Chokladmousse med skogsbär.

Lax- och räksoppa med chiliaioli och hembakt vitlöksbröd.

För ett par veckor sedan ringde Tele 2 och ville sänka mina kostnader med hälften.

Det gällde hemtelefoni via mobilnätet och jag sa ja. Oklart varför. Man kan inte hejda framtiden, kanske jag tänkte.

Joachim sa emellerid nej och jag ångrade mig således.

Idag ringde jag för att ångra ångra runt i ring ångra kostar ingenting.

"Hej, jag vill ångra hemtelefoni via mobilnätet"

"Varför då om man får fråga?"

"Jag är rädd för strålning"

"Men alltså rädd för strålning, då kan man ju vara rädd för allt, då kan du ju inte äta chips eller vitt bröd enligt Aftonbladet"

"Jag jobbar på Aftonbladet och jag äter varken chips eller vitt bröd så du behöver inte oroa dig"

"Grymt"

Jag slutar som krönikör på Amelia

Men.

Jag än ny krönikör på Mama!

Läs och njut

Här

"Malin! Håller med dig i din reflektion över homestyling och det överdrivna i det. Men jag reagerade mycket starkt över ordvalet "gitarrmongo" - avskyr när man använder olika typer av handikapp för att illustrerar hur dum/annorlunda/knäpp en person är. Om mina barn använder den här typen av ord reagerar jag mycket starkt - hur gör du och din sambo? Är det okej ord att använda?"

Svar: Jag använder mig inte av ordet mongo, Gitarrmongot är en film av Ruben Östlund.

Sätt er alla i en nyfiken ring mina kära barn.

Jag är så glad för detta att jag känner mig full

Genomgående inbjudande hall, spatiös och välplanerad. Femton kvadratmeter, 1,7 miljoner. Acceptpris. Juridisk person.

Just nu är det val i Florida och så här låter det mellan Mitt och Newt:

"Din mamma är en idiot"

"Men din mamma är en dåre"

"Men din mamma är en hora"

"Men din mamma är en galen hora"

Om de ägnar hela kampanjen åt att prata skit om varandra, hur ska de då gå vidare när en av dem har vunnit?

"Där går Mitt Romney, du vet han som vann"

"Du menar han vars mamma är en hora och som lämnade hunden på taket tills hunddiarré rann ner längs rutan?"

"Ja, jo men Newts mamma är en galen hora och han har lämnat sina cancerfruar för sexiga älskarinnor"

"Jo, men ändå..hund på taket"

Jag kanske är ett galopperande gitarrmongo på ett golv av citrus men kanske ändå att man kunde prova knepet

PRATA POLITIK.

"På tal om en bukett tulpaner på soffbordet"

Middag: Grillad ciabatta med räkor, avokado, sockerärtor och salladslök toppad med nobisdressing.

frukt. Jag förstår.

Jag förstår att värdet på en lägenhet ökar om man lägger en citron på parketten.

Jag förstår att lime på köksbänken ger hundratusen.

Jag förstår.

När Joachim och jag började titta på hus för tio år sedan visste ingen i Kalmar vad homestyling var.

Vi kunde kliva in i hus som inte var städade, där katten var hemma(och sur), där katt- och hundskålar stod framme med mat på golvet, där kattlådor stod otömda i badrummet, där smutstvätt med gamla trosor låg i ett hörn på sovrumsgolvet.

Det var tio år sedan, det var hundra år sedan. Citronerna kom till Kalmar också. 

OCH DET ÄR SÅ JÄVLA FÅNIGT.

Om vi skulle byta bostad nu skulle jag upproriskt vägra att ens titta på en bostad med lime på golvet eller rosenblad utspridda i sängen.

Vad sägs om detta:

När man gör i ordning sin bostad inför en visning städar man noga. Jättenoga. Man plockar bort allt som är privat. Man plockar bort alla pryttlar som stör. Man gör jättefint. Man kanske tänder ett doftljus i badrummet och blåser sedan ut det. Man kanske köper en bukett tulpaner och ställer på soffbordet. Man kanske till och med bakar bullar två timmar innan. Inget av det här kommer naturligtvis kännas som en slump för den som ska titta på bostaden. Den visningssugne förstår att det har städats och fjäskats men han förstår också varför.

Och på golvet ligger INGA citroner. Och på köksbänken ligger INGA limefrukter. Och i sängen ligger inget POTPURRI.

Kan vi inte bara komma överens om detta? Kan vi inte sluta med lime och citroner?

Och kan vi inte enas om att vi till och med föredrar ett gitarrmongo framför exotiska frukter på parketten?

så är jag fruktansvärt hungrig.

Inga namn, men ett av mina syskon skulle komma hit efter simningen halv sju och äta frukost med mig.

Jag har väntat med att inmundiga min äggröra, yoghurt och te.

Jag har redan gått ner två kilo.

VILKET JEFLA SÄTT.

Personerna på bilden har ingenting med inlägget att göra. Om man med ingenting menar JÄTTEMYCKET.

En vanlig morgon med Lasses fot i synen. Han nöjer sig heller inte med att bara placera foten i min ögonhåla, han liksom trampar sig småtimmarna fram som en liten energisk kvinna på en syfabrik.

Det är jätteskönt.

Men hämnden är ljuv en stund senare då jag lyfter honom från sin pappas varma kudde och trycker ner honom i lekvänliga kläder och placerar honom på hallmattan.

Som vanligt har vi skrikit och gapat på de stora barnen att KLÄ PÅ SIG och SKYNDA DÅ och ÄR DU PÅ TOALETTEN IGEN DET HINNER DU INTE och NU ÄR KLOCKAN TVÅ MINUTER I ÅTTA SPRING.

Joachim tror att bara vi har det så här. Han tror att något är fel. Jag misstänker att alla har det så här.

Jag misstänker att inga normala barn klär på sig under disciplinerad tystnad och går i skolan i tid utan att någon hetsar dem med rösten högst upp på lungspetsarna.

Hur har ni det i er hall på morgnarna?

Hur gör ni?

Hur gör djur?

Här

NI MÅSTE!!

Per säger: "Jag tror jag googlar på "koppling mellan Fotbollsfrun och Kalle Lind" innan jag köper ett exemplar"

Ni är så misstänksamma! Det finns ingen koppling. Tyvärr.

Den enda kopplingen är att jag, närhelst jag bloggar om Kalles böcker, skickar ett insmickrande meddelande till honom på facebook(jag har inte ens vågat vänförfråga honom) där jag bifogar länk till inlägget och beter mig som ett fjäskande fån.

Jag råkar tycka att Kalle är ett geni.

Det är hela sanningen min käre Per.

Ni vet väl att ni kan ringa till statsministern i direktsänd radio just nu?

Ring!

08-22 45 00

Hälsa från mig.

Jag har skrivit om Kalle Linds böcker förut, här.

Nu läser jag tredje delen i trilogin och NI MÅSTE LÄSA!

Jättejättejätteroligt, garanterat.

LOVAR.