grandebardas blogg

Ska man återuppta bloggandet?
En tappkran för både sött och beskt.
Så många bokstäver har jag inte bjudit på
så de alla ännu har tagit slut.
Det ska bara ge mig något. Vad det
ger dig är för mig av underordnad betydelse.
Detta är vad jag skrev idag. Adjö!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Har det tänkt klart?

Hej!
Jo jag är en sådan där miffomänniska. Jag miffar på sånt som kladdslöddret i centrum inte fattar. Sånt som är viktigt på riktigt. Som kostnaden för direktverkande el. Som priset på färsk kyckling och nyttan av ett restriktivt datoranvändande.

Fy satan vad tråkigt. En medveten människa. Ja så är det. Om man levt ett tag. Inget är gratis. Det är säkert! Jag vet av smärtsam erfarenhet.

Man får vara försiktig om vad man önskar sig. Själv önskade jag mig en vit och kall vinter. Se goddag då. Det blev det. Och att ha det mindre kallt i bostaden kostar mig en förmögenhet jag inte har.

Om vintern hade varit en person hade jag tagit nacksving på vederbörande och väst i örat på densamme - Det räcker nu, alla fattar!

Men det är som det är, bara att bita ihop och ta spjärn.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Julaftonsaftonblogg. Nä, jag är inte ensam.

Min gamla hund håller mig sällskap samt Katatonias senaste och ingen mindre är Jack Daniels. Sämre kan man ha det. Dagen har varit fin. Firat jul hos bror med familj. Julbord och stojiga syskonbarn. Och inte helt överraskande fick jag som har skägg vara tomte.

Fast detta var nog mitt sista framträdande. Alla syskonbarn har passerat åldern då magin börjat blekna. Läge att lägga av när man är på topp. Hellre ett original än en blek kopia som det sagts.

Här ute på landet är det lugnt och skönt. Vi slipper ännu smällare och fyrverkerier. På gamla adressen har det säkert varit stökigt nån vecka redan, det kan jag säga med sju års erfarenhet. Skönt att få nya.

Om jag firar nyår i husvagnen får väder och vind avgöra. Min husvagn är gammal och otät och när det går under nollan är det allt annat än behagligt att bebo den. Om det bara är fyrverkerier vid tolvslaget här på nya adressen kan jag alltid vrida på stereon och låtsas som om det regnar (miljöförstöring) från himmelen. Hoppas jag.

Snart dags att koka upp en kastrull pasta. Trött på potatis redan efter två dygn. Lågenergiföda. Jag tror jag lyckats köpa i mitt liv, den dyraste julskinkan. Tänkte som så att köper jag skinka i liten butik på landet med små kylar får jag tag i en liten skinka som jag hinner äta upp innan den dör av hög ålder. 1,4 Kg kostade 108:-. Färdigkokt förvisso men ...

Nä nu ska jag fnurfa vidare på nätski medans pasta med frysta grönsaker får koka upp på spiselen.

God Jul alla Bloggläsare!

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Det är kallt. Ute. Det gör egentligen inte så mycket. Jag är oldschool. På vintern ska det vara snö på backen och minusgrader i luften. Det blir både ljusare och fräschare, ja iallafall om man lyckas ta sig ut ur storstädernas söndersaltade svartblask.

Under (allt för) många år hyrde jag bostad av allmännyttan. Nu när jag inte längre gör det inser jag åtminstonde en sak jag saknar. En fast energiavgift som så ofta förekommer. Det är min erfarenhet. Tänkte efter när jag flyttade och fick min första elräkning. Oj! Separat elräkning har jag inte betalt på säkert femton år. Och vad dyrt det är!

Nu när det helt plötsligt blivit kallgrader under vinterhalvåret kan Sverige inte leverera egenproducerad energi utan måste importera. Det medför att priset per kW knasar iväg uppåt likt en nyårsraket. Och jag som nyss bytt från fast till rörligt. Fan det här blir rörigt. För varje sådan här uppenbarelse ökar min förståelse för att människor utan egen förskyllan brakar mellan stolar. Hamnar hos kronola och i slutänden hamnar på gatan.

En annan baksida av kallväder ser jag på min åldrande hund. Han har ont i lederna. Det kom ju lite plötsligt det här kalla och blåsiga. Och jycken är inne på första bonusåret om man tror på det generella begreppet att stora hundar förväntas bli mellan åtta till tolv år. Han blir nio om en månad. Det här kan vara våran sista vinter ihop. Jag är inte så självisk så jag låter en hund lida hellre än att ta det svåra beslutet att befria en gammal jycke från sina plågor. Jag önskar bara att det vore lagligt att få göra det hemma där hunden ändå känner sig trygg.

Jag borde känna mig förnöjd. Se det ljusa. För det finns sånt och så gammal och bitter hoppas jag att jag ännu inte blivit. Samtidigt har jag det här svarta i själen som skymmer den lilla sol som dock lyser igenom då och då. Det där som skickar in tankar i skallen av allt annat än positiv karaktär. Men nu tar jag mig ett par vita dagar med flit för att kunna vara där för min hund nu då han har det extra besvärligt. Fast den metoden är ju ingen humörhöjare i dessa kalla dagar.

I ett annat liv hade jag många lika tokiga polare som var som jag eller som stod ut med en som jag och vice versa. Då hade jag tagit med min då friska och skogstokiga jycke, dragit ihop ett gäng likasinnade skäggmiffon och anordnat en pulk och glöggafton i närmaste skogsbacke. Då hade jag inte heller svår ledvärk som jycken och inte heller nån diabetes som begränsar mig på sätt jag har svårt att förklara i korthet.

För nu får jag korta av mig här en smula. Datoranvändningen har sjunkit. Från ganska hög till väldigt låg. Dels för att jag ofta är låg och faktiskt kan känna mig ensam, till och med på internet. Samt som en energisparande åtgärd. Många bäckar små ... fryser till, kan jag tro.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Saker som jag undrar över:

Vem vaccinerar de bostadslösa, uteliggarna, de psykiska snedseglen?

Varför uppstår det en debatt om cigarettrökning hos fiktiva roman & filmgestalter?

Hur kommer det sig att så många så gärna är "emot" istället för "för" i alla sammanhang?

Det finns fler funderingar, de ploppar väl ut här och där i följande text.

Ja vad fan vad det nu jag skulle skriva om? Julhelvetet ockupperar en del tankemöda. Här gäller det att huka sig och slingra sig runt det mest avskyvärda frotterandet och socialgnuggeriet.

Lucia runt knuten, ett satans påfund. Stackars barn som spökas ut till Klu Klux Klan-spöken, körs upp i ottan för att med ynkliga röster och brandfarliga, stearindroppande ljus stappla runt i skynken och strutar och förnedra sig.

Jag ser i min omgivning hur mer och mer osmaklig energiförstöring i form av plasttomtar, renar och annan helgromans bekläder hus och byggnader. Fasansfullt. Det mest osmakliga är nog dock de som tävlar i flest lampor/hus i villasamhällen. Snacka om att skjuta över målet.

Ja och hur var det med de stackars grisarna? Blir det försummad skinka på julborden. Får man ta en sup till maten (eller snarare ett helrör - med anledning av kvällens debatt på TV4 - Ekdal/Birro) Här i min kabyss är det garanterat barnfritt iallafall. Skål tamejfan!

Och så ska det hällas leksaker över barn som redan har allt på julafton. Själv fick jag en rostig burk och en vass pinne julen -75. Det höll mig sysselsatt i många ljuvliga år. Tills julen -79 då jag stal en trasistorradio och började sniffa spritpennor, det var då det började gå utför.

Nähe, dags att ge hunden stryk och skrämma skiten ur grannkärringen.

Hasta luego you low ridin punks!

/grandebarda