så det så.
jag är en sån som inte bryr mig om synliga motgångar dom går alltid att fixa, men det är dom inre som gör ont ont ont dom som bara finns där helt plötsligt och man vet inte hur man ska lösa dem hur man skall få dem att försvinna. Att ta en omväg gör mig inte det minsta, men att börja gråta utan anledning dödar mig sakta.
med tiden