favorit dryck..jag kan bara inte!
Så länge lingondrickan finns kvar,så lever hon!
barbis