En kärleksförklaring till julhelgen

Saker som jag undrar över:

Vem vaccinerar de bostadslösa, uteliggarna, de psykiska snedseglen?

Varför uppstår det en debatt om cigarettrökning hos fiktiva roman & filmgestalter?

Hur kommer det sig att så många så gärna är "emot" istället för "för" i alla sammanhang?

Det finns fler funderingar, de ploppar väl ut här och där i följande text.

Ja vad fan vad det nu jag skulle skriva om? Julhelvetet ockupperar en del tankemöda. Här gäller det att huka sig och slingra sig runt det mest avskyvärda frotterandet och socialgnuggeriet.

Lucia runt knuten, ett satans påfund. Stackars barn som spökas ut till Klu Klux Klan-spöken, körs upp i ottan för att med ynkliga röster och brandfarliga, stearindroppande ljus stappla runt i skynken och strutar och förnedra sig.

Jag ser i min omgivning hur mer och mer osmaklig energiförstöring i form av plasttomtar, renar och annan helgromans bekläder hus och byggnader. Fasansfullt. Det mest osmakliga är nog dock de som tävlar i flest lampor/hus i villasamhällen. Snacka om att skjuta över målet.

Ja och hur var det med de stackars grisarna? Blir det försummad skinka på julborden. Får man ta en sup till maten (eller snarare ett helrör - med anledning av kvällens debatt på TV4 - Ekdal/Birro) Här i min kabyss är det garanterat barnfritt iallafall. Skål tamejfan!

Och så ska det hällas leksaker över barn som redan har allt på julafton. Själv fick jag en rostig burk och en vass pinne julen -75. Det höll mig sysselsatt i många ljuvliga år. Tills julen -79 då jag stal en trasistorradio och började sniffa spritpennor, det var då det började gå utför.

Nähe, dags att ge hunden stryk och skrämma skiten ur grannkärringen.

Hasta luego you low ridin punks!

/grandebarda