Bara jag

så det så.

 

jag är en sån som inte bryr mig om synliga motgångar dom går alltid att fixa, men det är dom inre som gör ont ont ont dom som bara finns där helt plötsligt och man vet inte hur man ska lösa dem hur man skall få dem att försvinna. Att ta en omväg gör mig inte det minsta, men att börja gråta utan anledning dödar mig sakta.

 

med tiden

just smiling. but I'm sooo tired.

 

just calling to tell you

I just want to.. rip it all apart. se it all go to waste. I just want to leave it. but i don't have the energi to even walk to my place by the water, mabye 'cause i would just want to jump, jump, jump out there. wondering how long time it will take to get up if nobody dose anything, wondering how long time that will pas before my last breath. like yesterday when i was trapped in a corner, maybe i should just sit there and freeze to death but you were in a walking distance and my calling for you is the strongest. fuck fuck fuck i hate this I can't take a breath with out feeling sick sick sick! i fucking hate it.

i don't know where it came from but now it's here. and it feels strange, and i don't know who you are, bad spirit in my cheast. i just want to sleep, but hey it's half past eleven at night, but i'm wainting for your call. i'm scared cause that's what love is all about. I'm scared, for you to see how randomly booring black and white i am. so bad at every thing, just a master in wrong wrong wrongs.

Jag är en människa fylld av tvivel, det är så lätt att tveka så lätt att dansa vid kanten istället för att hoppa ner. Men det var något med dina ögon, dina läppar och dina fingertoppar, som gör att jag dansar så nära kanten att jag vet att jag snart rammlar ner, ner, ner.

& jag är inte rädd. jag kryper bara närmare dig. där i mörkret. För det är tryggt och underbart läskigt på samma gång. För jag är en människa fylld av tvivel & ibland kan jag tvivla & ibland ska man tvivla för det är bäst så för människan. men du ger mig ingen anledning och jag ger knappt mig själv någon trots att jag är bäst på att förstöra.

Så är det härligt med fjärilar i magen för jag trodde att dom bara var en klyscha, att dom bara var en fantasi. Men med dig är dom så äkta, både blåvingar och påfågellfjärillar flyger omkring här. Och jag tänker inte vara en girig fjärillsfångare, jag skall inte ta bort mjölet från deras vingar och slå ihop dem i en gammal dammig bok. Dom ska få flyga fritt. så som fjärliar ska.

 

Det kallas Kär skulle jag tror.

& jag trodde aldrig att det skulle kännas så här bra.

För jag vill bara skrika, ha vår och dansa på sommarängarna.

 

E hjärta T

Jag är glad, lycklig helt enkelt.

men varför vill jag då gråta där i mörkret?

Varför känns ingenting bra?

Varför gör det så ont?

Att vara bara jag.

 

Ensamheten är starkare än tusen händer, när ingen av dem är din.

 

 

Erika v

När leendet kryper på verkar orden springa bort, för jag har som vanligt svårt att hitta dem i mitt lyckorus. Det gör mig rädd. Jag vill inte springa för långt och springa bort. Jag vill inte, jo jag vill. i ditt leende vill jag det. Men jag vill inte gå vilse, jag vill inte rammla över rötterna i skogen, fasst jag redan fallit för dig, flera gånger om. Jag vill inte få skrubbsår på den hud som jag blottat för dig. jag vill bara vara hel. Jag är energi, jag kan springa hur långt som helst på lycka, så håll mig lycklig. jag har en tendens att rammla ihop annars, jag har en tendens att komma på hur dålig kondis jag har just då. Så håll mig lycklig. Började skolan idag, det har varit oväntat skönt att vara ifrån allt och alla. dock verkar schemat förjävligt inför våren. men det löser sig nog som det mesta. Planen inför våren är iaf, att börja simma med malin i veckorna och dansa salsa med eva. hoppas på det. planen är oxå att få le mot dig. När solens första strålar närmar sig dör stearinljusets låga och i ljus och rök framträder den nya verkligheten, mellan en natt och en dag. Skåda med dina gamla ögon för att ej bländas av allt nytt. Andas in och smaka på luften och lukten av stearin. Om du ler så vet du. Då vet du allt du behöver veta. Men den enda som kan le är du. Ingen annan kan känna lyckan i ditt bröst innan den avspeglas i dina ögon. Blås, blås ut ljuset. En ny verklighet att vänta.

2006-jag glömmer dig gärna.

Vet inte varför men det här året har gjort ont, ont, ont. jag är bara så glad att det slutade så underbart trotts att det inte hade någtra förutsättningar för det.

Året började med hopp, jag minns att jag längtade till våren. Den stora dumma vintern skulle försvinna då och den skulle ge ett vi tillbaka. Ett vi som egentligen bara var bortkasstad tid. Våren kom och inget blev bra, men det tog en sommar för mig att förstå det. Men på våren var det west side storry; tårar och glädje. Hype; nya vänner och skratt. Sommaren kom, minns den knappt, systern försvann men återvände som tur var, vet inte hur året skulle ha blivit utan henne, men förmodligen oumbärligt. Hösten kom med alla dess förändringar och snedsteg. Det var en höst på nålar, en höst som gjorde ont, ont, ont. En ny skola och en ny stad. nya vänner, nya miljöer och nya regler. men jag träffade de gamla för lite. svävade bort. Men när allt var som mörkast blev en enkel promenad till stationen en vacker vändpunkt.

2006-tack för allt, men nu kan du dö.

1/1 2007

Klockan slog 00.00, det luktade rök men inte nyår, jag letade efter dig. jag hittade dig vid granen, raketerna smällde, folk jubblade, och jag såg bara dig. Vinglig på rött högklackat av lycka. För en stund snurrade hela världen och jag lät den snurra. champange och cigarrer. det luktade nyår, rök, campange och mest du.

Perfektion.

 

 

Ge mig ett år fyllt av lycka, allt behöver väl inte vara så komplicerat?

Ge mig ett år fyllt av vänskap, kärlek o hopp. det behövs här.

 

 

detärsköntattkunnalesådärfåningtnärdulerlikafånigttillbaka.

Sitter i ett kök. Julen närmar sig och det känns oförväntat bra. Dock är min adventljusstake gjord av 4 stearinljus, men det är känslan som räknas och känslan är rätt.

Det var en helg som drog mig tillbaka i tiden en liten bit. Vi åkte tåg min vän. 16 underbara minuter. Det var sedan fest och nya ansikten. Det var Hélena och Fanny och sedan alla gamla annsikten som var härliga att återse. Sedan nytt annsikte, ett annsikte som uppenbarade sig för 3 veckor sedan. Ett annsikte jag önskar jag kunde se varje dag. Det finaste. Lovad picknick.

Nyårsafton. Ge mig ett nytt år, ge mig dig.

ERIKA

det är är ingen vinter utan snö.

vi är snö

min vän, vi är snö.

och jag kan bara le och det var länge sedan  jag kunde det, länge sedan jag hittade något att le åt. och delar av mig är rädd, rädd att du är som alla andra, bara en idiot, men du motsäger dig det hela tiden och bevisar att du är bättre. tydligen gick kniven djupare än väntat så ta mig som en skadad fågel, alla störtar vi förr eller senare. Men lär mig att flyga. min vingar flaxar bara du ler så sluta alrig med det. svanar dras till andra svanar.

 

och inte heller denna helgen är det vi. men nästa eller kanske nästa. Någon dag skall tiden bli vår igen.

 

1:a Advent och snart är julen här. lskigt men det ska bli myspys med lite julstämning, bara man hinner med allt man skall.

 

Du sa kassta dig ut och fall så fångar jag dig om jag faller. Så nu kasstar jag mig ut, för jag vet att du är sarkast i världen (:

Le, jo nu ler vi. Hela världen har en fin lyster. Difusglöd i photoshop. Det är liksom finare nu, lite mer redigerat. Så le bara le. jo nu ler vi.

 

<3

Nu är kramarna lite längre och lite hårdare. Det både skrämmer mig samtidigt som det gör mig trygg. På något sätt dras vi närmare varandra nu. Kanske är det för att vi inte längre äter frukost tillsammans varje lördag, för att vi inte jagar varandra i trapporna längre, för att vi slåss inte om TV-dosan. Kanske är det för att vi inte längre sover under samma tak.

Och så ser man sin barndom ta slut. Det som man vet en gång hände för ens mamma och pappa är nu en historia som upprepar sig på nytt. Ett hus skall bli tomt, tre nya lägenheter skall fyllas och så har nya verkligheter bildas.

Och det är något gåtfullt i blickar. Det är något försynt i tonläget runt middagsbordet. Hela huset ligger i en frizon. Tiden har stannat men klockan går. Och snart är det dags för bilar att köra där ifrån. Det är dags att ta den där extra långa och lite hårdare kramen. För att känna att vi hör ihop. Vi har en historia som aldrig kan ta slut. Så släpper vi kramen och väntar på nästa söndag.

 

 

Och i mörkret trillade en tår och jag tillät den att falla och den föll för oss.

För jag är destruktiv och allting kan jag försöra.

Och om du vet vad kärlek är förklara det i ett brev och skicka det till mig.

För det finns ingen kärlek det finns bara olika ställningar.

 

Jag änskar att jag kunde läsa av någonting ur höstvinden annat än hur fult mitt hår blir av den, för det är allt jag känner numera. Det är allt jag oroar mig för och jag sprayar över ytterligare mer hårspray.Det måste finnas något annat att utläsa i vinden. Eller finns det ingenting kvar på den här planeten?

jag behöver sommarsol. En solstol där man kan ligga och tänka på ingenting. Det är bristen på solstolar som gör hösten och vintern så hemska.

 

 

jag vill bara kunna le igen.

Du slår mig medvetslös med din röst och jag tappar fokus på allt, vet varken vad jag säger eller vad jag gör. Allt är bomull. Och jag ser dig och jag kan inte andas. och jag ser dig inte och du ser mig inte. Men jag kan fortfarande inte andas. Medvetslös är vad du slår mig. Medvetslös med andnöd. Sådana som dig borde arresteras för mordförsök. Men ingenting ser du. Och ingenting ser polisen. Och det är du som skriver lagarna. Medvetslös är vad du slår mig. Medvetslös med andnöd. Men ingenting ser du.

 

Det stormar och regnar över oss. Det är höst min vän. Nu kommer höststomarna och problemen vi fasat över stormar runt oss i en lövorkan. Håll mig i handen min vän och om vi står stadigt kvar på A-brunnen så kanske vi överlever ännu en höststorm med tusen fler olyckor. Det stormar och regnar över oss. Allt är gult och rött och ingeting är grönt. Allt är stoppröda trafikljus när vi är försenade och allt är motvind. Det stormar och regnar över oss min vän. Det är höststormarna. Så som vi längtat.

 

En vecka som ett lufthåll. Jag hoppas bara att jag orkar simma upp till ytan och hämta luft igen. Det verkar inte som att det finns så mycket syre kvar här nere.

En vecka att sova ut på. jag hoppas bara att mina drömmar inte jagar mig igen. Det verkar inte som att det finns verkliga frömmar längre, de är alla här nere.

En vecka att längta tillbaka på. Jag hoppas bara att det finns något att längta tillbaka på. Det verkar som att jag längtar efter dig som alltid finns hos mig här nere.

En vecka att ta tillbaka tiden på.

Man kan bara ge, ge och förlora.

Man kan bara förlora. förlora allt.

Det finns inga vinnster kvar bakom luckorna på bingolotto.

De har alla gått ut till döda pensionärer.

Nu när de alla är döda.

Så är det ett nytt system.

Det är nya vinster på lyckoljulet.

Det är inte ett nytt, bättre liv.

Det är en tidig grav.

En hastigt spikad kista.

Det är massproduktion på sådana.

Det är alldeles för många som spelar på bingolotto.

Det gick utför efter att Leif "Loket" Olsson gav upp.

Och jag gjorde mig ett mål idag, eller snarare i går kväll.

En liten roman om livet på minst 100 sidor på tre år skall prouceras. Det är ett mål. jag kan inte spela fotboll, men fan även de utan bollkänsla kan näta ibland.

Idag var det parkbänk och promenad hem med Stefan. Det mesta blir oseriöst snack, men det finns alltid allvar under ytan. 3 smaker tex.

 

Jag blir rädd av vår nostalgiska ton, det är resserverat men lite för blottat på något vis. Vi spelade Tv-spel vi två och mejjade ner alla i vår väg. Jag tappade dosan i golvet i smyg du hörde dunsen och suckade djupt. Det var ett spel för två. Jag hoppas att vi kan spela det tillsammans som var och en.

 

Jag sparar alla fina ord för en gång ska du läsa dem och förstå, att de ord som en gång var för dig inte längre väntar på tungspettsen de är redan givana till någon värd så mycket mer.

Jag skulle kunna skriva om vad som händer i livet. Men det händer antingen för mycket eller aningen för lite. Oftast både och på samma gång. Så det blir för komplicerat att skriva om. Så istället skriver jag om mig själv, det lilla jag vet någonting om, inte mycket men något lite om. Jag skriver om dig oxå. Du som berövar folk på hjärtan och lämnar tillbaka dom oanvända men söndertramapde på samma gång. Och sen skriver jag om det där speciella med att sitta på macdonals en lördagsmorgon och prata i gåtor med någon som verkligen förstår.

 

För det var kallt och jag längtar mig bort. Samtidigt som jag längtar mig dit. Där det är kallt kan jag frysa bort. Bort vart jag vill. 

Jag har inget hopp. Inget alls. Bara det lilla som sitter kvar i fingertopparna från igår. Fingertoppar som rörde dig men som aldrig berörde dig.

Jag vill bara stjäla ett leende från något som betyder, men det finns inga leenden kvar att stjäla.

Det finns ingen som kan prata längra. Alla ord har fasstnat i halsen, vi stoppar om dem med halsdukar för att glömma dem.

Vi gömmer oss i stickade tröjor och säger, det är höst min vän. Den tröstlösa hösten är äntligen här och vi älskar den för vad den är.

Vi älskar höst. varför. För att vi faller med höstlöven. är det bra. Det är bra bara man inte faller för långt. ok.

För att falla med hösten föll jag för dig. Det gjorde inte bara att man föll det gjorde att man täcktes av alla gula,röda,bruna,oranga löv som fanns.

 

Det blev senaste natten, det blev tidigt, det blev frukost på macdonals, det blev prat om allt det där vi velat prata om så länge. det blev varmt mitt i allt kallt. Det blev till stationen. Det blev perrong och avsked. Det blev gåtor som fick svar och det var varmt den där kalla höst morgonen. morgonen efter fredagen den trettonde.                                             Erika

Och så försvann hon i vimlet som den speciellaste för mig.