::: Jag attackerade en tjuv :::

För ett antal år sedan stal en främling min mobiltelefon!

Jag är egentligen en ganska from person, och våld är inte bara någonting jag tar starkt avstånd ifrån utan det finns egentligen inte ens i min "värld". Därför blev jag ganska förvånad över mig själv när den här händelsen utspelade sig på centralen i Stockholm för ett antal år sedan.

Två främmande killar i tjugofemårsåldern kom fram till mig och ställde en alldaglig fråga om nån buss och vart den åker ifrån. Jag vet inte än idag varför jag kände på mig att någonting var skumt... Det är väl vad som kallas intution antar jag. För jag brukar inte bli paranoid av mig bara för att någon ställer alldagliga frågor.

Killen var trevlig och det var verkligen ingenting konstigt med frågan, men ändå var det som om mina sinnen förstärktes automatiskt och jag blev på min vakt. Och när han och kompisen vände sig om för att gå (för att jag inte visste nåt om hans buss) kände jag instinktivt att jag behövde kolla om min mobiltelefon var kvar i väskan. Det var den inte!!

Killarna hade hunnit gå kanske 1-2 meter och jag tog ett jättesprång och verkligen SLET tillbaka en av dem i armen. Ganska våldsamt faktiskt. Åtminstone för att vara tjej... eller för att vara jag...

 - Du har tagit min mobiltelefon! sa jag hårt och sakligt.

Killen stod frågande och bara stirrade på mig ett par ögonblick och jag släppte honom inte. Då fiskade han upp min mobil ur sin egen ficka, gav tillbaka den till mig, och nästan viskade ett riktigt skamset förlåt.

Sen gick de och jag stod kvar och gapade en stund... innan chocken kom (eller släppte?) och jag började skaka och gråta.

Vad konstigt egentligen... Alltså att jag hade en sån styrka när det verkligen behövdes, trots att jag annars nog är mer blyg än oblyg med främmande människor.

Skumt också att jag tappade den där styrkan när allt var över och jag insåg att det gick bra. Jag förstår egentligen inte riktigt logiken...