grandebardas blogg

Det blir kallt. Fötter och händer fryser. Skydd blir allt svårare att finna. Alla bra skydd är upptagna. Det svider inombords. Oron stiger, var att ta skydd inatt?

Julhandeln förutspås ta nya rekord. Trots världens finanskris spenderas miljardbelopp. Vad köps? Junk!

Köp en en Fleecefilt, ett par termosockor och en varm mössa. Ge det till Stadsmissionen. Gissa om det kommer till nytta. Jävlas inte med de krakar som söker värme i ditt soprum. Skulle du vilja sova i det?

Kärva tider är än kärvare för våra olyckligt lottade samhällsmedborgare. Alla glätta skyltningar och erbjudanden i skyltfönster är som ännu ett hån för dessa stackars medborgare. Ett hån i en trave med hån staplade på varandra högre än  Fuglesagns samlade svårigheter vid den senaste rymdpromenaden. 

Varför skriver jag detta?

Det beror på att jag själv upplever min egen ekonomiska situation som gränsande till det berömda "utanförskapet".

Blir det ett par spänn dyrare och mina gamla föräldrar dör och jag inget ärver hamnar jag på gatan. Av ren envishet har jag en gammal husvagn på en campingtomt. Min sista utväg. Garded. Soo far.

Jaq skulle gärna jobba. Tro inget annat! Efter 20 års "utanförskap" som det gärna kallas, är mina chanser in i den off, eller in - officiella sektorn i princip obefintlig.

Vem vill ha en f.d.  timanställd inom långvård/hemtjänst, städare, chaufför, lagerbiträde o.s.v. med 9 års grundskola i anställning? En som jobbat rygg, knän och leder av sig på låglönejobb? Skit samma om denne arbetssökande hade 5:a i konst efter grundskolan. Värdelös!

Bitter, jag?

Nä. Konsekvent och realist? Yepp!

Utanförskap har många ansikten. Jag har ett. Går inte att bunta ihop. Skit samma vilken färg regeringsalternativen har. De lever inte i den verkliga verkligheten. Skulle Fredrik eller Mona gå i mina skor en vecka skulle de klappa ihop och gråta sig till sömns. Om de tilläts att sova.

Fan ta er folkvalda! Folket vet att ni inte har en aning om hur det verkligen är. I den verkliga verkligheten. Visste NI DET skulle det visas större verklighetsförankring.

Somna hungriga och frusna .... 

 /grandebarda

Nån som känner till eller har lust att hjälpa en gamling att få lite rätsida på det mest grundläggande när det gäller Second Life? Verkar kul, roligare än alla dessa dussincommunities och en lämplig syssla inför och under vintern. Tacksam för alla svar.

/grandebarda

Höger ben över vänster knä, redo att blogga.

Idag när jag gick upp blev jag förvånad. När jag gick till hinken med hundmat i hallen låg där en kortlek i obruten förpackning på golvet. Det är bara jag som har nycklar hit. Ingen har varit här på över en vecka. Jag äger inga kortlekar. Var kom den ifrån?

Hörde häromveckan en man som sa till en annan: "Det är svårt att känna sig manlig i en Skoda Felicia." Jag tänkte som så att manlighet som mäts i fordon nog kanske är motsatsen i kalsongen.

Min hund har blivit gammal i höst. Från att vara en vuxen frisk hund till att vara en till synes gammal trött hund. Imorrn ska vi till veterinären. Det kan ju vara något som går att åtgärda. Jag hoppas. Han är ju "bara" knappt nio år.

Om tålamod är en dygd skapar Tele2´s telefonköer många odygdiga medborgare. Nog för att jag redan upplevt märkliga, korkade telefonköer, kundtjänstmänniskor,  som tycks ha rekryterats från Samhall - förståndshandikappade. Men vem älskar inte miffon?

Det är skönt här ute på landet. Närmsta granne - en kyrka. Klockan klämtar några minuter varje lördag. Kor och hästar och höns. Människor nära jorden. Högt i tak. Det här var en höjdare.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda

Bloggar inte för jag gjorde den stora dumheten att flytta för ca:6 veckor sedan. Sedan dess har jag således inte varit uppkopplad. Urk! Återkommer när och eller om jag blir uppkopplad såvida jag inte hinner dö av hög ålder innan dess.

(Tele2 - Born to act cheap)

/grandebarda

Å jag packar och skruvar, river och röjer å hej och hå.

Tiden går lite för fort just nu. Alltså i förhållande till vad jag har kvar att göra. Och då har jag ändå hållt på dagligen de senaste tre veckorna.

Men det blir nog bra i slutändan får man hoppas. Första flytten på sju år, man är väl lite ovan. Men söte käre Jesus vad med bråte jag samlat på mig.

När jag flyttat klart börjar jag om från början. Det ser jag fram mot. På riktigt. Då ska jag bygga bo. Den adress jag dvalts på de senaste sju åren var en nödlösning. Därför brydde jag mig aldrig om att göra det hemtrevligt. Det blir det ändring på sen.

Men den processen ska få ta tid. Förhoppningen är ju den att jag om ett år som senast flyttat klart i detta jordeliv. Jaja, om sånt vet man aldrig. Man kan bara hoppas.

Hasta luego you low ridin´ punks!

/grandebarda