Kaos!

En sköterska från mammas avdelning ringde till mig kl 6 i morse..hon säger att jag/vi borde komma för hon trodde att mamma var nära att avlida när de vände henne i sängen..herregud..vi kastar oss i en taxi!

Bilresan går såååå långsamt,varje minut är dyrbar..jag MÅSTE hinna fram!! Sambon och jag rusar in i hennes rum..mamma sover..tack och lov!

Hon vaknar efter en stund och tittar på mig med stora runda ögon och LER..hon ler två gånger! Jag blir så lycklig..har inte sett hennes leende på länge..hon tittar på mig länge innan hon somnar igen..

Vi har varit hos henne i 10 timmar men måste åka hem för att försöka få lite sömn,jag har inte sovit många timmar de senaste nätterna,måste sova..annars kollapsar jag..mamma verkade ganska stabil,annars hade jag inte kunnat åka hem..

Det finns ju inga garantier,jag bara hoppas på att jag är där när det oundvikliga sker..mamma håll ut!!

Jag kan inte låta bli att tänka..tänk om mamma faktiskt var döende på morgonen,men bestämde sig för att hänga med ett tag till när hon såg mig=) Det är väl inbillning..men man vet ju aldrig!