fast om du, som stark kvinna, kan lyfta fram de som inte ÄR så starka, genom att tex tydligt stå upp för jämställdhet genom att kalla dig just feminist: då gör du något för alla andra.

jag förstår vad du menar och för mig ringer inte ordet heller helt bra: men att joddla att man är en stark kvinna och kan tjäna egna pengar för att försörja sina barn (medan man är välbetald och hemarbetande) - då blir det liksom bara Skugge av det hela. Och hon gör inte ett skit för någon annan än sin egen image, tyvärr.

Så säg att du är feminist, även om du inte är det, och försök att göra ordet trevligt igen! ungefär lika trevligt och otrendigt som solidaritet, du vet.

Det är viktigt så in i helvete att etikettera något så grundläggande. För som det är nu förbigås det där som BORDE vara grundläggande men inte är det. Annars hade Sverige och hela världen varit jämställd nu. Du etiketterar ju andra saker. Vegetarianism. Kärnfamilj. Whatever. Varför då inte etikettera att du tror på mäns och kvinnors lika värde och rättigheter? Stå för det du tror på, om du gör det.

Hahaha... följde det där lite... du har rätt i det du säger.

"Jag vill inte etikettera något så grundläggande" - sjukt bra!

Stark kvinna ja. Det är bra. Men att säga nej på frågan är inte bra. Gissa vad det ger för signaler. Och gissa om dina döttrar kommer att få slåss mot dem sedan.

I was twitterin' om det där programmet när jag såg äntligen såg det ikväll. på http://twitter.com/ka... kan du läsa en liten hyllning om formatet som mynnar ut i Malin Wollin.

Charlotte, håller med dig helt.

Malin, min erfarenhet är att de som inte vill kalla sig feminister ofta inte är särskilt intresserade av jämställdhet överhuvudtaget, och att det där med att man ogillar själva ordet "feminism" mest är ett svepskäl. Men för min del får du gärna kalla dig något annat om det nu bara är ordet det hänger på! Ekvivalist, föreslog Miljöpartiet för några år sedan, t ex. Det kanske vore något?

Malin!

Nu har jag följt din blogg ett tag och du kan verligen skriva roligt och ta upp ämnen som väcker känslor men också igenkännande.

Ett ämne sm du dock inte verkar vara det minsta bevandrad i är genusvetenskap, d.v.s det sociala och kulturella könet. Om du skulle sätta dig in i ämnet så skulle du inte sitta och neka till feminism, låta din man(tvinga honom?) hoppa över föräldraledighet och vab, påstå att du gillar att städa när din man spelar fotboll.

Om alla kvinnor resonerade som du skulle vi inte komma någonstans i jämställdhetsfrågan. Eller tycker du det är okey att dina döttrar får en förebild i dig där du sliter som en slav medans Joakim inte ens kan vabba efter ett tre veckors träningsläger?

Tänk att så många kvinnor sitter och säger att jag vill vara hemma med barnen, jag vill städa och ta hand om all planering, jag vill gå på alla föräldramöten. Allt detta bildar strukturer som med andra signaler i samhället leder till att 75% av alla kvinnor jobbar i offentliga sektorn med dåliga löner och karriärsmöjligheter.55% av alla arbetsföra kvinnor jobbar deltid med sämre pension och lön. Varför?? Jo, för de vill vara hemma, de vill städa...

Please, du verkar ju ändå vara rätt skärpt.Ta och läs en bra faktabok om genus, där du faktiskt också kommer att bli uppmärksammad på vilken skillnad du gör på dina barn, helt omedvetet. Och framför allt, när man pratar om "i just mitt fall", det är då man lägger krokben på sig själv. Det är bara en ursäkt för att fortsätta att trampa i gamla könsmönster.

En sista fråga, egentligen riktad till Joakim.Det finns massvis med arbetslösa biologer, de kan nog sköta ditt jobb medan du tar föräldraledigt, för visst Malin, du förbrukar väl inga dagar, då kan ju joakim ta dem. Fotboll och blogg förstår jag att man inte bara kan ta ledigt ifrån, men lakvattnet, garanterat.Det känns ju lite kryddat att du har två jobb malin flera, men ingen kan ta föräldraledigt...

Hälsningar Therese

Hahaha! Skojar du, Malin? Stark? I och för sig kan ju varenda skrikapa utropa sig som stark numera. Att ta en kritisk kommentar (som denna), lägga upp den som ett eget inlägg (som detta) och sedan försöka komma på något riktigt "kul" som svar.... stark.... nja, va?

Snarare irriterande. Men stark och irriterande kanske är synonymer i din värld! Snarar tycker jag att du är.... feg. För du vågar inte kalla dig för feminist. Även om du glatt glufsar i dig av alla fördelar man får av feministernas långa, ihärdiga jobb för ett mer jämställt samhälle.

Jag lever som du i en kärnfamilj och vi gör det vi är bra på här hemma. Blir ganska så manligt och kvinnligt, men det spelar ingen roll för det fungerar för oss. Däremot är det otroligt viktigt för mig att mina barn växer upp som feminister och vet vad det innebär. Att de har sammar rättigheter därute i samhället oavsett kön. Så för mig är feminism lika med demokrati och att inte våga stå för det skulle vara märkligt. Jag är glad att ha en tonårsdotter som vågar gå i rosa OM HON VILL men samtidigt vet och är stolt för att hon är feminist och har samma rättigheter på arbetsmarknaden som sin bror även om samhället inte ser ut så. Därför är det viktigt. Feminism är inte vem som lagar köttbullar eller ej det är så mycket större.

Detta ämne är nog det enda ämne jag kan hålla med Malin om. Fattar inte heller vad som är så viktigt med just den etiektten feminism. Bitterfittan, boken alltså, gjorde mig bara trött och gav mig en bitter smak i munnen. Av romanfigurens egocentrism. Alla är vi olika men ändå lika, hylla skillnaderna och likheterna samtidigt.

En fråga till Jenny:

Jag antar att du med "romanfigurens egocentrism" syftar på mamman. Tyckte du att även pappan var egocentrisk när han prioriterade sitt jobb framför familjen helt utan skuldkänslor eller gäller det bara henne?