Senast Skrivet
- Debatten i SVT
- 2012-02-10 08:34
- Klädkod kavaj på bröllop
- 2012-02-10 08:32
- Fas 3:are utnyttjas som gratis arbetskraft - av statlig myndighet
- 2012-02-10 07:20
- Gårdagens måltider i bilder
- 2012-02-10 07:10
- Blixtar och dunder på Manhattan, del 5 - The End
- 2012-02-10 05:35
- WHAT ARE THE 5 SUPER-HUMAN FOODS?
- 2012-02-10 04:40
- Blixtar och dunder på Manhattan, del 4
- 2012-02-10 03:38
- Blixtar och dunder på Manhattan, del 3
- 2012-02-10 02:54
- Blixtar och dunder på Manhattan, del 2
- 2012-02-10 01:51
- Blixtar och dunder på Manhattan
- 2012-02-10 00:52
- Kalaset som maktfaktor
- 2012-02-09 23:37
- Boy n da Hood
- 2012-02-09 23:25
- Fryser
- 2012-02-09 23:12
- Webbläsaren Chrome till Androidmobiler
- 2012-02-09 23:03
- De har koreograferat Lundstedt
- 2012-02-09 22:56
Senast skrivet
Fränt ..............*Evas krypin*
Eva proudly presents ............. *Evas krypin*
Det var väl själva fan ................. *Evas krypin*
Ett år i kärlekens och i livets tecken .......... *Evas krypin*
Hur skulle du göra?
Present på Fars dag ............ *Evas krypin*
Det funkade ett tag ........... *Evas krypin*
Populära nyckelord
eva gympa jobbet ungen kärlek puppe blogg mannen trött maken ögon jul bloggen advent bebis glad sjuk måndag fredag utmaning tacksam abbloggen hus träning mammaArkiv
maj 2009
februari 2009
januari 2009
december 2008
november 2008
oktober 2008
september 2008
juni 2008
maj 2008
april 2008
mars 2008
februari 2008
januari 2008
december 2007
november 2007
oktober 2007
september 2007
augusti 2007
juli 2007
juni 2007
maj 2007
april 2007
mars 2007
februari 2007
januari 2007
december 2006
november 2006
oktober 2006
Är det här jag? .......... *Evas krypin*
Mannen Min Älskade och Ungen sover och de har sovit gott en lång stund redan.
Det är sent och jag är ensam vaken i kvällen, kvällen som har övergått i natt.
Jag borde också sova, eller i alla fall ligga, men tankarna vill inte stilla sig, vill inte lämna mig ifred, vill inte ge mig ro.
Jag står naken framför spegeln och tittar på mig själv.
Brösten ser tunga ut och de känns tunga i mina händer. De ser inte ut så som jag kommer ihåg att de brukade se ut.
Mina bröst har inta bara ändrat storlek utan de har även ändrat form och de har ändrat färg.
Mina bröst känns inte bekanta.
Jag lägger händerna på min mage.
Min mage som med jämna mellanrum böljar fram och tillbaka när människan som finns där inne rör sig.
Magen börjar bli riktigt stor och naken i spegeln i nattens dunkla ljus ser den nästan grotesk ut.
De tydligt framträdande blodådrorna syns som blå oregelbundna markeringar över hela min mage.
Min mage känns inte bekant.
Jag låter mina fingrar stryka över ansiktet och jag känner under ögonen som för att stryka bort rynkorna som har blivit fler och mer framträdande.
Jag försöker stryka bort de där mörka ringarna under ögonen, den där huden under ögonen som är aningens mörkare och som gör att jag ser precis så trött ut som jag känner mig.
Jag nyper mig försiktigt i kinderna i ett försök att jaga bort hudens blekhet, den blekhet som gör att jag ser och känner mig ännu tröttare.
Jag känner med mina fingertoppar över min spända mun och över läpparnas fina linjer.
Jag låter mina händer fortsätta känna ner över min hals och jag förundras över att huden ser så slapp och skrynklig ut.
Mitt ansikte känns inte bekant.
Jag ser groparna i den grå huden på mina lår och jag ser antydningar till valkar på ryggen.
När blev huden grå och gropig, när kom valkarna på ryggen och när blev huden på armarna täckt med de linjerna som gör att jag tänker på min mamma när jag tittar på mina armar?
Min kropp känns inte bekant.
Jag styrker mig över magen och frågar mig själv: ”Ska jag göra det här en gång till? Är det verkligen jag som ska göra det här en gång till? Är det jag som ska föda, uppfostra och lära ytterligare ett barn? Klarar jag det en gång till? Vad är det som säger att jag kommer att klara det bättre den här gången?”
Jag tittar på den nakna kvinnan i spegeln.
Är det här jag?
Just den här natten känns kvinnan i spegeln inte bekant.
Nyckelord:
eva
Det är sent och jag är ensam vaken i kvällen, kvällen som har övergått i natt.
Jag borde också sova, eller i alla fall ligga, men tankarna vill inte stilla sig, vill inte lämna mig ifred, vill inte ge mig ro.
Jag står naken framför spegeln och tittar på mig själv.
Brösten ser tunga ut och de känns tunga i mina händer. De ser inte ut så som jag kommer ihåg att de brukade se ut.
Mina bröst har inta bara ändrat storlek utan de har även ändrat form och de har ändrat färg.
Mina bröst känns inte bekanta.
Jag lägger händerna på min mage.
Min mage som med jämna mellanrum böljar fram och tillbaka när människan som finns där inne rör sig.
Magen börjar bli riktigt stor och naken i spegeln i nattens dunkla ljus ser den nästan grotesk ut.
De tydligt framträdande blodådrorna syns som blå oregelbundna markeringar över hela min mage.
Min mage känns inte bekant.
Jag låter mina fingrar stryka över ansiktet och jag känner under ögonen som för att stryka bort rynkorna som har blivit fler och mer framträdande.
Jag försöker stryka bort de där mörka ringarna under ögonen, den där huden under ögonen som är aningens mörkare och som gör att jag ser precis så trött ut som jag känner mig.
Jag nyper mig försiktigt i kinderna i ett försök att jaga bort hudens blekhet, den blekhet som gör att jag ser och känner mig ännu tröttare.
Jag känner med mina fingertoppar över min spända mun och över läpparnas fina linjer.
Jag låter mina händer fortsätta känna ner över min hals och jag förundras över att huden ser så slapp och skrynklig ut.
Mitt ansikte känns inte bekant.
Jag ser groparna i den grå huden på mina lår och jag ser antydningar till valkar på ryggen.
När blev huden grå och gropig, när kom valkarna på ryggen och när blev huden på armarna täckt med de linjerna som gör att jag tänker på min mamma när jag tittar på mina armar?
Min kropp känns inte bekant.
Jag styrker mig över magen och frågar mig själv: ”Ska jag göra det här en gång till? Är det verkligen jag som ska göra det här en gång till? Är det jag som ska föda, uppfostra och lära ytterligare ett barn? Klarar jag det en gång till? Vad är det som säger att jag kommer att klara det bättre den här gången?”
Jag tittar på den nakna kvinnan i spegeln.
Är det här jag?
Just den här natten känns kvinnan i spegeln inte bekant.
30 kommentarer
Möjigheten att kommentera är avstängd av bloggens ägare
13 maj 2008, kl 20:47
Det är väl ändå klart att det är du.
Mycket mognare, mycket visare, mycket säkrare, mycket lyckligare.
Den kvinnan är du.
Och den kvinnan klarar, tillsammans med resten av familjen, att leda en helt ny människa till världen!
Mycket mognare, mycket visare, mycket säkrare, mycket lyckligare.
Den kvinnan är du.
Och den kvinnan klarar, tillsammans med resten av familjen, att leda en helt ny människa till världen!
Eva
13 maj 2008, kl 22:08
Tack Ister.
Jo, visst är det väl ändå jag.
Vissa stunder känns jag bara lite mindre bekant på något sätt......
Jo, visst är det väl ändå jag.
Vissa stunder känns jag bara lite mindre bekant på något sätt......
13 maj 2008, kl 20:50
Du skriver så vackert om den där oron man känner, som jag känner igen. Inte om att göra det igen, för jag har aldrig varit med på resan förut, men om förundran när man ser sig själv och undrar vem den där människan är...
Men det är som det ska vara. Man ska undra vem man är och vem man blir den här gången, för trots allt är du du ändå!
Men det är som det ska vara. Man ska undra vem man är och vem man blir den här gången, för trots allt är du du ändå!
Eva
13 maj 2008, kl 22:27
Oron finns där, under ytan, hela tiden.......visst är det så......det är nog precis som du skriver, det är nog så det ska vara.
Vem blir jag den här gången och vem är den nya människan som vi ska dela våra liv tillsammans med?
Vem blir jag den här gången och vem är den nya människan som vi ska dela våra liv tillsammans med?
13 maj 2008, kl 22:15
Väldigt fint skrivet...
Eva
14 maj 2008, kl 20:35
Tack!
13 maj 2008, kl 23:41
Älskade Eva.
Det händer ibland att jag ser mig själv i ögonen.
Länge.
Jag tittar i spegeln, ser ögonen, men undrar vems de är...
De där gråblå sorgmodiga ögonen - är de mina?
Jag tittar och tittar, provar att le, skratta...
Ögonen, de gråblå, sorgmodiga är mina.
Förföriskt vackra då jag glittrande ler.
Varför glittrar jag och ler så sällan?
Älskade Eva.
Jag är fullt inbegripen med dina Nattankar.
Jag har varit där, är där igen, titt som tätt...
Vad jag minns, när jag såg dig sist, var:
"Jösses, hon är slät i ansiktet som en tonåring!"
(Jag är lite avundsjuk på 40-åringar som är släta som om de vore 25...)
SÅ mycket kan ju inte ha hänt sedan dess???
För övrigt sover man skit, får påsar under ögonen och tänkar Katastrof mest hela tiden då man är gravid över 35!
Tell me...
Älskade, vackra Eva,
Jag tänker goda, vackra tankar om Dig,
Din Familj och Bebben!
Just nu har jag en höggravid Katt, högt spinnande i min famn.
Ett litet Mirakel det med...
Hur Livet blir till.
Snart ska hon nedkomma, inom en vecka...
STOR VARM KRAM
Knytet
Det händer ibland att jag ser mig själv i ögonen.
Länge.
Jag tittar i spegeln, ser ögonen, men undrar vems de är...
De där gråblå sorgmodiga ögonen - är de mina?
Jag tittar och tittar, provar att le, skratta...
Ögonen, de gråblå, sorgmodiga är mina.
Förföriskt vackra då jag glittrande ler.
Varför glittrar jag och ler så sällan?
Älskade Eva.
Jag är fullt inbegripen med dina Nattankar.
Jag har varit där, är där igen, titt som tätt...
Vad jag minns, när jag såg dig sist, var:
"Jösses, hon är slät i ansiktet som en tonåring!"
(Jag är lite avundsjuk på 40-åringar som är släta som om de vore 25...)
SÅ mycket kan ju inte ha hänt sedan dess???
För övrigt sover man skit, får påsar under ögonen och tänkar Katastrof mest hela tiden då man är gravid över 35!
Tell me...
Älskade, vackra Eva,
Jag tänker goda, vackra tankar om Dig,
Din Familj och Bebben!
Just nu har jag en höggravid Katt, högt spinnande i min famn.
Ett litet Mirakel det med...
Hur Livet blir till.
Snart ska hon nedkomma, inom en vecka...
STOR VARM KRAM
Knytet
Eva
14 maj 2008, kl 20:44
Tack älskade Knytet för ord som jag behövde och för alla dina goda tankar.
Tack!
Tack!
13 maj 2008, kl 23:59
DU... Jag är förbannat säker på att DU är så otroligt vacker nu!!!!
Ett liv på väg och såklart känns allt upp och ner!
Fasicken! Snart kommer den... "Mini mäniskan"
Som NI kommer att fostra till en bra individ! Som NI kommer att gråta över, som NI kommer att le så ofantligt till!
Som NI kommer att glädjas åt och som NI kommer att älska oavsett vad som händer!
Fast nu är det du.. och jag fattar vad du menar! Inte bekant!
Stoooooor kram!
Ett liv på väg och såklart känns allt upp och ner!
Fasicken! Snart kommer den... "Mini mäniskan"
Som NI kommer att fostra till en bra individ! Som NI kommer att gråta över, som NI kommer att le så ofantligt till!
Som NI kommer att glädjas åt och som NI kommer att älska oavsett vad som händer!
Fast nu är det du.. och jag fattar vad du menar! Inte bekant!
Stoooooor kram!
Eva
14 maj 2008, kl 20:59
Jag känner mig otroligt vacker det gör jag och jag är egentligen lika säker som du på allt det där andra som du skriver om.......jag känner mig bara lite obekant med min egen kropp.
Välkommen tillbaka förresten.
Jag har saknat dig.
Välkommen tillbaka förresten.
Jag har saknat dig.
14 maj 2008, kl 07:50
Jag träffade dig senast för några veckor sedan...Och jag måste säga att den lyster och strålglans som finns runt dig nu är UNIK!
Du är oändligt vacker, och utstrålar den skönhet som bara kan komma från en gravid, lycklig kvinna!
Du kommer förmodligen att vara en helt annorlunda mamma den här gången, men den här gången behöver du inte vara ENSAM om uppgiften att lotsa ditt lilla barn ut i livet..
Jag längtar så efter er alla!
Kramar från din vän...
Du är oändligt vacker, och utstrålar den skönhet som bara kan komma från en gravid, lycklig kvinna!
Du kommer förmodligen att vara en helt annorlunda mamma den här gången, men den här gången behöver du inte vara ENSAM om uppgiften att lotsa ditt lilla barn ut i livet..
Jag längtar så efter er alla!
Kramar från din vän...
Eva
14 maj 2008, kl 21:43
Jag är oändligt lycklig ..... bara lite vilse i min egen kropp för en stund.
Jag längtar efter er också och jag hoppas att vi kan råda bot på vår längtan rätt snart.
;-D
Kram!
Jag längtar efter er också och jag hoppas att vi kan råda bot på vår längtan rätt snart.
;-D
Kram!
14 maj 2008, kl 08:24
Kan det vara som så att den fantastiska människan du ser i spegeln är just precis den människan som utger den sanna kärleken till din man, ditt/dina barn och till dig själv.. I varje linje på din kropp finns det en berättelse som påminner om ett liv som i dag levs lyckligt.. Innanför din kropp finns du, lika ung och lika vacker, nu som då och för alltid..
Kram till dig..
Massor med kramar till dig..
Kram till dig..
Massor med kramar till dig..
Eva
14 maj 2008, kl 21:52
Vilka vackra ord och tankar du ger mig.
Jag gillar "I varje linje på din kropp finns det en berättelse som påminner om ett liv som i dag levs lyckligt" väldigt mycket.
Tack raraste.
Jag gillar "I varje linje på din kropp finns det en berättelse som påminner om ett liv som i dag levs lyckligt" väldigt mycket.
Tack raraste.
14 maj 2008, kl 08:50
Ibland hinner man inte själv med när man förändras. Men jag lovar, det ÄR du i spegeln. En högt älskad version...
Eva
14 maj 2008, kl 22:12
Nä, ibland kan det som sagt vara lite svårt att hinna med.
14 maj 2008, kl 08:59
Det är svårt när kroppen åldras och man själv inte hänger med i huvudet. Däremot vet jag att fostra ett till barn skulle jag inte ha något problem med. Har blivit tryggare och som Ister skriver, klokare med åren. Så de förutsättningarna tror jag inte du behöver ifrågasätta alls. Och kroppen - ja den delar du med hundratals medsystrar och då är det inte så jobbigt att lära sig leva med den heller, såger Rosa sturskt. Huvudsaken att den fungerar som den ska och är ett bra redskap för oss. Så spännande med den där lilla människan i din mage.....
Eva
14 maj 2008, kl 22:22
Tack för din härliga kommentar och visst är det ofantligt spännande med den nya människan.
=)
=)
Mian
14 maj 2008, kl 11:38
Vilken sorglig men sann och ärligt uppriktig betraktelse över livet och dess fantastiska vinklar...Jag beundrar dig för ditt sätt att skriva och för ditt mod att vika ut dina tankar så här...OM någon klarar det så är det du, med din självinsikt och stora kärlek till livet o andra...Inga problem! Kram
Eva
14 maj 2008, kl 22:33
Kram tillbaka till dig allra bästaste Mian.
14 maj 2008, kl 22:00
En liten katt är väl det enda som fattas?!
Vad är hindret?
Är någon allergisk?
Vi ska till Falun på bröllop 23/8.
Det är ju i alla fall "uppåt"!
Jättekram
Knytet
Vad är hindret?
Är någon allergisk?
Vi ska till Falun på bröllop 23/8.
Det är ju i alla fall "uppåt"!
Jättekram
Knytet
Eva
14 maj 2008, kl 22:44
En katt vore helt underbart.....men tyvärr så funkar det inte eftersom Ungen är allergisk.
=(
Förresten......Falun är ju nästan jättenära Rättvik.
;-D
=(
Förresten......Falun är ju nästan jättenära Rättvik.
;-D
17 maj 2008, kl 00:07
När jag tittar på min kropp, bristningarna på min mage, brösten som mist sin elsticitet, så känner jag i bland lite sorg. Samtidigt så känner jag en enorm glädje. Det är bättre än någon tatuering- Det visar min livs resa. Det är ett bevis på de två liv jag bärt. Jag har förlikat mig med tanken att det blir inte bättre än såhär. Men lönen för mödan är, mödan värd och jag/du har aldrig varit vackrare.
Eva
23 maj 2008, kl 18:18
"Det visar mitt livs resa"
Så otroligt vackert.
Tack för de orden..........de tar jag med mig.
=)
Så otroligt vackert.
Tack för de orden..........de tar jag med mig.
=)
17 maj 2008, kl 00:14
Så vackert, vilken underbar beskrivning.
Blev riktigt rörd över dina ord.
Det här grejer du och mannen.
Njut av livet och lycka till med den nya lilla medlem ni snart har i eran familj.
Kram
Blev riktigt rörd över dina ord.
Det här grejer du och mannen.
Njut av livet och lycka till med den nya lilla medlem ni snart har i eran familj.
Kram
Eva
23 maj 2008, kl 18:56
Tack!
Klart vi grejjar det.......hur bra som helst kommer vi att grejja det.
=)
Klart vi grejjar det.......hur bra som helst kommer vi att grejja det.
=)
17 maj 2008, kl 10:37
Anta utmaningen på min sida!
E
E
Eva
18 maj 2008, kl 14:25
Jag väljer att avstå den här gången.
:)
:)
19 maj 2008, kl 22:58
Tack för att du delar me dej av tankar som alla vi, runt 40, känner igen =)
Utseendet förändras, men inom oss känner vi oss unga, därför har vi svårt att få ett åldrande utseende att passa in på oss.
Men med tiden accepterar vi även det. Det finns ju nåt vackert i åldrandet oxå =)
Titta på andra som åldras och se hur vackra de är...då brukar jag tänka att "sådär vacker är nog jag oxå" =)
Utseendet förändras, men inom oss känner vi oss unga, därför har vi svårt att få ett åldrande utseende att passa in på oss.
Men med tiden accepterar vi även det. Det finns ju nåt vackert i åldrandet oxå =)
Titta på andra som åldras och se hur vackra de är...då brukar jag tänka att "sådär vacker är nog jag oxå" =)
23 maj 2008, kl 18:25
Jag känner igen känslan, tror det hör till när man skall få ansvar för ett nytt litet liv. Mitt i lyckan kommer en oro och funderingar över livet! Säkert är du både vacker och strålande, men man orkar inte alltid se!
Kan bara önska er lycka till!
Kram Annica
Kan bara önska er lycka till!
Kram Annica