Efter 772 inlägg, 4995 kommentarer, 111044 sidvisningar eller om ni så vill 4år och lite drygt 7 månader tar jag min tomma kaffekopp och sätter i diskmaskinen på vägen ut genom dörren. Det sista jag gör är att släcka ljuset. Nu är det inte helt frivilligt jag går ut genom dörren till den egna värld som AB-bloggen har utgort. Aftonbladet stänger ner bloggen, så jag har inte haft möjlighet att välja själv.
Det har för det mesta varit ganska roligt det här med bloggandet. Att få tänka högt och vara sin egen expert. Jag skummar inlägg och skrattar lite åt mej själv och mina inlägg. En del är ju rikigt dåliga och ointressanta, medan jag tycker att andra är riktigt bra. Detta är ett sådant. Och detta tyckte jag att jag fick till rikigt bra faktiskt. Bland dom dåliga och ointressanta hittar jag detta. Förlåt att jag upptog er tid med en sådan ointressant blandning av ord.
Vissa ämnen har varit återkommande i bloggen. Det där med Saab är ju en oändlig flod till uppslag. Några gånger har jag fått en släng av hybris och försökt inbilla er att min blogg skulle besitta en oerhört styor genomslagskraft. Här, här och här finner ni några exempel på detta.
Något som jag står fast vid det är att det bloggas på tok för lite tennis här på bloggen, det gäller inte minst nu under Grand Slam tider. För örvigt så tror jag att det blir 3-1 till Robin (eller Rafael) i 1/4-finalen i morgon.
Politik har varit ett återkommande ämne hos eder bloggare. Mina analyser har varit skarpa och inte sällan har jag kunnat se in i framtiden. Det är inte många som besitter den förmågan faktiskt.
Även om vi har ett informationsflöde som inte tycks se några gränser så händer det nu och då att det är brister i nyhetsfloden. Viktiga fakta har helt enkelt utelämnats. Möjligen minns ni det det där med Tito. Det är ju så att jag fortfarande lever i ovisshet om det var biff eller korv i den där lastbilen som välte. Nyligen svävade vi i ovisshet gällande vad som fanns på Strass-Kahns lunchtallrik.
Att reflektera över vissa årligen återkommande händelser har jag gjort och funnit visst nöje i. Vid den här tiden på året brukar det gälla årets sommarpratare.
Och till sist, för den händelse att ni undrar, onsdagsslipsen tar sommarlov och återkommer någon gång i början av september.
Så Aftonbladet - Tack för denna tid. Nu flyttar jag hit med mina kloka analyser och reflektioner.
Oj, jag glömde visst sätta igång diskmaskinen med min kaffekopp i. Det får någon annan göra. AB-bloggen lever väl i sina dödsryckningar en månad till.