En av världens mest kända dikter sas det när jag lyssnade på radion om den här dikten idag...Inte visste jag det. Vad jag däremot visste direkt och efter en endaste textrad eller två att den var vacker...Shakespeare...något för bloggens poeter att försöka överträffa? ;)
Först sjungs den av David Gilmour från Pink Floyd.
Häng med i texten här om ni vill:
| Shall I compare thee to a summer's day? | |
| Thou art more lovely and more temperate: | |
| Rough winds do shake the darling buds of May, | |
| And summer's lease hath all too short a date: | |
| Sometime too hot the eye of heaven shines, | |
| And often is his gold complexion dimm'd; | |
| And every fair from fair sometime declines, | |
| By chance or nature's changing course untrimm'd; | |
| But thy eternal summer shall not fade | |
| Nor lose possession of that fair thou owest; | |
| Nor shall Death brag thou wander'st in his shade, | |
| When in eternal lines to time thou growest: | |
| So long as men can breathe or eyes can see. |
|
| So long lives this and this gives life to thee. |
|
Svenska översättningar fanns det en del av, jag valde den här gamla, vill ni se några till finns de här: http://www.shakespearesallskapet.se/sonett18.pdf
Carl Rupert Nyblom
Skall med en sommardag jag dig jemföra?
Du är dock mera mild och älsklig än.
Majs ljufva knoppar brukar stormen störa,
Och sommarns fröjd – hvad är så kort som den?
Ibland för häftigt himlens öga glöder,
Ibland dess guldblick är af dimmor gömd;
Ja, hvarje skönhet, som naturen föder,
På något vis är till förändring dömd.
Men aldrig skall din sommarglans förflyta
Ej du förlora skall hvad skönt du fått,
Ej i sin skuggverld döden med dig skryta,
Då med min dikt odödlighet du nått.
Så länge menskor andas, ögon skåda,
Så länge lefver den, med den – I båda.
R. Poetintresserad på gamla dar, vem kunde trott det? :)
-M-
Rog
Rog
Rog
Rog