Schlagerblogg

Det går ju inte att sluta schlagra när man väl har börjat. Gårdagen började med ett besök hos Vakna med the Voice där jag avrapporterade det senaste skvallret från Ö-vik.

Uppe bland radiostudiorna irrade även Andreas Johnson runt och gjorde intervjuer inför Sandviken till helgen.

På väg från Voice hamnade jag dessutom på samma buss som Therese Granqvist. Världen är extgemt liten i schalgertider.

Kvällen blev ännu vildare. Hamnade på Golden Hits där huskörens Martin Kagemark och Lars Hägglund underhöll tillsammans med Fina Ohlsson i Schlagerfeber.

Mitt i schlageryran dök Frispråkarn upp. Han var populär bland de schlagerälskande tjejerna i publiken.

Känner ni igen han sällskap på scenen? Elias Ringquist var med i Idol 2008 och tog sig till kvalveckan men inte vidare till fredagsfinalerna.

Sen visade det sig att fler schalgerartister stod och tryckte längs väggarna. Schlagerfeber tvingade upp två tredjedelar Alcazar på scenen för en improviserad version av Stay the night.

Och imorogn bär det av till Sandviken. Var det någon som sa att livet inte var en schlager?

Tillbaka i Stockholm nu. Eller på Arlanda i alla fall. Flög med Ola som är trött, men glad. De andra artisterna flyger med ett specialchartrat plan som landar om en halvtimme typ. Så länge tänker jag inte stanna här. Nu ska jag hem och sova. Snart börjar nästa schlagervecka.

Det blev inte många timmars sömn i natt. Upp och packa och få i sig lite frukost innan det bar iväg mot Stockholm. Vid frukosten satt Dolph med sina döttrar och Johan Pråmell. Det var knappast en slagen hjälte som åt en rejäl frukost. Han skrattade och var glad. Var nog skönt att lägga sig tidigt.

När klockan blivit 03.40 kände jag att det var dags att lämna in och gå och lägga mig. Då stod fortfarande ett 50-tal efter efterfesten-festsugna i hotellkorridorerna och hade svårt att bestämma sig för vad som skulle hända.

Schlagerfansen var som vanligt angelägna om att få följa med artister, låtskrivare och produktionspersonal på fortsatt festande i natten. Artister, låtskrivare och produktion gjorde som vanligt sitt bästa för att komma undan från de mest festintensiva av schlagerfansen.

Och någon riktig efter efterfesten-fest var inte uppstyrd. Jag såg några låtskrivare som var rejält glada i hatten, både såna som tagit sig vidare och de som blivit utslagna, tillsammans smita undan för att fortsätta festen på egen hand.

På väg till mitt hotellrum passerade jag Måns Zelmerlöw som låg i en hotellsoffa med ett stort leende på läpparna. Han hade Marie Serneholt i telefonluren.

Jag snodde åt mig mobilen och berättade att Måns druckit alldeles för mycket sötsliskiga drinkar. Sen lät jag kärleksparet fortsätta säga söta saker till varann utan att jag skulle tjuvlyssna.

Christine Meltzer var också fortfarande vaken och såg inte alls ut att vilja somna. Hon pratade med vänner och med folk ur huskören.

När jag väl kommit in på mitt hotellrum hörde jag hur ett stort gäng stämde upp i Iiiiil Salvatooooooooooreeeee så det ekade genom hotellkorridorerna. Så höll festen på tills jag till slut somnade vid femsnåret.

När klockan närmade sig halv fyra tändes lamporna i festlokalen. Dags att gå hem-signalen nådde ändå inte riktigt fram. Pain of Salvation ställde sig i hotellfoajén och stämde upp till sång.

Jenny Silver såg ut att försvinna mot sitt rum, men Salem Al Fakir stod i receptionen och dividerade kring en efterfest. Charlotte Perrelli pratade fortfarande med Christine Meltzer.

Måns försökte styra upp en efter efterfesten-fest.

- Vem har nån alkohol kvar? Nästa vecka blir det jag som styr upp efterfest i mitt hotellrum. Jag får bli årets rum 331 (här nämnde han en festfixares namn också, men det väljer jag att censurera).

Huskören och dansarna kunde inte bestämma sig för om de skulle bada bastu i en av sviterna, leta reda på en tunnbrödrulle, eller nöja sig med chipsen i minibaren och sen gå och sova.

Till slut tror jag att sovalternativet tog överhanden för de flesta.

Men Martin Kagemark höll festfanan högt till sammans med Micke Blomqvist, Jimmy och herrarna Gröning och Bjurhäll i förbandet. Jag gick definitivt och la mig före det gänget.

Ola lämnade festen rejält glad i hatten när klockan precis passerat 03.

- Nej Tobbe nu räcker det, ingen bild, klagade Lundapågen.

Men eftersom han tidigare under kvällen kallat sig själv Idol-Ola så förlät jag honom för det. Och en kram fick jag i alla fall.

02.52 var Charlotte Perrelli och Pain of Salvations sångare Daniel Gildenlöw fortfarande kvar på efterfesten. Skönheten och odjuret, eller hur ska vi benämna den här bilden tycker ni?

När baren stängde satt Christine Meltzer, Bobster-.Malin, Måns Zelmerlöw och Salem Al Fakir djupt inbegripna i ett samtal. Jag gissar att de löste rätt många världsproblem under den här diskussionen.

Kvart över två gav Sonja upp för kvällen.

- Det är inte så mycket för att jag är trött som för att jag har ont i fötterna, ursäktade hon sig när hon sprang uppför trapporna mot hotellrummet.

Bovarna i dramat ser ni till vänster.

Under hela veckan har en SVT-profil limmat rejält på en artist som medverkade på scenen. Trevligt kan man tycka. Om limmandet är besvarat. Och framför allt om båda hade varit singlar. Men nu finns både en flickvän och en pojkvän inblandade så kanske inte så jätteskoj ändå.

SVT-profilen är den som varit mest påstridig i sitt närgångna flirtande och har hängt efter artisten som en trogen hundvalp. På efterfesten sågs paret hänga ihop under stora delar av kvällen.

Jag hoppas verkligen att det bara är oskyldigt och vänskapligt kramande. Annars finns det en flickvän och en pojkvän ute i landet som inte kommer vara så glada...

Det här är lite internt. Ni som fattar, ni fattar för att ni läst den här bloggen sen 2006.

Tack för läppglanset, Sonja, det förgyllde min kväll. Vanilj va?

Och så den obligatoriska bilden tillsammans också.

Salem Al Fakir hängde i baren med sitt gäng under kvällen. Där hittade han ett eget hörn att hänga i och såg tilla tt få snabb service.

Christine Meltzer såg rejält danssugen ut. När Chips Dag efter dag spelades sjöng hon med och diggade. Hon är ju schlagerfantast, men tog sig aldrig ut på dansgolvet.

- Jag har ju hela livet på mig att dansa till schlager, Tobbe, sa hon när jag frågade om hon inte var sugen på att dansa.

Istället stod hon länge och pratade med Henrik Johnson, Charlotte Perrelli och Sonja Aldén.

Henrik Johnson med ryggen mot. Christine, Charlotte och så favvo-Sonja som får syn på mig när jag plåtar.

När Tusen ochn en natt spelades påm dansgolvet frågade fotograferna om inte Charlotte Perrelli blev sugen på att dansa lite.

– Det syns ju inte på bilden vilken låt det är, log hon lite snällt och stod envist kvar i samtal utan att dansa.

LInda Pritchard var den första av artisterna som såg till att stuffa loss på dansgolvet. Här till tonberna av sin egen You're making me hot-hot-hot.

Linda fick sällskap av sin koreograf och även av Frispråkarn som också ville få lite uppmärksamhet av fotograferna. Han passade på att tränga sig in bland Lindas gäng och svänga runt henne för att hamna på bild.

Kvart över ett hade Dolph fått nog. Då såg jag hans breda ryggtavla ledas ut från festen. Alla ville ju skåla med Hollywoodhjälten som gärna skålade tillbaka. Till slut blev det för mycket och Dolph lämnade festen med hjälp av sin agent Johan Pråmell (ja, Talang-domaren).

Pain of Salvations gäng beställde in shotsbrickor. Så här många spritflaskor gick åt till att göra olika likörsliskiga varianter till metalrockarna.

En stund senare, strax före klockan 01 på natten snackade jag lite med Ola igen. Han beskrev hur han gled runt som en zombie.

– Jag är så trött! Jag bara glider runt och väntar på att fyllan ska slå till, sa han.

Jag tipsade honom om att ta ett järn eller två.

– Måns har precis bjudit på en. En sån där jäger-vad-fan-det-nu-heter, skrattade Ola.

Enligt tidigare års erfarenheter har Måns Zelmerlöw en förkärlek för sötsliskiga järn. Gaaahhh...

Festen började vilt för Ola som tjoade hela vägen fram till sitt bord på festen och direkt kastade sig över de champagneflaskor som fanns där.

Foto: Bo Bergendahl

Det var inte lika vilt för stackars Anders Ekborg som satt rpecis bakom Ola och fick stora delar av finalistens skumpa över sig när Ola sprayade drycken omkring sig.

Foto: Stefan Jerrevång

Ni ser på bilderna hur han hukar. Han såg inte glad ut när det hände, Ekborg, men han påstod efteråt att han inte fått något på sig. Jag tror han sa det för att vara snäll, för jag är ganska säker på att han blev tvungen att lämna bordet och gå och byta kavaj.

Ola märkte ingenting. När jag berättade för honom att Ekborg fått allt över sig blev han väldigt generad.

- Oj, jag får be om ursäkt, jag måste be om ursäkt. Oj då, sa han förläget.